Bibelstudier från Efesierbrevet - 8

Lektion 8 – Gåvor och uppgifter

Förra lektionen handlade om församlingen som Kristi kropp. I Efesierbrevet 4:7-16 får vi en speciallektion i hur Kristi kropp byggs upp i kärlek.

I förra lektionen mötte vi ett slags gåvor, nådegåvor. I Efesierbrevet 4 möter vi en annan slags gåvor som kanske mer liknar på uppgifter: Apostel, profet, evangelist, herde och lärare. Dessa gåvor är människor som är gåvor från Gud till församlingen.

Nådegåvorna (1 Kor 12:7-11) i förra lektionen har ingenting med våra naturliga gåvor att göra. Ingen människa har en naturlig fallenhet för att göra kraftgärningar, som att gå på vatten eller flytta berg. Det är den Helige Andes gåvor som på ett övernaturligt sätt ger sig till känna i den troendes liv (1Kor 12:7).

När det gäller uppgifterna, eller tjänsterna, i Efesierbrevet 4 fungerar de på ett helt annat sätt. Här använder Gud vår naturliga utrustning och våra egenskaper (som naturligtvis också är gåvor från Gud). Alla människor (var och en av oss, Ef 4:7) har fått del av Guds gåvor på olika sätt. Alla människor har naturliga gåvor, egenskaper och utrustning som, när de ges till Gud, kan bli använda till att vara med och bygga upp församlingen, Kristi kropp.

Kristi fångar – gåvor till församlingen
”Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor.” (Ef 4:8)
De människor som det talas om här, är människor som har låtit sig fångas av Jesus.

Den människa som lever i en sådan överlåtelse till Jesus att den blir Jesu ”fånge”, den människan blir automatiskt också en gåva till de andra i församlingen eller kåren.

Våra församlingar och kårer är fulla av gåvor som väntar på att bli frigjorda. Dessa gåvor väntar på att bli överlåtna till Gud och upptäckta av församlingen. Gud behöver dessa gåvor i sin kropp för att:
1.    Utrusta de heliga till att utföra sin tjänst (Ef 4:12)
2.    Bygga upp Kristi kropp så att vi når mognad och blir uppfyllda av Kristus (Ef 4:12-13).

Apostel
Apostel innebär att vara ett sändebud. Jesus var en apostel (Hebr 3:1), utsänd av Fadern för att fullgöra ett uppdrag.

Apostelns uppdrag är att vara initiativtagare och organisatör. Aposteln är en person med förmåga att dra igång nya saker och att inspirera andra att ställa upp.

En apostel bygger upp församlingen. När Paulus kom till en plats, startade han en församling. Om det redan fanns en församling på platsen organiserade han den genom att tillsätta tjänster så att församlingen skulle kunna fungera bättre (Apg 14:21-24).

Församlingen behöver idag människor som kan vara pionjärer och härförare. Människor med kraft, initiativ och förmåga att organisera och att leda in andra människor i sina funktioner.
Nästa lektion kommer att handla om de övriga tjänsterna i Kristi kropp.

Frågor för samtal och självstudium
1.    I Ef 4:12-16 får vi en beskrivning av vilka resultaten blir om dessa tjänster fungerar i Kristi kropp. Gör en lista över de resultat du kan hitta i dessa versar.
2.    Vad blir omvänt resultatet om dessa tjänstegåvor inte fungerar?
3.    ”Då vi blir Kristi fångar, blir vi samtidigt en gåva till församlingen”. Samtala om detta. Vad betyder det? Försök att hitta exempel.
4.    Hur kan den enskilde hitta sin uppgift i församlingen? Samtala om detta utifrån den enskildes förmågor och församlingen behov.
5.    Hur kan vi uppmuntra varandra att finna våra uppgifter?

- Apostel
6.    Försök att med en mening definiera vad du anser att en apostel är och gör.
7.    Hitta exempel på personer med apostelgåva:
a.    Från Gamla Testamentet
b.    Från Nya Testamentet
c.    Från kyrkohistorien
d.    Från nutid
8.    Vilka personliga egenskaper anser du att apostel bör ha?

Boktipset: Homoerotik

Under den här vinjetten kommer jag att återkomma med tips på böcker som är aktuella och läsvärda.

Man hör idag ofta att bibelorden om homosexualitet inte handlar om homosexualitet, utan om något helt annat. Ju oftare detta förs fram ju lättare blir det att det uppfattas som "sanning". I boken "Homoerotik - i forntid och nutid - och den kristna församlingen" gör Chrys C. Caragounis en genomgång av Bibelns undervisning i ämnet.

Chrys C. Caragounis är teologie doktor och professor i Nya Testamentets exegetik vid Lunds universitet.

Boken finns att köpa på adlibris för 117 kronor. Adlibris skriver i sin presentation av boken:
"Frågan om Bibelns syn på homosexualitet ställs allt mer på sin spets inom svensk kristenhet. Författaren närmar sig frågorna genom ett öppet studium av källmaterialet. Han tar med läsaren på en odyssé över den antika litteraturens behandling av homoerotik och återger källorna såväl på originalspråk som på svenska."

Jag tror på Frälsningsarmén!

Ja, jag tror naturligtvis först och främst på Gud. Jag tror också på Jesus. Jag tror på Bibeln. Och sedan tror jag också på Frälsningsarmén. Men jag tror inte på vilken frälsningsarmé som helst. Det här är den Frälsningsarmé som jag tror på:

1. Jag tror på en Frälsningsarmé som inte ber om ursäkt för vad den är.
Jag har hört dem som säger: "Frälsningsarmén är nästan en riktig församling". Och så gör man allt man kan för att försöka likna en "riktig" församling. Man försöker sjunga lovsångerna som man gör i andra församlingar. Man försöker forma gudstjänsterna som man tänker sig att "riktiga" församlingar gör. Men det kommer bara att leda till att man blir en dålig kopia av andra församlingar. Men vi är inte kallade att vara en kopia. Vi är kallade att vara ett original. Vi är en kyrka. Vi är en församling. Men vi är mycket mer än en vanlig församling. Vi är utåtriktade med en stark kallelse att bry oss om dem som Jesus brydde sig om. De som lider, misslyckats och har det svårt.

2. Jag tror på en Frälsningsarmé som tror på sin första lärosats.
Många kyrkor har idag tappat tron på Bibelns tillförlitlighet. Frälsningsarmén tror att Bibeln är det enda sanna rättesnöret för kristen tro och kristet liv. Om vi inte tror på Bibeln kan vi inte förkunna frälsning, förlåtelse eller ett liv i Andens kraft. Den enda platsen där vi kan finna dessa löften är i Bibeln. Och om vi inte fullt ut tror på Bibeln har vi egentligen ingenting att berätta för människorna utanför våra lokaler.

3. Jag tror på en Frälsningsarmé som kan skilja på det som är viktigt och det som är mindre viktigt.
En armé som spiller sin energi på det som är mindre viktigt kan inte segra i kampen som ligger framför. Vad är det som är viktigt? Gud vill att alla människor ska bli frälsta! Han tycker till och med att det är så viktigt att han han sände sin ende son att dö på ett kors för att ingen enda ska gå förlorad. Det är detta som är det viktigaste. Det är därför vi är en frälsnings-armé.

4. Jag tror på en Frälsningsarmé som är beroende av Gud.
Det stora problemet är inte att vi kan för lite utan snarare att vi kan så mycket. Det är så mycket vi kan göra med god kvalitet att vi ibland inbillar oss att vi kan klara det i egen kraft. Jesus säger "Utan mig kan ni ingenting göra". Den armé jag tror på har insett detta och lever i en total beroendeställning av Guds kraft och vägledning.

5. Jag tror på en Frälsningsarmé där soldaterna är renade genom Jesu blod och fyllda med Andens eld. Vårt motto är Blod och Eld. Vi måste vara blods- och eldssoldater. Renade och förlåtna i Jesu blod och fyllda med den Helige Andes eld.

6. Jag tror på en Frälsningsarmé som vågar vara synlig. Med uniformer, flaggor och allt annat som hör till att vara en Frälsningsarmé.
Varje gång du sätter på dig din uniform är det ett vittnesbörd om de Krigsartiklar du en gång skrivit på. Uniformen vittnar om vem du är och vad du tror på. Dessutom påminner den dig själv om vem du är.

Den Frälsningsarmén tror jag på....
...någon annan Frälsningsarmé tror jag inte på!

Andakter på norska

Fra Nytt Livs Lys - Norge

Ny andakt hver dag

Vi ønsker å gi plass til oppbyggelig stoff på nettsidene våre.
Først ut i kategorien oppbyggelig er Dagens Andakt av Rut Baronowsky.  Hun er svensk og tilhører Frelsesarmeen.  Sammen med sin mann Peter har hun arbeidet for Guds rikes sak i Sverige, Norge og Latvia.  Disse andaktene bygger på erfaringer fra et langt liv i tjeneste for Gud.  Andaktene ble først publisert på internett, men er også utgitt i bokform både på svensk og engelsk.  Boken kommer på norsk i løpet av våren 2013.

Les Dagens Andakt

Vill ni ha besök?

Rut och jag har under många år haft den stora förmånen att få tala i mötesserier, konferenser, kongresser, bibelhelger och kurser i Sverige och i många andra länder.

De senaste åren, som vi tillbringat i Riga, har våra möjligheter att resa varit starkt begränsade. Men nu tror vi att kommer att ha mer tid till förfogande.

En fråga som vi ständigt får inför besök är hur mycket det kostar. Vi räknar med att den som inbjuder står för kostnader för resa och logi. Dessutom kommer vi att tillämpa Frälsningsarméns rekommenderade belopp för mötesbesök av pensionerade officerare.

Eftersom vi gör det mesta tillsammans kommer vi inte att ta något extra om vi kommer båda två.

Och, om din kår/församling, inte har ekonomi för sådana besök, kan vi tänka oss att komma även utan ersättning.

Hör gärna av dig om du är intresserad till peter@rupeba.se eller rut@rupeba.se

Tidig söndagsmorgon på Färingsö

Veckorevy från min personliga utsiktspunkt på livet

Söndag igen....
Kan man ana att vintern håller på att släppa sitt grepp? Snön på taken ser i alla fall ut att försöka hitta en väg ner från taken, även om vägen ser onödigt krånglig ut:

Jag har varit med i Claphaminstitutets styrelse sedan starten för fem år sedan och den gångna veckan släppte vi Claphaminstitutets första bok i förbindelse med Rådsmötet den 20 mars. Den ges ut på rupeba förlag och boken är en antologi över de 59 mest uppmärksammade artiklarna som Claphaminstitutet fått publicerade i dagspressen under de senaste fem åren. Du kan läsa mer om boken HÄR.

Claphaminstitutets direktor, Tuve Skånberg, presenterade boken på Rådsmötet:

Rådsmötet avslutades med ett samtal om bibelsyn mellan Stefan Swärd och Stefan Gustavsson, med Elisabeth Sandlund om moderator. Samtalet bjöd inte på några större överraskningar om herrarnas bibelsyn, men var ändå givande och gav en del intressanta infallsvinklar.

I övrigt har veckan präglats av att det varit sportlov i Norge. Mellansonen med familj, bosatta på Jelöy i Moss har varit på besök. Det betyder såväl skidtur, även om underlaget var isigt, besök på Fjärilshuset i Hagaparken, samt en del barnpassning så föräldrarna kunde röra sig fritt.

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka in till Templet i  Stockholm för förmiddagsgudstjänst.

Därefter väntar snart en ny vecka och jag önskar att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky

Inför söndagen - Den kämpande tron

Söndagens texter - Andra söndagen i fastan: 1 Kung 19:1-8 | 1 Kor 10:12-13 | Luk 7:36-8:3 | Ps 130

 "Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller. Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den." (1 Kor10:12-13)

Det finns en utväg
Här möter oss ett bibelord i prövningens stund. I stunder då allt är mörkt och vi inte ser någon väg vidare. 

Här får vi två löften. Dels att Gud inte kommer att låta oss prövas över vår förmåga, och dels att han kommer att visa oss en utväg. Inte en utväg från våra prövningar eller en utväg runt våra prövningar, utan en utväg igenom prövningarna. Gud finns med i den mörkaste stunden och han kommer att visa oss en väg vidare. Det finns en utväg även om du inte sett den ännu. Håll fast det löftet och du kommer att få se att en dag kommer det en öppning som du inte ens hade vågat drömma om.

"Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn." (Upp 3:8)


 

Bibelstudier från Efesierbrevet - 7

Lektion 7 – Kristi kropp

Hemligheten
I Efesierbrevets tredje kapitel talas det tre gånger om en hemlighet (vers 3, 4, 9). En hemlighet som inte varit känd tidigare (vers 5). En hemlighet som från evighet varit dold hos Gud (vers 9). En hemlighet som nu ska göras känd (vers 10).

Hemligheten var:
1.    Att Gud skulle uppresa ett folk, en kropp, där alla folkslag i Kristus Jesus var medarvingar, tillsammans med judarna (vers 6).
2.    Att Gud genom den kroppen, församlingen, skulle visa sin vishet i sin mångfald (vers 10). Genom Kristi nya kropp skulle Gud visa vem han är.

- Då Jesus lämnade jorden i sin mänskliga skepnad (Apg 1:9), gjorde han det för att uppstå i en ny kropp, församlingen, Kristi kropp, dig och mig.
- Då Jesus var i sin mänskliga kropp var han starkt begränsad i tid. Han verkade här på jorden under några få år. Kristi nya kropp har redan verkat i närmare tvåtusen år.
- Då Jesus var i sin mänskliga kropp, var han också starkt begränsad geografiskt. Han levde hela sitt liv på en smal strandremsa vid Medelhavet. Kristi nya kropp verkar idag nästan över hela jorden.

Kristen utrustning
När Gud ska visa vem han är genom församlingen, Kristi kropp, uppstår ett stort problem. Kristi kropp består av dig och mig. Helt vanliga människor med många fel och brister.
Utan Guds hjälp skulle det vara omöjligt för församlingen att vara Kristi kropp och demonstrera den gudomliga närvaron här på jorden. Men församlingen är inte utan Guds hjälp. Gud vill på olika sätt utrusta kristna till att vara hans kropp.

Andens frukt (Gal 5:22-23), kärlek, glädje, frid…. Är en beskrivning av Jesu eget sinnelag. Det sinnelaget, Andens frukt, är något som Jesus vill se växa fram hos alla kristna som ett resultat av vår gemenskap med honom. Gud vill också utrusta kristna med olika slags gåvor.

Gåvor
Bibeln talar om många olika slags gåvor. Kristus är en gåva (Ef 5:2), frälsningen är en gåva (Ef 2:8). Vi kan också se vårt liv, våra förmågor och till och med varje ny dag som en gåvor från Gud.
Nådegåvor (Ef 3:7) är en speciell slags gåvor som Gud ger för att utrusta kristna till att vara hans kropp. I kor 12:7-11 ser vi nio sådana nådegåvor. Då du ser på dessa gåvor kan du se att de är en fortsättning av Jesu gärningar på jorden:
·    Jesus talade visdomens och kunskapens ord
·    Jesu gjorde kraftgärningar och botade sjuka

- Dessa gåvor är ingen lyxutrustning. Avsikten med gåvorna är att de ska vara till nytta (1 Kor 12:7), för att församlingen ska kunna fullgöra sin uppgift att vara Kristi kropp på jorden.
- Dessa gåvor är inte avsedda att bara användas av speciellt utvalda kristna i speciell ansvarsställning. - Det står klart skrivet vem som kan använda gåvorna: ”Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta….men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sin gåvor åt var och en” (1 Kor 12:7+11).
Gud vill uppenbara sig hos var och en genom olika nådegåvor. Vi måste vara öppna för, ja till och med vara ivriga att se de olika nådegåvorna fungera i våra liv.

Frågor för samtal och självstudium
Läs: Ef 3:1-13
Kristi kropp är en vanlig bild på församlingen i Nya Testamentet (Ef 1:23). Jämför funktionerna av en människas kropp med Kristi kropp:
1.    Hur är förhållandet mellan huvudet och lemmarna i en kropp som fungerar harmoniskt? Vem lyder vem?
2.    Hur är förhållandet mellan delarna i en kropp?
3.    Vad sker i kroppen om de olika delarna i kroppen inte samverkar i harmoni?
4.    Hur fungerar Kristi kropp idag jämfört med en mänsklig kropp?
5.    I 1 Kor 12:12-27 får vi en speciallektion om livet i kroppen. Vad kan vi lära från detta bibelställen om hur församlingen/kåren ska fungera?
6.    Bibeln säger att Gud har delat ut sina nådegåvor till var och en i församlingen. Om vi inte upplever gåvorna i vårt liv, vilka orsaker kan det finnas till det?
7.    Vad är skillnaden mellan nådegåvor (1 Kor 12:7-11) och naturliga gåvor (sjunga, spela, leda, tala osv)?

På goda grunder

Idag släpps boken

På goda grunder - Fem år med Claphaminstitutet i samhällsdebatten

Läs mer och beställ boken HÄR

Drömmar och visioner: En kår växer fram

Sommaren 2012 öppnade Frälsningsarmén i Lettland två nya kårplanteringar. En av dem i Agenskalns-området i Riga och den andra i Saldus, mittemellan Riga och Liepaja på västkusten. Tio mil från Riga och tio mil från Liepaja.

Det enda Rut och jag visste om Saldus var att det fanns en Statoil-mack vid rondellen som vi passerade utanför Saldus då vi åkte till Liepaja på Västkusten. Det var ett perfekt stopp för kaffe och toalettbesök. Men vi hade aldrig varit inne i Saldus. Hur kom det sig att det blev just Saldus som blev platsen för den nya kårplanteringen? Det fanns två orsaker.

Den ena var att kårledaren i Liepaja hade en vision om att få starta arbete i Saldus. Det andra orsaken var att det i Saldus bodde en ung kristen familj som brann för evangelisation och för att få hjälpa människor som lider. Familjens sjuårige son hade i flera år haft en dröm, där han sett sina föräldrar iklädda uniform fullt upptagna med att hjälpa människor. Den unge sonen hade gång på gång berättat detta för sina föräldrar. Så småningom fick paret höra talas om Frälsningsarmén och tog kontakt med oss och bad att Frälsningsarmén skulle komma till Saldus.

Vi tog då ett beslut att starta kårplanteringen i Saldus. I september hade vi det offentliga öppningsmötet. Men vi hade inte någon lokal i Saldus, bara en dröm, så öppningsmötet fick bli ett friluftsmöte på torget i Saldus. Det hade regnat hela natten och söndagsmorgonen. Femton minuter innan vi skulle börja friluftsmötet slutade det regna och solen bröt igenom. Vi hade friluftsmötet med en grupp från Riga tidigt på morgonen för att vi skulle resa vidare till Liepaja och inviga tio juniorsoldater samma dag, därav de långa skuggorna på bilden:

 Resten av uppfyllelsen av visionen fick vi bara följa på avstånd. Runt årsskiftet hade vi fått tag på en användbar lokal i Saldus och kunde hålla det första inomhusmötet någonsin i Saldus:

 Nu i februari kom rapporten att man hade den första soldatinvigningen någonsin i Saldus. Det var, inte oväntat, det unga paret som hade bett Frälsningsarmén komma till Saldus. Här leder de lovsången i den gudstjänst där de blev upptagna som soldater. De har bägge en dröm om att så snart som möjligt bli officerare i Fräslningsarmén.

Hela processen började för flera år sedan med en dröm hos en liten pojke. Eller hade det börjat ännu tidigare som en tanke hos Gud.....?

Tidig söndagsmorgon på Färingsö den 17 februari

Veckorevy från min personliga utsiktspunkt på livet.

Gomorron. ännu en vecka börjar gå mot sitt slut.

Den här veckan har vi äntligen tömt det sista i vårt förråd på Shurgard i Hägersten efter tre års magasinering. Det betyder inte att vi är färdiga med flytten. Det betyder bara att alla kartongerna står hemma hos oss i stället för i förrådet. Men det känns i alla fall skönt att ha alla sakerna på ett ställe.

Igår var det samling för OBF. Det betyder Officersbarnens Förbund och är en samling för frälsningsofficerares barn. Du kan läsa mer om detta förbund HÄR.

Rut och jag var inbjudna för att berätta om vår tid som regionschefer i Lettland, och det gjorde vi gärna.

Jag minns OBF från min barndom. Jag tror att åldergränsen för att få vara med om den årliga julfesten var fjorton år. Flera år innan jag fyllde fjorton fylldes jag av förväntan att själv få delta. Äldre syskon och vänner berättade hur fantastiskt det var på julfesten där man åt gott och dansade jullekar. Och så en dag, helt i början av 1960-talet, uppfylldes mina drömmar. Jag fick gå på OBF:s julfest.

På den tiden var OBF-samlingarna en ungdomlig samling, bestående huvudsakligen av tonåringar. Idag, femtio år senare är det fortfarande en stor grupp människor som samlas, men man kunde inte se några tonåringar. Inte heller tjugoåringar eller trettioåringar eller fyrtioåringar. Jag är inte säker på att det fanns någon under femtio år. Så, det är fortfarande samma grupp som samlas. Det är bara det att deltagarna har blivit femtio år äldre. Juldanserna har ersatts av bordslekar. Det är svårt att få plats med alla rullatorerna om man dansa runt granen (ursäkta rullatorerna var en överdrift, alla kunde gå för egen maskin). Många av deltagarna är inte längre aktiva i Frälsningsarmén och har OBF som enda kontaktpunkt med Frälsningsarmén.

Men det är fortfarande våldsamt trevligt att vara med. Speciellt för oss som inte träffat många av deltagarna på flera år.

En återkommande programpunkt på dessa samlingar var att vi sjöng gamla söndagsskolsånger tillsammans. Alla kommer ihåg sångerna från sin barndom och tar del i allsången med nostalgisk hänförelse.

Nåväl, nu är det söndagsmorgon och sonen, som bor i Norge och arbetar på Frälsningsarméns folkhögskola på Jelöy, är på väg med sin familj till oss för att tillbringa sin sportlovsvecka här. Vi ber om Guds beskydd över resan för dem och alla andra som är ute och förflyttar sig under sportlovet.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Inför söndagen - Prövningens stund

Söndagens texter - den första söndagen i fastan: 1 Mos 4:3-7 | Jak 1:12-15 | Matt 16:21-23 | Ps 31:2-6

Prövningens stund
"Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. Och när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död." (Jak 1:12-15)

En gammal god vän, som nu är hemma hos Herren, brukade säga: "Det är av uppförsbackarna man får konditionen." Ibland kan det kännas som att det är uppförsbacke i livet. Vi började gå den väg Gud visade oss, men så blir vägen brantare, tyngre och svårare än vi beräknat. Många har stannat halvvägs uppe i backen och sagt att nu är det nog.

Om det är Guds väg för ditt liv, ge inte upp! Ger du upp nu kanske du inte får den kondition du behöver för att möta nästa uppförsbacke i livet. "Salig är den som håller ut". Gud har aldrig lovat att livet ska vara bara nedförsbacke och "solen i ryggen" hela livet. Jesus prövades. Jesus frestades. Men han höll ut! Genom att han gjorde det kan du och jag vara frälsta och förlåtna idag.

Bibeltexten talar också om att synd ofta inte kommer plötsligt. Vi har kanske under en längre tid umgåtts med tanken på synden och då vi tänkt tillräckligt länge så är vi mogna att ta steget ur i synden. Texten liknar processen vid ett havandeskap. Ett havandeskap tar normalt nio månader. Det nya barnet kommer inte plötsligt. 

På samma sätt kan det vara med synden. Vi väljer att fortsätta umgås med tanken. Vi kanske börjar argumentera att det inte kan vara så farligt och till slut faller vi i synden.

Störst chans att övervinna det onda i oss själva är att avbryta havandeskapet så tidigt som möjligt. Att inte låta tanken få fäste i vårt huvud. Synden börjar nästan alltid med en tanke. Om vi inte besegrar den tanken kommer tanken att besegra oss.

Lördagsgodis: Älska återvinning!

Om du har gått in på Myrorna det senaste året kan du inte ha missat Myrornas slogan: Älska Återvinning!

Nu i veckan fick jag ett melj från en god vän i Riga med rubriken "Dra på smilbanden!" Texten i mejlet löd: "Kan det här vara ett bra sätt att återvinna gamla instrument?" Bilden under bifogades som ett förslag till återvinning. Ja, älskar man återvinning så gör man.

Idag: Alla Hjärtans Dag

Bibelstudier från Efesierbrevet - 6

Lektion 6 – Bön
Bön är ett centralt tema i Efesierbrevet. Hela gudomen, hela treenigheten samverkar för att dra oss in i gemenskap med Gud: ”Ty genom honom (Jesus) har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.” (Ef 2:18)

Förbön
Vad vi oftast tänker på då vi talar om bön är säkert den slags bön där vi ber något (Ef 1:17; Ef 6:18).
Det kan handla om saker vi önskar få eller saker vi önskar ska hända med oss själva eller med någon annan.

Det finns de som frågar om vi verkligen har lov till att be om allt, eller om vi bara bör be om saker som vi verkligen behöver.

Guds ord säger klart att vi får be om allt som vi önskar. I Filipperbrevet uppmanas vi att lägga fram alla våra önskningar för Gud. Vi har inte löfte om att få allt vad vi ber om, men vi kan få uppleva att bara det att få nämna det inför Gud lättar vår börda och fyller oss med Guds frid:
”...låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och tankar i Kristus Jesus” (Fil 4:6-7).

Många kristna har fått hjälp till ett disciplinerat böneliv genom att använda en bönebok. Om vi inte kommer ihåg vad vi har bett om, går vi också miste om välsignelsen av att bli bönhörd när Gud svarar. Gud svarar alltid på bön. Antingen svarar han ja, nej eller vänta.

Om vi vill få tydliga bönesvar måste vi vara tydliga i våra böner. Om vi bara ber att Guds ska välsigna hela jorden är det svårt att veta om vi blivit bönhörda eller inte.

Tacksägelse
”Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn” (Ef 5:20).
-Tacksägelse är när vi tackar Gud för hans gärningar, hans bönesvar och för det han kommer att göra.

-Tacksägelse stärker tron. När vi ser tillbaka vad Gud har gjort och vi tackar honom för det växer vår tro och vi får frimodighet att komma till Gud med våra bönebehov.

- Tacksägelse är frigörande. När vi tackar Gud för hans gärningar, frigörs vår blick från våra egna starkt begränsade möjligheter till Guds obegränsade möjligheter.

Lovsång
Lovsång och lovprisning ligger nära tacksägelsen. En skillnad kan vara att tacksägelsen fokuserar på Guds gärningar och lovsången på Guds person.

Lovsången för oss, kanske mer än annan slags bön i direkt förbindelse med Gud själv. Därför beskrivs lovsången också som en port: ”Du skall kalla …dina portar för lovsång” (Jes 60:18).

Lovsångsporten för oss fram till Gud själv (Se också Ps 100:4). I andra slag av bön är vi upptagna med sakerna, det vi önskar att få eller det vi tackar honom för. I lovsång är vi upptagna av Gud själv.
I förbön vill vi ha saker, välsignelser. I Lovsång vill vi ge till Gud utan tanke på egen vinning.

Tillbedjan
Tillbedjan är då lovsången går över i stillhet. Aktiviteten avstannar och vi bara är framför honom. Tillbedjan kan vara en ordlös gemenskap med Gud: ”Bli stilla och besinna att jag är Gud” (Ps 46:11) ”Var stilla inför Gud och vänta på honom” (Ps 37:7).

När vi blir stilla inför honom kan vi kanske höra honom tala. Gud talar i första hand till oss genom bibelordet. Men i stillheten inför honom kan vi också få ta emot tankar och vägledning.

Bön är inte bara då vi talar till Gud om vad vi tycker att han bör göra. Vi måste också låta Gud tala till oss om vad vi bör göra.

Bönestunden
En hjälp till dig som tycker det är svårt att disponera din bönestund: Börja med lovsång och tacksägelse som för dig fram inför Gud och styrker din tro så att du kan fortsätta bönen med dina bönebehov. Avsluta med en stund av lovprisning och tillbedjan. Både bönen i Ef 3:14-21 och FaderVår i Matt 6:9-13 är disponerade på det sättet.

Frågor för samtal och självstudium
Läs: Efesierbrevet 2:11 – 3:21

Studera några av bönerna i Bibeln och försök hitta exempel på de olika böneformerna:
-Förbön: Vad ber man om?
-Tacksägelse: Vad tackar man för?
-Lovsång/tillbedjan: Hur beskriver och upphöjer man Guds väsen?
Exempel på böner att studera:
1.    Bönen i Ef 1:15-23
2.    Bönen i Ef 3:14-21
3.    FaderVår i Matt 6:9-13

Samtala om egna erfarenheter från bönens värld:
4.    Exempel på bönhörelse
5.    Exempel på då bönelivet känns torrt och det känns som om bönen inte når fram.
6.    Hur kan man finna en väg ut från ett torrt böneliv?
7.    Ge exempel på hur tacksägelse, lovsång och tillbedjan påverkar det kristna livet
8.    Om någon i gruppen använder gåvan att tala i tungor (1 Kor 14:2) kan gruppen tala om vilken hjälp och nytta det ger.

"Homofobi inom Frälsningsarmén"

I programmet "Människor och tro" i Sveriges Radio kunde man förra veckan höra ett inslag under rubriken Homofobi inom Frälsningsarmén som belyser EKHO:s strävanden att ändra Frälsningsarméns bibelsyn då det gäller homosexuella. Du kan lyssna på programmet här:



I programmet medverkar:
- Stefan Gustavsson, direktor för Svenska Evangeliska Alliansen, som ifrågasätter att staten betalar pengar till en organisation i syfte att förändra bibelsynen i ett kristet samfund.
- Marie Willermark, ledare för Frälsningsarmén i Sverige/Lettland, som klargör Frälsningsarméns inställning i frågan.
- Patrik Olterman, kårledare i Malmö, som tycker att det är tragiskt att debatten handlar om EKHO:s bidragsansökan och inte om hur församlingarna tar emot homosexuella.
- Cay Lennart Larsson, Regnbågspräst, bisexuell och f.d. medlem i Frälsningsarmén, som säger att han älskar Frälsningsarmén men att deras etiska dokument fördömer homosexuella.

Min kommentar:
Men hallå, Cay Lennart, jag förstår att du tycker att Frälsningsarmén borde ha en annan bibelsyn, men hur kan du påstå att Frälsningsarméns etiska dokument fördömer homosexuella? Det närmaste jag kan hitta som kan beröra frågan är denna formulering: "Vi tror att Guds tanke med sexualiteten är att den utlevs kärleksfullt och ömsesidigt mellan man och kvinna inom äktenskapet och vidare att den ska präglas av samförstånd och frivillighet."

Hur kan man kalla detta att fördöma homosexuella? Det är lika felaktigt som att säga att "Frälsningsarmén fördömer heterosexuella som inte är gifta". Men Frälsningsarmén fördömer varken heterosexuella eller homosexuella eller bisexuella för den delen.

Men det är ingen mänsklig rättighet att vara frälsningssoldat. Alla föreningar, kyrkor och sammanslutningar har någon form av restriktioner vem som får vara medlem eller ej.

Vad är orsaken till att personer som lever i en homosexuell relation inte får bli frälsningssoldater eller frälsningsofficerare? Låt mig säga att jag är ingen officiell talesman för Frälsningsarmén, men jag har ju rätt att ha min åsikt.

Orsaken till att den som lever i sexuell relation utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna inte kan bli frälsningssoldat eller frälsningsofficer är att Frälsningsarmén fortfarande tror på Bibeln. Det uttrycks klart i Frälsningsarméns första lärosats: "Vi tror att Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv."

Om man inte tror på Bibeln behöver man naturligtvis inte bry sig om vad som står där. Men om man tror på Gud och om man tror på Bibeln så måste det få konsekvenser för det sätt jag lever.

Som jag ser det krävs det tre saker för att få bli frälsningssoldat: Man måste vara frälst, man måste dela Frälsningsarméns tro, man måste vara villig att leva efter Frälsningsarméns etiska värderingar. Det gäller heterosexuella, homosexuella och alla andra.

Tidig söndagsmorgon på Färingsö den 10 februari

Veckorevy från min personlig utsiktspunkt 

Söndag igen....

Igår var vi på välkomstmöte på Templet i Stockholm för João Paulo och Karin Ramos. João Paulo kommer från Portugal och det är inte många som klarar av att uttala hans namn, så han kallas normalt för JP. Så man kan alltså säga, för att uttrycka sig kort, JP blir CS. CS betyder chefsekreterare och innebär att man är andreman för Frälsningsarmén i Sverige/Lettland.

Karin däremot är svensk och jag tror att hon blir TSWM. Jag är inte helt säker att jag fick till bokstäverna rätt, eller ens att det är rätt bokstäver. Men om det är rätt bokstäver betyder det: Territorial Secretary for Women Ministries.

Jag känner inte JP så väl, men jag känner till Karin lite mer. Eller i alla fall kände jag Karin förr i världen. På 80-talet var Karin Bibelskoleelev hos oss på Jelöy Folkehögskole i Norge. Hennes bästa kamrat på den tiden på skolan var Wenche Walderhaug från Ålesund i Norge. De var bägge två utmärkt duktiga bibelskoleelever. Jag kommer ihåg ett samtal som Rut och jag hade med Wenche och Karin i skolans auditorium efter en samling. Vi talade om deras framtid. De visste inte mycket om vad de ville bli då de blev stora. De visste överhuvudtaget inte så mycket om framtiden. Jo, en sak visste de. Och den saken var de helt säkra på: Frälsningsofficerare skulle de aldrig bli!

Nåväl, Wenche blev frälsningsofficer och är nu rektor på Jelöy Folkehögskole. Hur det gick för Karin vet ni väl alla.

Det var en fin gudstjänst. JP predikade med utgångspunkt i berättelsen om de fyra männen som bar den lame fram till Jesus, och påminde oss om Frälsningsarméns uppdrag: att rädda människor.

Under den gångna veckan har det annars handlat mycket om bokutgivning. Claphaminstitutet ger ut en antalogi på rupeba förlag till sitt årsmöte i Riksdagshuset den 20 februari. Du kan läsa mer om boken HÄR. Bara några timmar efter att jag la ut förhandsinformationen i en bloggpost kom den första beställningen.

För två månader sedan gav vi ut Ruts Dagboken på engelska, "Simple Musings for Simple Living", och i mars räknar vi med att ge ut den på norska.

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka in till Stockholm för gudstjänst igen. Och sen...en ny vecka. Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky

Inför söndagen - Kärlekens väg

Söndagens texter - Fastlagssöndagen - Est 4:12-17 | 1 Tim 2:4-6 | Joh 12:20-33 | Ps 86:5-11

Kärlekens väg
Den kommande söndagen firas äktenskapet dag på olika platser i Sverige. Du kan läsa mer om det HÄR.

Söndagens texter handlar också om kärlek. En kärlek som ger sig ut för andra.

"...som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla, vittnesbördet när tiden var inne" (1 Tim 2:6)
 

"När Mordokaj fick höra vad Ester sagt lät han svara henne: ”Tro inte att du ensam bland alla judar skall komma undan bara därför att du bor i kungens hus. Tiger du i detta ögonblick kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för en stund som denna du blev drottning.” Då sände Ester detta svar till Mordokaj: ”Samla genast alla judar som finns i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, trots att det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad.” Mordokaj gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom." (Est 4:12-17)

Den första texten från Nya Testamentet handlar om Guds kärlek. Gud vill att alla människor ska räddas. Därför gav Jesus sig själv till lösen för alla. Gud älskade människorna så mycket att han gav sin enfödde son för att ingen skulle gå förlorad utan få evigt liv (Joh 3:16).

Den andra texten från Esters bok talar om hur Ester riskerar sitt eget liv för att rädda sitt folk. Mordokai säger till Ester att det kanske var för just en stund som denna som hon fanns i den position hon fanns. Det kan vara på samma sätt med dig och mig. Vi kanske finns just nu i den tid som är inne för att förverkliga det som var avsikten med vårt liv.

Båda texterna handlar om Kärlekens väg.  De handlar om att ge upp något av sig själv, ja till och med att ge upp sig själv, för någon annans skull.

- Gud älskade så mycket att han gav offrade sig själv, genom Jesus, för att människor inte skulle gå förlorade.
- Ester älskade så mycket att hon var villig att riskera sitt eget liv för att rädda sitt folk.
- Älskar du människor så mycket att du är beredd att berätta för någon annan att det finns en möjlighet att bli räddad, frälst, genom Jesus Kristus?

På goda grunder - fem år med Claphaminstitutet i samhällsdebatten

Ny bok från Claphaminstitutet

"I ett land och en tid när sekularismen fått stort insteg i den offentliga debatten finns ett tydligt behov av en trovärdig kristen röst i samhällsdebatten.
   Tankesmedjan Claphaminstitutet startades våren 2008 i syfte att ´arbeta för den kristna trons tillämpning på kultur-, tros- och samhällsförhållanden i Sverige och världen, samt sprida kunskap, forma nätverk och bilda opinion för detta ändamål´ Under Claphaminstitutets paraply har ledare och ämnesexperter från samhällets olika delar förenats, för att i seminarier och debattartiklar tillsammans kunna höja sin röst till försvar för en stadig kristen värdegrund i samhället.
   Inför Claphaminstitutet femårsjubileum 2013 har ett representativt urval av de mest uppmärksammade publicerade artiklarna samlats i denna antologi. Vi hoppas att artiklarna även i bokform ska nå nya läsare och stimulera den svenska idédebatten med ett kristet perspektiv."
                                                                               (Från baksidetexten)

Boken innehåller 59 artiklar fördelade på följande ämnesområden:
- Människovärde
- Mänskliga rättigheter
- Samhälle och politik
- Ekonomi
- Miljö och global rättvisa
- Tro och vetenskap
- Utbildning och forksning
- Utmaningen från nyliberalismen
- Familj och sexualitet
- Inomkyrklig debatt

Köp boken - läs den - sprid den!

Boken släpps den 21 februari i förbindelse med Claphaminstitutets årsmöte. Du kommer att kunna köpa boken här på rupeba.se. Priset blir 169:- + porto 45:- . Du kan beställa den redan nu genom att skicka ett mejl till info@rupeba.se. Boken ges ut på rupeba förlag.

Bibelstudier från Efesierbrevet - 5

Lektion 5 – Förberedda gärningar

Balans
I förra lektionen såg vi på förhållandet mellan tillbedjan och tjänst. Det är viktigt att leva i balans mellan bön och arbete.

Profeten Daniel kom tre gånger om dagen fram för sin Gud med bön och tillbedjan (Dan 6:11).
Benediktinermunkarna skapade mottot ´Be och arbeta´ och levde efter det. De indelade dagen i sju bönestunder (enligt Ps 119:164). Mellan bönestunderna använde de tiden till hårt arbete.

I förhållandet mellan bön och arbete är det oftast bönen som blir försummad. Det syns mindre utåt om vi glömmer bönen och fortsätter med arbetet än omvänt. Men det gäller bara på kort sikt. På längre sikt kommer det också att torka ut det andliga arbetet.

Jesus själv var väldigt klar över detta. Han sände till och med bort folket (den utåtvända tjänsten) för att kunna prioritera bönens tjänst (Mark 6:45-46). Problemet med Guds församling på jorden har sällan varit att vi bett för mycket.

Det borde inte vara ett motsättningsförhållande mellan bön och arbete. De är förutsättningar för varandra. Under de tidsperioder där det har utförts mest arbete av varaktigt värde för Guds rike har också timmar, dagar och nätter använts till bön.

Förberedda gärningar
Gud har förberett gärningar för att vi ska kunna gå in i dem (Ef. 2:10).

Gud har en tanke, en plan och en mening för våra liv. Bara då vi lever i den planen kan våra liv blomstra och bli till det vi var skapade att vara.

Att söka Guds vilja med mitt liv är inte bara något vi ska göra i de stora besluten i våra liv. Vad ska jag arbeta med? Var ska jag bo? Vem ska jag gifta mig med? Vi bör också se efter Guds förberedda gärningar i de små vardagliga situationerna.

Att vara kristen är en heltidstjänst. Alla kristna, oavsett arbete, är kallade att tjäna Gud på heltid. Man kan inte vara deltidskristen. Gud har förberett gärningar för var och en av oss, varje dag. Det är spännande att vara kristen och fråga på morgonen: ”Jag undrar vilka gärningar Gud har förberett för mig idag”?

Några av de gärningar Gud förberett för oss under dagen kanske vi upptäcker och kan gå in i dem. En del missar vi säkert.

Men då vi går i förberedda gärningar, kan vi många gånger få uppleva harmoni och glädje över att ´det fungerar´.  Någon har varit där före oss och förberett gärningarna för oss.

Hur finner vi de förberedda gärningarna?
Alla gärningar, all verksamhet och alla dagar som inte har sin utgångspunkt i bön har alla möjligheter att gå fel.

Bönen, att vara tillsammans med Gud, är en förutsättning för att vi ska bli ett, komma i harmoni med, Guds tankar för oss. Hårt arbete kan aldrig ersätta Guds förberedda gärningar.

Vad hjälper det att springa fort, om man springer fel väg? Vad hjälper det att arbeta hårt om man arbetar med fel saker?

Efesierbrevet talar om att vi ska ”pröva vad som är Herren kärt” (Ef 5:10) och att vi ska ”ta väl vara på varje tillfälle” (Ef 5:16), så att vi kan använda våra krafter och resurser som Gud vill och att vi ska ”förstå vad som är Herrens vilja” i våra liv (Ef 5:17).

Bön är den första förutsättningen för att vi ska kunna förstå och leva i Guds plan med våra liv.

Bön i Efeserbrevet
Bön är något som genomsyrar hela Efesierbrevet. Vi möter bön i många olika former:
-    Lovprisning över vem Gud är och vad han gör (Ef 1:3-4)
-    Tacksägelse för Guds verk (Ef 1:15-16
-    Förbön för andra människor och förhållanden (Ef 1:17-18)
-    Förbön på knä för andra människor som börjar och slutar med lovprisning (Ef 3:14-21)
-    Tacksägelse till Gud (Ef 5:4)
-    Tacksägelse, tacka Gud för allt (Ef 5:20)
-    Uthållig bön för alla saker alltid (Ef 6:18-19)
-    Önskan om förbön för sig själv (Ef 6:19-20)
Nästa lektion kommer att handla mer om hur vi använder de olika böneformerna.


Frågor för självstudium och samtal
Läs: Efesierbrevet 2:10
1.    Vad menas med uttrycket ”Att vara kristen är en heltidstjänst?
2.    Vad blir resultatet om vi inte ser det som en heltidstjänst?
3.    Vad menas med förberedda gärningar?
4.    Vad är skillnaden mellan att gå in i förberedda gärningar och att arbeta i gärningar som inte är förberedda?
5.    Guds plan eller vilja för oss kan ses på två olika huvudområden:
    a.    Guds allmänna plan – Det Gud önskar för alla människor. Då du blev frälst tog du det första steget in i Guds vilja med ditt liv. Vilka andra saker tycker du hör hemma i Guds allmänna plan? (=Guds vilja för alla människor)
    b.    Guds speciella plan – Det som är Guds vilja med mitt liv. Gud använder inte alla människor på samma sätt, utan alla har sin speciella funktion i Kristi kropp. Nämn några exempel på sådana livsuppgifter.
6.    Någon har sagt: ”Man hittar inte Guds speciella vilja med sitt liv förrän man har börjat fungera i Guds allmänna vilja?” Diskutera det uttalandet.
7.    Vårt förhållande till Guds vilja kan delas in i två steg:
    a.    Att finna, upptäcka, Guds vilja
    b.    Att våga gå in i den
        i.    Vilken av dessa två tycker du är lättast?
        ii.    Har de två förbindelse med varandra?
    8.    Samtala om erfarenheter med att upptäcka och vandra i Guds plan:
        a.    I vardagssituationer
        b.    Då det gäller livsuppgiften

En ny slags kristendom

Det har tidigare skrivits en hel del om ”Emerging Church”-rörelsen här på rupeba.se. Senare under vårterminen kommer Rut och jag att undervisa om Postmodernism och Emerging Church på en ledarkonferens. Inför den konferensen läser jag nu Brian MacLarens bok ”En ny slags kristendom”. Brian McLaren är en av de mer kända företrädarna för Emerging Church. En annan känd företrädare för Emerging Church är Rob Bell och jag har tidigare kommenterat hans bok HÄR.

I början av sin bok berättar McLaren om då han var inbjuden att tala i en mindre engelsk stad. Konservativa kristna i staden hade skrivit i lokalpressen om det fruktansvärda att en så känd villolärare hade inbjudits att tala i staden. Under samlingen satte man gula lappar på de parkerade bilarna utanför kyrkan med information och varningar om ”villoläraren”.

Varför betraktas McLaren av så många kristna idag som en villolärare? Svaret på den frågan får man redan i de första kapitlen i ”En ny slags kristendom”. Det är faktiskt, som boktiteln säger, en helt annan slag kristendom än den som kristna över hela världen har trott på i snart tvåtusen år.

Utgångspunkten för McLaren är att det är något grundläggande fel med kristendomen idag och det har varit fel ända sedan 300-talet efter Kristus. Då formulerade man de trosbekännelser som vi fortfarande läser i många kyrkor idag. Problemet, enligt McLaren, är inte att de borde ha formulerats på ett annat sätt. Problemet är att trosbekännelser finns. I postmodernt tänkande får det inte finnas något som är sant eller osant. Där finns inga sanningar. Bara åsikter.

Brian McLaren berör i de första kapitlen några områden där kristendomen idag har gått fel:
1/ Inställningen till homosexuella handlingar
2/ Inställningen till andra religioner och uppfattningen att kristendomen är den enda vägen.
3/ Att Gud är en dömande Gud
4/ Att Jesus är den enda vägen till Fadern

Problemet med McLarens invändningar mot kristendomen är att Bibeln beskriver verkligheten precis på det sättet. Bibeln är emot homosexuella handlingar, Bibeln varnar för att blanda in andra religioner, Bibeln beskriver Gud som domaren som en gång ska döma levande och döda, Bibeln säger att Jesus är den enda vägen till Fadern.

Hur hanterar McLaren det? Han tolkar Bibeln på ett annat sätt. Han bortser från vad Bibeln säger i de nämnda områdena och ser i stället bara de stora linjerna genom Bibeln. I McLarens bok är Bibeln inte auktoritativ. Den slår inte fast en lära eller några doktriner. Bibeln är ett inlägg i debatten på samma nivå som andra åsikter eller våra erfarenheter.

Så boken handlar inte bara om en ny slags kristendom den handlar också om
-en ny slags Bibel
-en ny slags etik
-en ny slag Gud
-en ny slags Jesus
-en ny slags religion

Jag har inte så svårt att förstå att människorna i den lilla staden i England satte gula lappar på bilarna.

Fler kommentarer till McLarens bok kommer…

Släkten följa släktens gång. Eller...?

En stilla reflektion en tidig måndagsmorgon.

Jag har just börjat läsa Första Krönikeboken igen i min dagliga bibelläsning. Boken börjar med närmast oändliga släktregister. Den ena släkten följer på den andra. Jag skrev just en kommentar till det första kapitlet där jag påpekar hur den ena generationen påverkar den andra. Hur en generationen sätter spår i den kommande. Du kan läsa den här.

Jag tänker vidare på det i min egen situation. För några år sedan spelade vi en kornettrio i tre generationer. Så här lät det:

De som spelade var jag själv, min son och min sons son. Det kan vara svårt att få till en trio med blåsinstrument för tre generationer. Den äldsta måste ha sina tänder kvar och den yngste måste ha fått sina första tänder, annars går det inte.

Hur går det till att få tre generationer att intressera sig för samma sak? Då tänker jag tillbaka på ett kort som jag hittade i vår senaste flytt. Bilden är tagen 55 år tidigare.

 

Det är jag som sitter nere i högre hörnet med en kornett. Lyckligtvis kan man inte höra hur dåligt det lät på den tiden. Men efterhand lät det bättre och jag lyckades inspirera en av sönerna att spela kornett, även om jag försökte inspirera alla tre sönerna. Den inspirerade sonen lyckades i sin tur inspirera en av sin söner och till slut blev det en kornettrio med tre generationer.

Men hur kom det sig att jag började spela kornett för 55 år sedan? Jo, jag råkade växa upp i Frälsningsarmén och där var det många förebilder som spelade kornett bra. Och så blev det.

Släkten följa släktens gång. Jag hoppas bara att kornettspelning inte är mitt enda bidrag till kommande generationer.....

Tidig söndagsmorgon den 3 februari

Tillbakablick på den gångna veckan från min personliga utsiktspunkt på livet

Den här veckan har präglats av tillbakablickar på vår tid i Lettland. I måndags kom Edgars, ekonom på högkvarteret i Riga, till Stockholm med en minibuss fylld med våra sista kvarlämnade tillhörigheter i Lettland. Några bokkartonger och en liten bäddsoffa. Edgars återvände till Riga med tisdagsbåten till Riga och med minibussen fylld av kläder och annat som kan behövas i Frälsningsarméns sociala arbete i Lettland. Vi hade många fina samtal med Edgars och blev uppdaterade om hur våra vänner i Lettland levde sina liv.

Fredag kväll hade vi en helkväll med vår efterträdare som ledare för Frälsningsarméns arbete i Lettland, Christine Bailey från England, samt "vår" personliga sekreterare och tolk, Iveta. "Vår" inom citationstecken eftersom hon inte är "vår" längre.

Christine och Iveta hade varit i Stockholm under fredagen för ett antal sammanträden och på kvällen var de hemma hos oss på middag. Christine hade naturligtvis många frågor om arbetet i Lettland, och vi hade många frågor om hur det står till med alla i Lettland. Hur går det med alla officerare? Hur går det för de nya löjtnanterna? Hur går det för de nya soldaterna? Hur går det för de nyfrälsta? Vi fick positiva och lugnande svar på alla de frågorna.

I lördags var det samling på Templet för "Skangals vänner", en stödförening för Frälsningsarméns arbete på Skangalgården, som skänktes av familjen Palme efter Lettlands frigörelse från Sovjetunionen.

Christine presenterade sig själv och berättade om sina första intryck från Lettland, som hon sammanfattade i orden Beundran, Fokuserat arbete samt Värme och Ljus. Modris, föreståndaren på Skangal berättade om vad som hade hänt på Skangal under året som gått och Marie Willermark, ledare för Frälsnignsarmén i Sverige/Lettland avslutade samnligen med en andakt. Bertil Rodin, Mr. Skangal, ledde som vanligt samlingen på ett utmärkt sätt.

Rut och jag hade blivit ombedda att berätta vad som hade hänt i Lettland sedan förra årsmötet i början av 2012. Jag visade några bilder från händelser under året och berättade. Här får du följa med i bildspelet:

Frälsningsarmén i Lettland växer (1). Här är bilder från några av soldatinvigningarna i Lettland under 2012. Bilden överst till vänster är från soldatinvigningen i Bauska nyårsdagen 2012. Överst till höger soldatinvigning i Iecava. Nederst till vänster ser vi den första soldatinvigningen i Sarkani någonsin. Sarkani är en förfallen by bara någon kilometer från Skangal. Nederst till höger ser vi en bild från en soldatinvigning i Liepa.

Frälsningsarmén växer (2). Två nya kårer öppnades i mars. Det är kår nummer 8 och kår nummer 9 i Lettland. Både Drusti och Seda hade under en tid varit utposter och båda platserna hade haft ett antal soldatinvigningar och var nu redo att bli bli egna kårer.

Kongressen i Riga i juni var naturligtvis en höjdpunkt under året. Bilderna: Frälsningsarmén ställer upp till marsch vid Frihetsmonumentet för att marschera till öppningsmötet i kongresshallen. Tamburinbrigaden i aktion vid ett friluftsmöte i centrala Riga. Riga Staff Songster sjunger i ett av kongressmötena.

Under kongressen framfördes en barnmusikal med barn från hela Lettland på scenen. De hade övat under året och gav oss en fantastiskt föreställning av musikalen "Vad är det som händer Sackeus?". Musikalprojektet kommer att fortsätta som ett treårsprojekt med en ny musikal varje år.

Frälsningsarmén växer (3). Åtta nya officerare ordinerades under kongressen.

Flera läger genomfördes under sommaren. Här är bilder från barnlägret i Ainaze, vid kusten nära den estniska gränsen, samt bild från Familjelägret på vår egen lägergård på västkusten.

Frälsningsarmén växer (4). I slutet av sommaren öppnades två nya kårplanteringar. Till vänster ser vi en bild från ett möte i kårplanteringen i stadsdelen Agenskalns i Riga. Vi ser rektorn på Officersskolan tala, tolkad av en av förstaårskadetterna. Den andra bilden är från den officiella öppningen av kårplanteringen i Saldus, som ligger mitt emellan Riga och Liepaja på västkusten. Vi hade vid det tillfället inte fått en egen lokal i Saldus, så öppningsmötet fick bli ett friluftsmöte. Nu har Saldus fått en egen lokal och de två första soldaterna är redo för sin soldatinvigning.

Här ser vi bilder från det sociala centret i Riga. Matpaket som förberetts för utdelning samt en bild från "systugan" på centret. Så gott som alla kårerna i Lettland har ett omfattande socialt arbete med soppkök, matudelning, klädutdelning, duschar och tvättmaskiner.

Under hösten firade Frälsningsarmén en Europakongress i Prag. En stor delegation från Lettland åkte i två bussar den 24 timmar långa resan till Prag. Cirka 80 deltagare från Lettland var på plats. På bilderna ser du inmarschen från de olika länderna med Sveriges och Lettlands flaggor. Till höger ser du den gemensamma kongresskören i aktion, med flera av sångarna från Lettland.

Under 2012 genomfördes ett EU-finansierat projekt som riktade sig till tre målgrupper: föräldrar med många barn, föräldrar till handikappade barn och till ungdomar som hade blivit för gamla för att bo kvar på barnhem och som var på väg ut i livet. Programmet bestod av seminarier i livskunskap samt utbildning och praktik på företag med målet att hjälpa kursdeltagarna ut i arbetslivet. Projektet som avslutades den 31 januari i år kommer att fortsätta även under 2013 utan EU-bidrag.

Frälsningsarmén har under året satt upp ett katastrofteam som ska kunna ge materiell hjälp och omsorg till personer som drabbas av katastrofer som till exemplet, eldsvådor, olyckor och översvämningar. Här ser vi frälsningsofficeren som leder teamet, omgiven av brandsoldaterna på Rigas brandstation.

Lagom till jul gjorde Borås Tidning ett reportage om Frälsningsarméns arbete i Lettland. Det blev ett nio sidor långt reportage och Palmes familjegods nämns också i reportaget, vilket gjorde det extra intressant att visa på samlingen för Skangals vänner.

Det finns naturligtvis så mycket mer som hände under 2012, men detta var i alla fall några smakbitar.

Nu är det, som sagt, söndagsmorgon och snart dags att åka in till Stockholm för att gå på gudstjänst. Sedan kommer förmodligen snart en ny vecka och jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.

Peter Baronowsky