GUD TRÄNGER SIG INTE PÅ – Hos 5

 

Bibelläsning: Hosea 5
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hos&chapter=5&verse=1

"Jag vill gå min väg, jag vill vända tillbaka till min boning, till dess de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden skall de vända sig till mig."  (Hos 5:15 FB)

Kapitel fem beskriver hur folkets gärningar hindrar folket att vända tillbaka till Herren (vers 4). Då folket vänt sig bort från Herren blir de öppna för attacker från fienden (vers 8).

Så är det också med oss då vi vänder oss bort ifrån Herren. Vi lämnar fältet fritt för fienden att attackera oss.

Men Gud tränger sig inte på. Han tvingar oss inte att vända tillbaka till honom. Han drar sig tillbaka till dess vi frågar efter honom. Hoseas femte kapitel avslutas med ord som liknar Jesu ord då han betraktar Jerusalem: "Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Se, ert hus kommer att stå öde. Ty jag säger er: Härefter skall ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn." (Matt 23:37-39)

Då vi vänder tillbaka till Herren, så finns han där och väntar på oss...

______________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
"Om vi bekänner våra synder, är
han trofast och rättfärdig, så att
han förlåter oss våra synder och
renar oss från alla orättfärdighet"
(1 Joh 1:9)
______________________________

Innehåll kapitel 5:
Israel och Juda hotas av undergång

Kommentar:
Gud går tillrätta med prästerna (vers 1). Ledarna som skulle leda folket har förlorat sin kompass och leder folket i fel riktning, bort från Gud och till avgudarna. Katastrofen är nära!

En synd som vi tillåter bli en vana är svår att bli av med (vers 4). Vi kan då bli ockuperade av synden och den beskrivs här som en "otuktsande som bor i deras bröst". Frivilligt har man valt människobud i stället för Guds ord (vers 11).

Nordriket Israel kallas här Efraim. Efraim var den största och mäktigaste av de tio stammarna i Nordriket. 

Sydriket Juda bestod av två stammar Juda och Benjamin. i kapitlet uttalas också dom över Sydriket där furstarna flyttat råmärken (vers 10).

På grund av synden som härskar i landet och att folket har förkastat Gud, går han därifrån och kommer inte tillbaka förrän de bekänt sin synd (vers 15).

Till eftertanke:
Herren går tillrätta med sitt folk för att de flyttar råmärken (vers 10) och frivilligt följer människobud (vers 11).
- Hur stämmer det med situationen i vårt land idag?
- i vår kyrka?
- I mitt liv?