Tidig söndagsmorgon i Västerås den 10 september

 Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen. Det känns som att veckorna går fort. Förra söndagen var det premiär på gudstjänst på Bistånd i Stadsdelen Bäckby i Västerås. Vi kommer att ha våra samlingar där under höstterminen medan man utför reparationsarbeten på vår lokal i Centrum.

En kvart före gudstjänsten spelade musikkåren utanför lokalen för att pålysa för ortsbefolkningen att nu är det något som händer i Bäckby och sedan fick vi uppleva en välsignad gudstjänst som avslutades med kaffe och tårta.

Då vi skulle gå hem började problemen! En av de kvinnliga musikanternas jacka var borta. Någon hade tagit den. Hon hade dessvärre två nyckelknippor i jackan som absolut inte fick komma i orätta händer. Strax efter att vi fick det beskedet upptäckte jag att min jacka också var borta, och jag visste bestämt att jag hade hängt upp min jacka på klädhängarna i lokalen då vi gick in efter utomhusspelningen. Det var ju en tråkig början på mötena i Bäckby. Lite underligt var det också att ingen hade sett något trots att klädhängarna fanns i lokalen där vi satt. 

Det var ju inte så stort problem med min jacka, det var värre med den kvinnliga musikantens jacka med nycklar och allt annat. Vi åkte hem och det första jag såg då jag öppnade garderoben hemma var min frälsningsarméjacka! Antingen hade Gud gjort ett underverk eller också hade jag haft en annan jacka än min frälsningsarméjacka då jag var på kåren.

Strax efter midnatt kom ett mejl från en av fanjunkarna. "Hej! Nu har jag kollat övervakningskameror och löst alla mysterier". och så skriver han att en av de äldre soldaterna (jag utelämnar namnet) "kommer i en blå jacka och går hem med den kvinnliga musikantens jacka under armen. Den blå hänger kvar".

Och så skriver fanjunkaren om min jacka: "Peter kom inte i en FA jacka. Han kom i en annan jacka som hänger kvar. Det är den längst till vänster på hängaren när han går" (Inom parentes vill jag meddela att Peter är ungefär jämnårig med den ovan nämnde äldre soldaten). Meddelandet slutar med orden "Så är allt löst. Tack Jesus".

Sensmoralen av ovanstående kan sammanfattas så här: En fanjunkare har många olika uppgifter. En av de viktigaste är att vaka över soldaterna. Och det verkar ju fungera riktigt bra.

Under veckan hade vi den första samlingen för Hemgruppen som samlas hemma hos oss. Den här samlingen samtalade vi om det sista kapitlet i Efesierbrevet. Vi började med det första kapitlet i januari. Tycker du vi läser långsamt? Ja det gör vi. Bibeln ska man tugga i sig långsamt, smälta det man läser och låta det bli en del av oss. Under samlingen bestämde vi att börja med Första Tessalonikerbrevet nästa gång vi träffas. 

I torsdags hade vi övning för hornmusikkåren. Det var vackert väder och jag åkte dit utan jacka. Jag hade ju en jacka på kåren som jag kunde sätta på mig på hemvägen.

Idag är det söndag och möte på Frälsningsarmén. Det är ungdomsfanjunkaren som leder mötet och min tur att predika. Den här sommaren har vi följt kyrkoårets texter och texten för denna söndag är Johannes 17:18-23. Adressen till vår provisoriska gudstjänstlokal är Kokillgatan 10 i Bäckby, Västerås, och gudstjänsten börjar 15:00.

Med önskan om en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky