Det här kunde man läsa på vår sida för ungefär femton år sedan.
TIDIGT PÅ MORGONEN
Den kår jag tillhör, Riga 1, har varje månad 24/2-bön. Det vill säga att vi har bönevakt 24 timmar om dygnet två dygn varje månad. Jag abonnerar på bönetimmen mellan fem och sex varje gång vi har dygnet-runt-bön. Det är en bra tid för mig för då är jag normalt ändå vaken.
Men idag har vi sammanträde i Stockholm. Vi kom till Stockholm i går kväll och eftersom det är en timmas tidsskillnad mellan Riga och Stockholm kom jag plötsligt på att jag måste börja be klockan fyra för att fylla min tid i bönekedjan. Klockan fyra kan ju kännas som onödigt tidigt...
Men det är ändå en förmån och en välsignelse att vara med i bönekedjan. Det är en speciell känsla att veta att då jag börjar be, så har just någon kamrat i kåren sagt sitt amen. Och då jag säger mitt amen klockan fem, så vet jag att någon annan tar över bönevakten.
Och böneämnen saknas ju inte. Jag ber för min familj. Jag ber för alla medarbetarna i Lettland. Jag ber för alla barn och vuxna som under dagen kommer att möta våra medarbetare i soppköket, förskolan, klädutdelningarna, duscharna, själavårdssamtalen och i alla andra sammanhang. Jag ber att vi ska få sex kadetter till vår nya kurs på officersskolan i Riga som startar i september. Och inte vilka sex som helst, utan just de som som Herren har kallat. Jag ber för samlingen på lördag, där vi inbjudit till "Open door to SFOT" (Öppet hus på Officersskolan), där alla intresserade kan komma och besöka Officersskolan, få information om utbildningen och om livet som officer. Det kommer förmodligen över tjugo personer till den informationsdagen.
Och tacksägelseämnen saknas verkligen inte heller. Alla nya soldater, civilmedlemmar och rekryter i Lettland. Möjligheten vi fick att i vinter dela ut extra matpaket till människor som inte har mat. Alla våra medarbetare som vi beundrar för deras osjälviska, uthålliga insats. Det Half-way-House vi kunde öppna i Januari, så att sex av våra nyfrälsta soldater och rekryter kan få sova inomhus under resten av vintern och våren.
Det är verkligen inte svårt att fylla en bönetimme. Gud är god!
Men idag har vi sammanträde i Stockholm. Vi kom till Stockholm i går kväll och eftersom det är en timmas tidsskillnad mellan Riga och Stockholm kom jag plötsligt på att jag måste börja be klockan fyra för att fylla min tid i bönekedjan. Klockan fyra kan ju kännas som onödigt tidigt...
Men det är ändå en förmån och en välsignelse att vara med i bönekedjan. Det är en speciell känsla att veta att då jag börjar be, så har just någon kamrat i kåren sagt sitt amen. Och då jag säger mitt amen klockan fem, så vet jag att någon annan tar över bönevakten.
Och böneämnen saknas ju inte. Jag ber för min familj. Jag ber för alla medarbetarna i Lettland. Jag ber för alla barn och vuxna som under dagen kommer att möta våra medarbetare i soppköket, förskolan, klädutdelningarna, duscharna, själavårdssamtalen och i alla andra sammanhang. Jag ber att vi ska få sex kadetter till vår nya kurs på officersskolan i Riga som startar i september. Och inte vilka sex som helst, utan just de som som Herren har kallat. Jag ber för samlingen på lördag, där vi inbjudit till "Open door to SFOT" (Öppet hus på Officersskolan), där alla intresserade kan komma och besöka Officersskolan, få information om utbildningen och om livet som officer. Det kommer förmodligen över tjugo personer till den informationsdagen.
Och tacksägelseämnen saknas verkligen inte heller. Alla nya soldater, civilmedlemmar och rekryter i Lettland. Möjligheten vi fick att i vinter dela ut extra matpaket till människor som inte har mat. Alla våra medarbetare som vi beundrar för deras osjälviska, uthålliga insats. Det Half-way-House vi kunde öppna i Januari, så att sex av våra nyfrälsta soldater och rekryter kan få sova inomhus under resten av vintern och våren.
Det är verkligen inte svårt att fylla en bönetimme. Gud är god!
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar