Bättring

Brev nr 12 från General William Booth skrivet 1907

Kamrater och vänner!

Bättring är en synnerligen betydelsefull handling. Gud kräver ånger och bättring som ett villkor för erhållandet av hans nåd. Därförutan gives ingen frälsning. Vad Jesus Kristus sade angående bättring gäller oss alla: "Om I icke bättren eder, skolen I alla sammalunda förgås."

 Då män och kvinnor få sina ögon öppna för de orättfärdigheter de begått, brukar deras första tanke gälla bättring. De känna, att det är rätt att bättra sig, ja, att det är det enda de ha att göra.

Det finnes ingen berättelse i Bibeln mera rörande eller känslig eller som gjort ett djupare intryck på mänskligheten än berättelsen om den hjärteförkrossade förlorade sonens bättring. När helst vi läsa denna berättelse, känna vi, att när han lämnade sin synd och kom hem, gjorde han just, vad han borde göra.

 Jag antager, att ni alla vet om, att det gives olika slags bättring.

1. Det finnes ett slags bättring, som liknar morgonskyarna eller den tidiga daggen; vilken omedelbart efter det den uppenbarat sig ånyo försvinner, utan att lämna några som helst spår efter sig. De gamla israeliternas ånger och bättring var allt för ofta av detta slag. De erkände sina synder, gräto över dem och lovade att aldrig upprepa dem. Men ganska snart återföllo de i samma synder och blevo lika dåliga eller värre. än de voro förut.

Tyvärr ha vi själva endast allt för ofta inom våra egna områden fått lägga märke till en sådan övergående bättring. I våra lokaler och  annorstädes ha vi träffat på dylik bättring, och vi kunna anse oss såsom synnerligen lyckliga, om icke detta slags erfarenhet t. o.m. uppenbarat sig här och där i våra egna liv.

2. Därnäst kunna vi lägga märke till förtvivlans ånger. Judas erfor en dylik. Då han kom underfund med, vilken svart förskräcklig synd han begått, frestade djävulen honom att tro, att det icke fanns någon nåd för en så stor syndare, och i stället för att bedja om förlåtelse vid sin Frälsares fötter, den Frälsare som han så grymt förorättat, kastade han sig huvudstupa i den avgrund, från vilken ingen återvänder.  Gud vare lov, att ingen av oss gjort sig skyldig till en sådan synd!

3. Och så gives den ånger och bättring, som man icke behöver ångra. Sådan var den döende rövarens ånger och bättring. Han besökte ej någon bibelklass eller hörde någon predikan, och han var fullständigt obekant med sakramenten. Likväl var hans ånger djup och hans bättring verklig. Åtminstone förklarde Mästaren att så var. Och för rövaren öppnades paradisets portar. Kanske det gives någon, som lyssnar till dessa ord, vilken aldrig verkligen ångrat sin synd - aldrig sett syndens förskräcklighet.

 Du har aldrig verkligt sörjt, över din synd, aldrig övergivit den och således aldrig heller erhållit förlåtelse för densamma. Det är i sanning att beklaga. Kanske finnes här någon avfälling, som ej vill bättra sig från sin synd. Det är ännu mera att beklaga.

 Det finnes ett ställe i Uppenbarelseboken, som alltid gör ett djupt intryck på mig, då jag läser detsamma. Det är särskilt tillämpligt på dylika obotfärdiga själar: "Jag har givit henne tid, att hon skulle bättra sig, men hon vill icke bättra sig."

 Skall detta sägas om dig, då bättringens tillfällen för evigt försvunnit?

 Men ära vare Gud, sådana finnas här, vilkas bättring har varit uppriktig och medfört stora välsignelser till deras liv. Dem skulle jag önska giva en fråga så lydande:

"Har du under hela tiden i sanning fasthållit vid denna bättring?"

 Du minnes dagen, då du böjde dig för Gud och nådastolen, där det ägde rum, och du minnes, vad du sade och gjorde där. Du sade, att du hatade det flyddas falskhet och att du aldrig mera skulle göra dig skyldig till något sådant.

Har du hållit detta löfte?

Du sade att du ångrade den ovänlighet du ofta känt och visat under gångna dagar, och lovade, att aldrig mera vara ovänlig, Du bekände din världslighet och orenhet i flydda dagar samt lovade, att du ej blott skulle avstå från dessa ting utan också lämna de sällskaper och dåraktiga handlingar, som ledde därhän.

Har du varit sann och uppriktig i fråga om detta löfte allt sedan?

Du bekände under blygsel och ånger, hur du försummat att bedja och läsa din bibel, samt försummat att mottaga Guds nåd, du lovade att leva ett nytt liv samt göra, vad du kunde, för att hjälpa Jesus Kristus och hans folk.

Har du hållit dessa löften?

 Dessa löften utgjorde en del av din bättring. Den skulle aldrig av Gud ha erkänts som verklig dem förutan.

 Om du ej varit trogen dessa löften eller i ditt liv förverkligat deras andemening, måste du på nytt ikläda dig dem, i annat fall kommer Gud att lämna dig.

4. Men det finnes ett annat slags bättring, om vilken jag önskar säga ett par ord, nämligen  bättringens eller ångerns sorg för andra.

 Om människor, som synda, icke själva vilja bättra sig från sin synd och sitt sätt att behandla Kristus, så borde vi ångra och sörja över synden i deras ställe. Jesus Kristus övade detta slags bättring. Han sörjde över Jerusalems synd, då han grät över staden.

Ni kanhända kommer ihåg en berättelse, som jag ibland ha omtalat, om en liten flicka i frälsningsarméuniform, som en gång bittert gråtande kom till botbänken. Sergeanten, som knäböjde vid hennes sida, frågade:

"Min kära vän, vad står på? Har du blivit frestad att vara osann?"

"Nej sergeant!"

"Har du varit ond och använt fula ord?"

"Nej, sergeant" svarade hon på nytt.

"Av vad orsak har du då kommit?"

"Jo," svarade barnet, "jag har kommit i stället för min moder. Hon vill icke komma själv, och så har jag kommit i stället."

Sergeanten tröstade flickan, och denna blev förvissad om att Gud skulle frälsa modern. Därpå sprang hon hem och utropade:

"O, mamma, mamma jag har varit till botbänken i ditt ställe. Nu måste du också komma själv!"

Den kvällen blev modern frälst.

Kastar du någonsin dig själv på Gud för andras frälsning på detta sätt, d. v. s. känner du ångerns smärta för deras skull?

Du förebrår och dömer syndare och avfällingar, men gråter du någonsin över dem eller ångrar och bekänner du i deras ställe?

Kanske du har en hustru eller en man eller en gosse eller en flicka eller någon annan i din familj, som trampar Jesu Kristi blod under sina fötter, räknande det för orent. Om det icke finnes någon inom ditt hem, så finnes det en sorgligt stor skara utanför. Ångrar och bekänner du någonsin för deras räkning? Bär du fram deras skuld inför Gud?

Jag brukar besöka Berlin en viss dag i november månad varje år. Det är en dag, avskild av det tyska folket såsom "faste-, bot- och bönedag."

Jag tror att avsikten ar att hela nationen på denna dag skall bekänna och ångra sin synd.

Detta är en god sak, och jag tänker vi borde avskilja en dag om året som faste-, bot- och bönedag för hela Frälsningsarmén, då vi skulle ångra och inför Gud frambära icke blott vårt eget folks och deras familjers synd, utan hela världens synd. Då jag besöker Berlin, brukar jag denna dag hålla två möten i en jättelik cirkusbyggnad. Vi ha vanligen fem till sex tusen människor närvarande vid vart och ett av dessa möten, och vi bruka få se rätt många ångrande och bättringssökande själar vid botbänken.

Jag tvivlar icke på, utan att ni alla skulle tycka om att få vara där i mitt sällskap en sådan dag. Omständigheterna göra ju detta omöjligt, men kunde ni inte ha en faste-, bot- och bönedag en av de närmaste söndagarna vid er egen kår. Och kunde ni inte gå ned inför Gud och gråta och ängslas över den ringa framgång Hans rike vinner i er trakt samt sörja över edra egna ansträngningars ofullkomlighet såväl som över edra ofrälsta grannars förskräckliga synd och hemska fara?

"Är du frälst?"

Vi satt några stycken och samtalade vid en kaffekopp efter en god middag. Det tog inte lång stund innan vi kom in på det viktigaste ämnet: Världens frälsning. Även om det aldrig tidigare funnits så många kristna på jorden, finns det fortfarande många som ännu inte är frälsta.

Vi talade om de många som kanske gått på våra samlingar på möten, hemförbund, musikgrupper, hjälptrupp eller andra grupper och som invaggats i en känsla av att de "är med" utan att personligen har tagit emot Jesus i sina liv och blivit frälsta.

Berättelsen kom fram om den gamla damen som blev frälst och frälsningssoldat då hon var 85 år gammal. Någon frågade henne efter soldatinvigningen: "Hur kommer det sig att du tar det här steget nu. Nu har ju varit med i Hemförbundet nästan hela ditt liv?" Den nyblivna soldatens svar blev: "Det är ingen som frågat tidigare?"

Har vi blivit för dåliga på att fråga? Har vi slutat bry oss om människornas frälsning? Jag tror att frågan "Är du frälst?" är en mycket bra och viktig fråga.

Frågan kan få olika svar och olika konsekvenser:

- Svaret kan bli ja. För någon kan det till och med vara så att det är första gången som den människan bekänner sig frälst. Det kan till och med vara så att människan blir frälst i det ögonblicket hon eller han svarar ja. För genom munnens bekännelse... (Rom 10:10).

- Svaret kan bli nej. Då hjälper vi i alla fall den vi talar med att klargöra sin position. Hon eller han har kanske inte tänkt igenom sin situationen tidigare. Resultatet blir antingen att människan vill bli frälst eller förbli ofrälst. Genom att fråga en så obekväm fråga visar vi också vår omsorg och kärlek att vi överhuvudtaget bryr oss om den andres eviga väl.

- Svaret kan bli "jag vet inte" eller "vad innebär det att vara frälst". Det svaret öppnar för ett fortsatt samtal där vi kan berätta om frälsningen och frälsningens nödvändighet så att den vi talar med senare kan bestämma om svaret ska bli ett ja eller ett nej.

Så, om vi verkligen älskar och bryr oss om andra människor borde vi kanske vara lite ivrigare att fråga "Är du frälst?"
-

Utmaningen

Läs Nya Testamentet och Psaltaren på ett år. Ett kapitel om dagen och två kapitel från Psaltaren varje söndag. Läs mer HÄR och HÄR. För att få allt material utan kostnad skickar du bara ett mail till info@rupeba.se och skriver "Jag antar utmaningen".

PS. Är du med i en bönegrupp, bibelstudiegrupp, musikgrupp etc? Se till att alla i gruppen anmäler sig så ni kan gå igenom NT tillsammans och komma tillbaka till vad ni läst varje gång ni samlas.

Låt dig frälsas!

Ibland upptäcker man helt nya saker då man läser Bibeln på ett annat språk.

Jag läste sista meningen i Apostlagärningarnas 2 kapitel på norska: "Og hver dag la Herre til nye som lot seg frelse".

I den svenska Bibeln står det: "Och Herren lät varje dag nya människor bli frälsta..."

I den norska Bibeln är det människorna som lät sig frälsas och i den svenska är det Gud som lät dem frälsas.

Så vilket är det som är sant. Är det så att människorna lät sig frälsas eller att att Gud lät människorna bli frälsta?

Då det gäller olika bibelöversättningar är det oftast inte så att den ena är rätt och den andra är fel. Det vanliga är att det finns olika sätt att översätta en text på. En översättare väljer ett sätt och en annan ett annat sätt och båda två kan vara lika rätt - eller lika fel för den delen.

Så hur ska vi se på detta bibelställe. Vilket kan vara mest sant? Är det människorna som låter sig frälsas eller är det Gud som låter människorna bli frälsta. Jag tror att svaret på den frågan är: ja!

Det är förmodligen både och. Gud har gjort det möjligt att bli frälst, så det är riktigt att säga att Gud lät människorna bli frälsta. Men Gud tvingar sig inte på oss. Han vill att vi ska bli frälsta och väntar på att vi ska låta honom frälsa oss.

Allt är färdigt. Allt är fullbordat. Jesus har utgjutit sig själv för oss. Vi får låta oss bli frälsta.

Vi får också låta oss bli fyllda av den Helige Ande (Ef 5:19). Den helige Ande är utgjuten över alla människor. Vill du låta dig bli fylld av den Helige Ande?

Det handlar om du vill låta Gud utföra sitt verk i dig. Han har kallat dig till att vandra i förberedda gärningar (Ef 2:10). Vill du låta Gud använda dig till den tjänst han har kallat dig till?

/PB

Tidig söndagsmorgon på Jelöy den 10 november

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndagsmorgon igen. Faktiskt den enda söndagsmorgonen den här månaden som jag får vakna upp hemma på Jelöy. De andra söndagsmorgnarna är vi ute på olika mötesserier i Norge och på Island.


Den  här veckan började på Island med hemresa efter dagar av olika slags möten och sammanträden. Dagen efter hemkomsten hade jag några timmars undervisning på Ledarutvecklingsprogrammet (LUP). Det är en 3x3 dagar lång utbildning som alla ledare inom Frälsningsarmén i Norge går igenom. Den här kursen är det ett trettiotal ledare från kårer, sociala institutioner och Fretex (=Myrorna). Mitt ämne var "Vad är Frälsningsarméns uppdrag? - och är det mitt?" En mycket intressant frågeställning. Vad skulle du själv svara på frågan "Vad är Frälsningsarméns uppdrag?" Jag återkommer säkert med något inlägg om detta så småningom.

Från "inspelningsstudion"

Under veckan fick vi också spela in var sin hälsning till de kadetter som ska ordineras till frälsningsofficerare i Lettland den 8 december i år. Vi var med och antog dem till utbildningen för två år sedan och nu blev vi ombedda att spela in en hälsning till dem som ska visas under ordinationshögtiden.

Daniel Viklund i talarstolen

Vårt kontor blev plötsligt en inspelningsstudio och vi filmade varandra med en liten smartphone och fick iväg hälsningarna till Lettland.

Just nu pågår en Bibelhelg på kåren i Moss. Det är Daniel Viklund som är inbjuden talare. Rut och jag får vara med och lyssna. Vilken fantastisk förmån att få sitta ned och lyssna på gedigen och inspirerande kristen undervisning. Det känns ovant men underbart att sitta ned och lyssna. I nästan alla andra sammanhang vi är med på, är det vi som står fram och talar.

Temat för helgen är "Tid för helighet" med underrubrikerna "Frihet och helighet", "Sanning och helighet" samt "Kärlek och helighet". Det är inte otroligt att jag återkommer även till detta i ett senare inlägg.

Tre lyckliga löjtnanter under lunchpausen

Jag finns inte själv med på facebook, men någon visade mig att denna bild från lunchpausen spreds under lördagen med texten "Världens bästa och mest erfarna löjtnanter". Inom loppet av några timmar fick den mängder med "likes" och kommentarer. Då det gäller att vara erfarna löjtnanter kan det möjligtvis vara sant, eftersom vi alla tre blev löjtnanter i relativt mogen ålder. Det påstås också att Rut och jag är de enda pensionerade löjtnanterna i världen. De flesta andra har nått längre i "karriären" vid pensioneringen.

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå uppför backen till morgonbibelstudium och därefter avslutningsmöte för Bibelhelgen. David Kjellgren har tillsammans med Rut och mig undervisat på många Bibelhelger på Jelöy för ett trettiotal år sedan. David brukade säga om livet att "det är uppförsbackarna som ger kondition".  Vi får se hur det blir med det.

Snart är det dags för en ny vecka, om inte Herren har andra planer.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Utestängd på grund av kristen tro?

Flera tidningar rapporterar om att församlingen Hillsong inte får sitt hyreskontrakt på Nalen förlängt. Det är ingen som tydligt talar om orsaken till att kontraktet inte förlängs, men beslutet sammanfaller i tid med att församlingens pastor i en intervju uttalat sig om att viga homosexuella par och om aborter.

Är det så i Sverige idag att den församlingen som har en klassisk kristen tro utestängs från hyresmarknaden? Med klassisk kristen tro menar jag här den tro som kyrkan haft i tvåtusen år.

De två uttalande som pastorn gjorde var svar på direkta frågor i en radiointervju. Världen idag skriver:
"Men beskedet kommer alltså kort efter det att Sveriges radios reporter Fredrik Ralstrand, som tidigare ska ha föreläst i heteronormativitet, i en bandad intervju bett Andreas Nielsen att berätta både hur han ser på samkönade relationer och abort.
– Jag personligen viger inte homosexuella, därför att jag tror att äktenskapet kommer ifrån Bibeln, och Bibeln konstaterar att äktenskapet ska vara mellan man och kvinna, säger Andreas Nielsen, och tillägger att alla människor är lika mycket värda.
Lite senare säger han om abort:
– Jag anser att det är en komplicerad fråga och att det finns jättekomplicerade situationer, men jag tror ändå att livet på något sätt är heligt. Utan att sätta mig över någon så tycker jag att det är ett misslyckande, säger Nielsen i radioinslaget."

Hva er det du egenlig vil ha?

Jostein Nielsen läser Johannesevangeliet, vers for vers, og plockar ut sitt ´manna´ för varje dag:

Av og til kan det være en utfordring å forstå hva andre vil. Det kan for eksempel være forvirrende å lese Jesu ord:

Ære fra mennesker vil jeg ikke ha. (Joh 5:41)

Hvordan i all verden skal jeg tolke det, jeg som elsker å ære Jesus og trodde at han ønsket å bli æret?

Utsagnet kan ikke tolkes utenfor den sammenheng det står i. Og da er det lett å forstå.

Jesus som sant menneske ønsket ikke ære av mennesker, men av Gud. Jesus som sann Gud ønsker ære av mennesker. De skriftlærde tok ikke imot ham nettopp fordi han kom ”i sin Fars navn”. Dersom de ikke kunne ære ham som den han virkelig var, ønsket han ikke en form for høflighetsetikette uten at hjerte var med. Det bekrefter fortsettelsen: Jeg kjenner dere og vet at dere ikke har Guds kjærlighet i dere (Joh 5:42).

Dagens ’manna’:

Jesus jeg elsker deg, og jeg ærer og priser ditt navn!

(Jostein Nielsens blogg)

Lojalitet

Bength Gustafson ser tillbaka och reflekterar över den serie han skrivit om angreppen på kristendomen, både inifrån och utifrån. Du kan läsa hela serien på BIBELSKOLAN i den högra spalten.

I det senaste blogginlägget talar Bength Gustafson om vår lojalitet som kristna. I första hand är vi lojala mot Gud och inte vilken Gud som helst, utan om Gud sådan han presenteras i Bibeln. Den lojaliteten för sedan med sig lojalitet i flera olika riktningar. Du kan läsa inlägget HÄR.

Då jag läser det tänker jag tillbaka till den dagen för några år sedan då Rut och jag ordinerades till frälsningsofficerare. För att bli officer i Frälsningsarmén måste man skriva under en pakt, ett förbund. Där lovade vi bland annat att "älska och tjäna Gud så länge vi lever". Vilket fantastiskt löfte. Jag lovade inte bara att älska och tjäna Gud så länge jag är en aktiv officer, jag lovade att älska och tjäna Gud så länge jag lever! Jag är tacksam att jag fick ingå den pakten med Gud och min livsuppgift är att vara lojal mot det löftet resten av livet, med alla konsekvenser det för med sig. Du kan läsa referatet från den ordinationen HÄR. Där hittar du också våra vittnesbörd från den högtiden. Det inlägget är absolut värt att läsa.

Vi som är frälsningsofficerare bör ofta komma tillbaka och komma ihåg vad vi en gång lovade och varför vi lever här på jorden.

Men till alla som inte är frälsningsofficerare vill jag säga. Gud förväntar sig samma lojalitet från dig, även om du inte högtidligen och offentligt har fått skriva på den pakten. Det här är var Gud förväntar av varje kristen: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd" (Matt 22:37). Det är det vi alla är kallade att vara lojala mot. Och det kommer att föra med sig konsekvenser för våra liv....

/PB

Se och hör talen från kongressen i Norge

Nu är de flesta talen från mötena under Frelsesarmeens kongress i Norge i somras tillgängliga på nätet. Du hittar dem HÄR. Se, hör och inspireras.

Goda nyheter om UTMANINGEN

Här kommer goda nyheter till alla ni som har antagit, och ni som kommer att anta UTMANINGEN att läsa Nya Testamentet och Psaltaren under 2014. Läs mer om UTMANINGEN HÄR.

Phil Layton

Förutom bibelläsningsplanen med en minikommentar till varje kapitel räknar vi att inför varje ny vecka sända ut ett mail med studiefrågor till veckans bibeltexter till alla som anmält sig. Detta för att få ut mer av bibelläsningen. Det kommer också att finnas möjlighet att lämna kommentarer till studiefrågorna och föra en dialog om vad vi läser under veckan, för de som så önskar.

Kommentarerna kommer att skrivas av Kapten Phil Layton. Han är teolog och frälsningsofficer i England. Phil Layton har rötter i Sverige. Hans farmor (eller kanske mormor) var svensk officer (Ruth Allemand) och så var även hennes syster (Runa Jonsson). Phil skriver om dem att de skulle verkligen ha uppskattat att få uppleva dagen då detta projekt (Utmaningen) lanseras i Sverige.

Phil Layton har skrivit flera böcker på engelska.

The Rapture (Uppryckelsen) som bygger på 1 Tessalonikerbrevet 4:16-18:
"Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord."

The Sacraments and the Bible med förord av General Shaw Clifton.
Boken presenteras bland annat på detta sätt på FA:s internationella hemsida:
"This very concise, readable book will be helpful for those needing an 

introduction to the Army’s biblical point of view. General Bramwell Booth, reflecting on the early decision to discontinue the Sacraments in Army worship, leads all believers to the heart of the matter when he writes: ‘Life (ie eternal) does not come by a sacrament, nor is it maintained by a “sacramental substance” but by a Divine Person consciously revealed in us as a present redeeming, life-giving Saviour.’"

Ännu en bok av Phil Layton kommer att komma ut nu i november: Bible-Believing Christians (Bibeltroende kristna), en vägledning till kunna lita på bibelordet.

Phils studiefrågor kommer att översättas till svenska i de mail vi skickar ut till dem som anmält sig. För att få allt material i förbindelse med UTMANINGEN behöver du bara skriva ett mail till info@rupeba.se med texten "Jag antar utmaningen", så lägger vi till dig på vår utsändninglista.

Från den engelska sidan

Helad från min homosexuella tilldragning

"De tog inte upp ämnet om min homosexualitet. Det fanns inte på deras agenda; de visste att Gud skulle sörja för det efter hand.
Och det gjorde han!" Läs mer HÄR.

Lammets Blod

Musikalen Lammets blod framförs av kadetterna och Officersskolans personal i Södra territoriet i USA.
Filmen är 1:52 lång.
Du kan se den HÄR.

Tiden är kort

Brev nr 11 från General William Booth skrivet 1907.

Kamrater och vänner!

En av de mest dyrbara gåvor Gud har givit, är tiden. Denna morgon tänker jag tala till Eder om det bruk, ni göra av detta heliga anförtrodda gods. Du önskar ibland, att du hade pengar, makt eller snille eller någonting annat av värde. Jag tror säkerligen, att du har uppgjort mången plan, hur du skulle använda dylika ägodelar, om du hade dem.

Mina kamrater, det finns någonting dyrbart, som du äger och som du kan använda till Guds ära och människornas bästa, och  vars värde övergår all beräkning,och det är din tid.

 
Då jag talar om tid, menar jag den period av vår tillvaro, som vi framleva i detta livet, till skillnad från den, som vi skola framleva i det kommande livet. Dagarna och timmarna i vårt nuvarande liv skola taga ett slut; men evighetsdagens sol skall aldrig gå ned.

När den är som längst, är vår livstid här på jorden endast kort. Och då man vet, att den kan sluta när som helst, förefaller den ändå kortare. Till och med den människa, som får leva ut fulla måttet av en jordisk tillvaro -- tre tjog år och tio därtill eller t. o. m. fyra tjog -- , känner , huru kort hennes liv har varit, då hon ser tillbaka på detsamma och hur fort hennes tid förrunnit. Och dock, huru kort än vår tid i sanning är, synes den att döma av de otaliga dåraktiga och även dåliga metoder de använda för att "döda" den, vara för lång för några. Vilket ytligt nöje som helst är välkommet för sådana människor, blott det hjälper dem att fördriva de dyrbara timmarna.

Se, huru andra använda de flyende ögonblicken med att bedröva sin himmelske Faders hjärta, bryta hans lagar, avvisa hans nåd, draga förbannelse över sina anhöriga och var och en, som de komma i beröring med, och sålunda förstöra sig själva!

 Tänk blott på, vilken förskräcklig räkenskap för slöseri män och kvinnor komma att avlägga inför den stora vita tronen efter en tjugu, trettio, sextio ja t. o. m. sjuttio-årig levnad i all möjlig flärd, fåfänglighet och ondska! Vilket skamligt och förskräckligt missbruk av tid!

 Men medan andra misshushålla på detta sätt med tiden, huru kort är den ej för oss, salvationister, i betraktande av allt, vad vi hava att uträtta t. ex;

1) Tid behövs för att stärka vårt förhållande till Gud. Vi räkna ej den tid förspilld, som vi använda till att bedja om hans ynnest, söka hans vilja och förlita oss på han nåd. Och jag är säker på, att vi skola känna den tid vara väl använd, då vi i bön, betraktelse och tro böja knä inför tronen.

2) Vi behöva tid för att hålla själen ren och god. Vi kunna ej göra detta, utan att tillbringa någon tid på knä, läsa vår Bibel, meddela oss med kamrater och blåsa på trons, kärlekens och försakelsens låga i våra hjärtan.

3) Vi behöva tid att rätt och framgångsrikt sköta våra dagliga plikter. Du måste sköta ditt yrke och göra ditt arbete troget, ärligt och flitigt; och allt detta fordrar tid. Du måste behandla medlemmarne i din egen familj omsorgsfullt, tåligt och självförsakande, på det att de må leva så fridfullt och lyckligt, som omständigheterna det medgiva. Detta skall upptaga en god del av din tid.

Sedan kommer din plikt mot deras själar.

Till exempel, mannens, hustruns eller kanske barnens, andliga intresse. Eller är det broder eller syster eller någon annan släkting, avlägsen eller nära, vilkens eviga välfärd blivit lagd på ditt hjärta. Att på ett tillfredsställande sätt uppfylla denna plikt fordrar alltid en viss tid.

4) Vidare har du du ditt deltagande i din egen kårs strider, de skyldigheter du där har att uppfylla och din del uti dess verksamhet för mäniskornas frälsning. Om du uppfyller dina plikter i detta hänseende i enlighet med Guds vilja, fordrar detta ett visst mått av tid.

5) Vidare har vi vår Guds befallning om "att skaffa oss skatter i himmelen", och detta är mycket viktigt. Du måste skaffa dig något innestående i den himmelska banken. Det går aldrig an, att du ingenting har att börja ditt liv med i den himmelska staden. Det tar tid.

 Låtom oss således göra, vad vi kunna, med varje minut av vår tid! För detta ändamål:

a) Måste vi noga passa den. Låt ej världen eller djävulen eller vår egen kärlek till bekvämlighet stjäla de dyrbara timmarna.

b) Vi måste taga igen förlorad tid, d. v. s. köpa den. Giv dina pengar, ditt nöje, din bekvämlighet, din vila , allt vad du äger i utbyte mot den hellre än att förlora eller förslösa den, "Köpande tiden"

c) Vi måste uppgöra kloka planer för tidens användande. Varje morgon borde vi fråga oss själva; "Huru skall jag använda denna dag?" "Vart kan jag gå, och vad kan jag göra för att på förmånligaste sätt använda min tid?"

d) Låt oss även varje afton rannsaka oss själva och se till, huru vi använt vår tid! Det brukar jag göra. Jag frågar mig själv flera om dagen: "Hur har jag använt tiden, och vad gott har jag gjort?"

 Om du visste, att du blott hade femtio timmar av din levnad kvar, skulle du då ej bruka dem med största omsorg, och fylla varje ögonblick med det arbete, som måste utföras?

Mina kamrater, ni veta ej, om ni ens har femtio timmar kvar; därför beder jag er, nyttja var och en av dem väl!

Jag vill ej, att ni skola vara överdrivet ängsliga; men jag önskar, att ni må använda denna högst dyrbara gåva på det sätt, som skall vara nyttigast för er själva, edra anhöriga, er kår och er Frälsare, som gav eder hela sin tid.

Island

Tidig tisdagsmorgon och tillbaka hemma på Jeløy i Norge efter några dagar på Island.

Frälsningsarmén på Island har en ung fräsch laguppställning. Jag kan inte minnas att man haft så många officerare i landet på mycket länge, om än någonsin. Här ser du laguppställningen tillsammans med Rut och mig. En officer saknas på bilden.

Här kan du se två kadetter, som studerar deltid på Officersskolan, en sersjant, tre löjtnanter, två kaptener och divisionscheferna som är majorer. Om jag inte tar fel finns det dessutom bara en pensionerad officer på Island. Jag räknar med att det kommer att finnas orsak att komma tillbaka med fler rapporter om vad som händer på Island.

/PB

Hva vil Gud med ditt liv?

24. - 26. januar - 2014 Livsdesign på Jeløy

Frelsesarmeen inviterer til en helg med fokus på disippelskap, kall og tjeneste fordi vi tror at Gud har planer for våre liv. Gud kaller til forskjellige oppgaver. Denne helgen er en mulighet til å få god undervisning, søke Gud og møte andre som stiller det samme sprøsmålet: "Hva vil Gud med mitt liv?"

Helgens gjester og talere vil blant andre være:

• Kommandørene Dick og Vibeke Krommenhoek
• Kaptein Helge Byre Myklebust
• Løytnantene Rut og Peter Baronowsky
• Rune Isegran

Mer informasjon om helgen finner du HER

Budskapet finns i ansiktet

Jag råkade se ovanstående rubrik i danska Kristeligt Folkblad. Den talar om valaffischerna som finns överallt i Danmark dessa dagar. Ett genomgående drag i valkomapanjen är att det inte finns några budskap på valaffischerna. Det finns ingen information om vad partiet önskar göra om de vår din röst. Det enda som finns på affischerna är ansiktet på politikern.

Det verkar som om ansiktet är viktigare än budskapet. Eller också är det ansiktet som är budskapet. Eller också är det så att budskapet syns i ansiktet. Då du ser politikern djupt inne i ögonen kanske du ser det du söker; trovärdighet, ärlighet, energi, framtidshopp eller vad det nu kan vara.

Då tänker jag på Psaltarens ord:
"De som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver ej rodna av blygsel." (Ps.34:6)

Då du har försökt med alla dina ord och ingenting fungerar för att övertyga din granne att han måste överlämna sig till Gud. Sök Guds ansikte. Låt dig förvandlas. Låt budskapet synas i ansiktet.

"Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild" (2 Kor 3:18)

Tidig söndagsmorgon i Reykjavik

Så var det söndagsmorgon igen. Och nu har det hunnit bli november och det börjar bli kallt i Reykjavik och bergen runt omkring är snöklädda.

I Reykjavik ligger den stora Hallgrimskyrkan på toppen av stadens berg, väl synlig på långt håll.

- Island är landet som ligger isolerat mitt mellan Europa och Amerika.
- Island är landet där det inte är tillåtet med familjenamn. Alla får namn efter sin fader och alla efternamn slutar på - son eller -dottir.
- Island är landet där det nästan inte finns några träd. Det finns lite dvärgbjörk här och där. Dom säger att om man går vilse i skogen på Island är det bara att resa sig upp, så ser man var man är ovanför trädtopparna.
- Island är landet där man, i alla fall ibland, kan förstå vad en del ord betyder. Testa själv:

Texten på den första markisen är ju lätt. Sedlaveski måste ju vara Sedelväska vilket är det samma som Plånbok. På markis nummer 2 står det Ferdatöskur. Töskur är det samma som danskans taske=väska. Ferdatöskur bli då en väska man har då man färdas, vilket blir Resväska på svenska. Nåväl det är långt ifrån allt man kan förstå.

Frälsningsarméns Högkvarter för Island och Färöarna ligger i en stor byggnad i centrala Reykjavik. I huset finns också kårens lokaler och ett gästhem. På vintern fungerar gästhemmet som studentrum för utländska studenter och på sommaren är det öppet för turister.

FA:s huvudbyggnad i Reykjavik

Under dagarna på Island besökte vi också Dagcentret som ligger i hamnområdet. I samma hus finns också en av Reykjaviks Hertex-butiker (I Sverige = Myrorna). Nu förstår jag plötsligt varför det heter Hertex på Island. I Norge går butikskedjan under namnet Fretex, som är en förkortning av Frelsesarmeens Textil. På Island heter Frälsningsarmén Hjalpraedisherinn och sista delen av ordet betyder Här (=armé). Så Hertex är helt enkelt en förkortning av Här och Textil, på samma sätt som i Norge.

Dagcentret i hamnen med Hertex-butik i gatuplanet

Dagcentret är öppent dagligen mellan 10.00 och 18.00. Dit får man (=oftast hemlösa) komma och få mat, tillgång till internet, en säng att sova i, duschar, kläder och mycken omsorg. De flesta av gästerna tillbringar sedan nätterna på Härbärget inne i Reykjavik. Dagcentret har också en bil som är i gång dagligen mellan 10.00 och 18.00 och som söker upp dem som behöver hjälp och transporterar dem till Dagcentret eller Härbärget eller sjukhuset då det behövs.

Vi är just nu inne i en intensiv helg. I fredags kväll hade vi en mer informell samling för alla officerarena på Island hemma hos divisionscheferna. I lördags hade vi en heldags undervisning för officerarna i den nyöppnade utposten i Mjod (öppnades för ett år sedan) i en av de nyare stadsdelarna i Reykjavik. I lördagskväll var vi på konsert på Frälsningsarmén i Reykjavik.

Officersgruppen på Island

Nu är det söndagsmorgon och vi ska ha två gudstänster. Den första blir på kåren i Keflavik. Då den amerikanska armébasen las ned för några år sedan blev där ett nytt bostadsområde och Frälsningsarmén öppnade en ny kår i området. Den andra gudstjänsten blir på kåren i Reykjavik.

Sedan blir det måndag och dags att åka hem till Norge och en ny arbetsvecka. Jag ber att du ska få en välsignad vecka.
/Peter Baronowsky

Et spørsmål om gyldighet

Fra Jostein Nielsens blogg:

I en rettssak er det viktig å presentere gyldige bevis. Etter underet ved Betesda kommer Jesus i en forsvarsposisjon i forhold til beskyldninger som kan føre til dødsdom. 

Selv om det enda ikke er snakk om en rettssak, gjengir Johannes en enetale (Joh 5:19-47) som Jesus holder for ”jødene” – i dette tilfellet er det sannsynligvis synonymt med de skriftlærde. Talen er en blanding av å være apologetisk (forsvarende) og polemisk (angripende).

Det er mulig at de problemstillingene Jesus tar tak i ble framført i en åpen diskusjon, og at Johannes har valgt å framføre innholdet i Jesu argumentasjon. Samtidig er det like sannsynlig at Jesus, som visste hva menneskene tenkte, faktisk fører en diskusjon med tilhørernes tanker. Det ville i så fall understreke et poeng som stadig dukker opp i evangeliet.

I dag begynner del to av denne talen* med følgende stadfestelse:

Vitner jeg om meg selv, da er mitt vitnesbyrd ikke gyldig.
Joh 5:31

Jesus ønsker at det han sier skal oppfattes som gyldig. Med andre ord sender han et viktig signal om at formidling av evangeliet ikke bare henvender seg til ”hjerte”, men også til ”hjerne”. Dette er et veldig interessant aspekt av denne talen: Han argumenterer med at dersom utgangspunktet hadde vært tro på det Skriften sier, ville det vært logisk at Jesus er den han sier seg å være. Tro og logikk skal gå hånd i hånd.

Dagens ’manna’:

Troen har også logisk holdbare argumenter

 Josteins blogg finner du HER

"Inte kallad?"

Citat från William Booth:'Inte kallad?' är det det du säger?
'Jag har inte hört kallelsen,' borde du nog säga i stället.
- Lägg örat till Bibeln, och lyssna hur han ber dig dra syndarna ut ur syndens eld.
- Böj ditt öra till de tyngda, ångestfyllda människohjärtan som desperat ropar på hjälp.
- Gå och ställ dig vid helvetets portar, och lyssna på den som finns där och som enträget ber dig gå till deras hem och varna sina bröder och systrar, tjänare och herrar att inte komma dit.
- Se sedan in i Kristi ansikte, vars nåd du har föresatt dig att lyda och tala om för honom om du är villig att ställa dig med i marschen som går fram och proklamerar Guds nåd till världen.

På plats på Island

Så var vi på plats i Island efter ca tre timmars flygning från Oslo. Bilturen mellan flyplatsen i Keflavik och huvudstaden Reykjavik tar ca 45 minuter. På vägen passerar man Blå Lagunen, ett friluftsbad där man badar året runt. Lagunen värms upp av de varma källorna.

Vi kommer inte ha tid med några turistattraktioner detta besök, men vi har prövat både Blå Lagunen och andra utomsbad i Reykjavik vid tidigare besök.

Divisionshögkvarteret för Island och Färöarna ligger i Reykjavik. I byggnaden finns även kåren och ett gästhem. Ytterligare information om Islandsbesöket kommer säkert i veckorevyn på söndag.

/PB

Systematisk förföljelse av kristna

I Svenska Dagbladet kunde man nyligen läsa följande: 
"Var femte minut dödas en kristen någonstans i världen på grund av sin tro. Förföljelsen av kristna är inget nytt, men i och med de senaste årens utveckling i Mellanöstern och Nordafrika har läget förvärrats."

Det betyder att varje timme dödas tolv kristna på grund av sin tro.
Det betyder att det dödas 288 kristna varje dygn bara på grund av sin tro.
Det blir 2.016 martyrer varje vecka och 104.832 varje år.

Aldrig tidigare har så många kristna fått ge sitt liv på grund av sin tro. Under massavrättningarna av kristna under romarriket kom man inte ens i närheten av dessa tal. Det är konstigt att svenska massmedia så sällan rapporterar om dessa tal.

I Sverige förlorar man normalt inte livet om man vittnar om sin kristna tro. Det enda som man eventuellt förlorar är sitt anseende. Det verkar nästan som om kristna är ivrigare att bekänna sin tro där man riskerar att förlora livet än där man riskerar att förlora sitt anseende.

Vi borde kanske bli lite ivrigare att bekänna vår tro i Sverige.

PS: Läs också ledaren i Svenska Dagbladet för några dagar sedan:
"I söndags sköt två män på motorcykel hejdlöst mot en koptisk kyrka i Kairo där det pågick ett bröllop. Fyra dog, varav en åttaårig och en tolvårig flicka, och minst sjutton skadades. Det är bara den senaste i raden av attacker mot kristna i Egypten. I en ny rapport av Amnesty International blir det tydligt hur utsatta kopterna faktiskt är. Folkmassor som lynchar kristna familjer, kyrkor som totalförstörs och säkerhetsstyrkor som inte griper in...
...Undantaget den vällovliga manifestationen får förföljelsen av kristna inte den uppmärksamhet som den borde få. Kanske beror det på vår bild av kristna är den av rika, vita västerlänningar. Så ser inte verkligheten ut. I synnerhet i länder med muslimsk majoritet, men även i länder som Nordkorea och Nigeria, är kristna mycket utsatta. Oavsett om man är kristen själv eller inte, borde en grupp som förföljs i så stor skala som kristna i Mellanöstern, få fler att engagera sig.
Den 12 maj tidigare i år kanoniserade påve Franciskus runt 800 martyrer som dog i den italienska staden Otranto 1480. De vägrade konvertera till islam när de ottomanska turkarna invaderade området, och halshöggs som straff. Vad som just nu sker i Egypten, och i Mellanöstern, för åter tankarna till massakern i Otranto. Man skulle kunna säga att det är en strålande tid för martyrer, om man var cyniskt lagd."