Det var då det...

Vi hade planerat att starta en ny kurs på Officersskolan i Lettland. Vi hade bett till Gud att vi skulle få sex kadetter som kunde starta den första augusti. Men vi hade inga som hade sökt till skolan. Men så började det hända saker. Fyra av ungdomar från Riga första kår och två ungdomar från Riga andra kår sökte och blev antagna. Sedan kom ännu ett par från ingenstans och här kommer deras väg till Officersskolan:

Hon blev frälst i fängelset. Jag tror det var en grupp från Norge som besökte fängelset och fick leda henne till frälsning. Då hon hade avtjänat sitt straff började hon, tillsammans med sin man, att starta ett program för alkoholister som behövde en ny start i livet med Jesus. De ordnade också kristna barnläger på sommaren.

En natt hade hon en dröm där hon såg sig själv och hennes man fortsätta med det som de hade startat, men i drömmen hade de uniformer som hon aldrig hade sett förut. Paret bodde i Jekabpils, 10 mil sydost om Riga.

En dag var de i Daugavpils, ytterligare 10 mil sydost om Jekabpils på gränsen till Belarus. Där såg de två människor i de uniformer som hon hade sett i sin dröm. I Jekabpils, där de bodde hade Frälsningsarmén ingen verksamhet. De tog kontakt med de två i uniform som var kårledare för Frälsningsarmén i Daugapils och fick reda på att de hade program för missbrukare och barnarbete. De frågade vad man måste göra för att få vara med i deras verksamhet och fick svaret att de måste ta kontakt med högkvarteret i Riga för att få mer information.

Någon dag senare hade de kört upp till Riga, knackade på och ville tala med dem som var ledare för Frälsningsarmén i Lettland. De talade om att de ville börja som officerare i Frälsningsarmén. Vi svarade: "Så lätt är det inte. Först måste man bli soldat i en kår och lära sig mer om Frälsningsarmén och visa sig vara trogna och överlåtna Frälsningsarméns kallelse."

Paret försvann och började en förberedelsekurs i Daugavpils för att bli soldater. De reste de 10 milen till Daugavpils varje vecka och tog också tjänstledigt från sina arbeten ett par veckor för att hjälpa till i kårens verksamhet.

I maj kom de tillbaka till Riga med rekommendationer från kårledarna i Daugavpils, där de hade blivit soldater, och lämnade in en ansökan om att få börja på Officersskolan i augusti.

Det var naturligtvis helt emot reglementet att man kunde börja på officersskolan efter så kort tid som soldater. I samråd med högkvarteret i Stockholm diskuterade vi att eventuellt göra ett undantag för paret. Om vi inte antog dem, hade vi säkert ingen ny kull som kunde starta på officersskolan nästa år eller året efter. Vi fick efterhand en känsla av att paret skulle kunna bli bra som officerare och vi landade i beslutet att låta dem börja på skolan.

Under sommaren åkte paret till Norge för att arbeta och samla ihop pengar för de två åren på officersskolan.

Vi arbetade mycket för skolstarten. Under sommaren fick vi besked att de två officerarna från Australien som skulle arbeta på Officersskolan inte kunde komma till den planerade starten av officersskolan. Det innebar att vi (huvudsakligen Rut) fick förbereda undervisningen på officersskolan för en del av höstterminen.

Skolstarten var planerad till den första augusti (Skolor i Riga börjar alltid den första augusti). Någon dag före skolstart får vi besked från den unga officeren som hjälpte oss att med förberedelserna får skolan att paret som var i Norge under sommaren inte kunde komma till skolstarten. De hade ringt till henne för att de kunde tala lettiska med henne.

Vårt svar var klart. Kan de inte komma till skolstart kan de inte heller börja på Officersskolan. De fick också besked att de skulle komma till Högkvarteret i Riga i stället för att åka till Officersskolan.

Man kan tycka att det var hårt men man kan inte driva en officersskola där deltagarna kan komma och gå när det passade dem.

Då skolan hade hållit på några dagar kom paret upp till Rut och mig på Högkvarteret. Det visade sig att de hade givit sig av mot Riga i god tid före skolstarten. De skulle åka från Moss i Norge till Frihamnen i Stockholm för att ta båten till Riga. Då de skulle åka från Moss ställde de in sin GPS på "Frihamnen" och körde iväg. Efter en dags körning närmade de sig Frihamnen men kände inte alls igen sig. De frågade sig fram och fick till slut svar på varför de inte kände igen sig. De hade åkt till Frihamnen i Malmö istället för Frihamnen i Stockholm.

Vi talade igenom situationen med paret. De visade kvitton från tankningen i Malmö för att bevisa att de verkligen försökt att komma i tid till Riga. De fick inte börja på skolan den veckan. Vi använde veckan med att gå igenom introduktionsprogrammet som de övriga kadetterna gått igenom och vecka två var de välkomna till officersskolan tillsammans med de övriga kadetterna.

Bilden måste vara tagen tidigast andra veckan av officersskolan för på bilden ser vi alla åtta kadetterna. 

Så småningom kom också de två officerarna från Australien och tog över ansvaret för undervisningen på Officersskolan. Två år senare blev alla åtta ordinerade till frälsningsofficerare på vår stora kongress i Riga. 

Peter Baronowsky

(Detta är berättelsen, som jag kommer ihåg den, om två människors väg för att bli frälsningsofficerare)

En liten lektion i lettiska:
Pils betyder stad. Daugavpils betyder alltså staden vid Daugavpils. Daugavpils är den stora floden som rinner ut genom huvudstaden Riga.
Då man vet det förstår man att Jekabpils betyder Jakobsstad (Det är ungefär så mycket jag kommer ihåg av min lettiska).