”En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som
undervisade dem och utan någon lag. Men i sin nöd omvände de sig till Herren,
Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem.” (2 Krön
15:3-
Många människor är likgiltiga
inför de existentiella frågorna. Man förtränger frågan om liv och död och
meningen med vår existens. Det blir för jobbigt att verkligen tänka igenom och
söka svaret på frågorna om varför jag finns till, vad som är mitt uppdrag och
kallelse i livet och vad som kommer att hända en gång när livet tar slut. De
flesta av oss i västvärlden lever också relativt behagliga liv, där vi snabbt
kan hitta någon förströelse som underlättar förträngningen.
Men för alla människor kommer
också tider av nöd. Det kan handla om sjukdom, arbetslöshet eller brustna
relationer. Några väljer då att fortsätta i förnekandet av sin svåra belägenhet
och en del löser sin situation med att fly in i missbruk av olika slag. Andra
gör emellertid som Israels folk. När nöden kom vände de sig till Herren,
Israels Gud – den sanne Guden – och de får uppleva att ”när” de söker honom låter han sig finnas av dem. Nödens stund kan
bli en möjlighetens stund. Nöden kan driva oss att äntligen söka Gud, och när
vi gör det kommer vi att finna honom.
BÖN
Herre tack för att du
lovar att vi ska finna dig när vi verkligen söker efter dig. Tack för att du är
en levande Gud. Tack för att du Israels Gud, är ”den sanne Guden”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar