Förvissning om frälsning

Förvissning om frälsning. Brev nr 2 av GENERALEN från 1907.

Kamrater och vänner!

Jag har någon gång hört människor säga sig veta, att de skulle komma till himlen. För många år sedan såg jag också en bok, som behandlade detta ämne. Ehuru en sådan visshet kan var mycket önskvärd, är jag likväl icke säker på, att det är möjligt att äga den. Det är i alla fall icke  en vanlig erfarenhet.

Utan tvivel skulle en genomgående biljett till det Nya Jerusalem, som försäkrade en mot all risk att misslyckas under vägen, vara en outsägligt dyrbar skatt, Men det har ej hittills varit min förmån att möta någon, som haft den goda lyckan att äga ett dylikt privilegium.

Orsaken härtill är, att trohet intill döden är ett av villkoren för vår slutliga frälsning, och denna trohet kan icke på förhand betraktas en absolut avgjord sak. Därför måste ni, mina kamrater vaka att ni icke må duka under för frestelsen. Och var och en som står, må se till att han icke faller.

 Men om du icke kan vara fullkomligt säker om, att dina fötter skola bevaras från fall och slutligen träda in på den eviga stadens gator, så gives det likväl åtskilligt av värde, om vilket du kan äga full förvissning:

1. Du kan erhålla fullkomlig förvissning om att du blivit omvänd. Med den store aposteln kan du känna dig viss om att du gått från mörker till ljus, från död till liv, från satans makt och till Gud. Det vill säga, du kan veta, att du vid ett visst tillfälle böjde dig i stoftet inför Gud, bekände dina synder för honom, underordnade dig hans myndighet, förlitade på din Frälsare, mottog hans förlåtelse och gick åstad att kämpa för hans räkning emot jord och helvete.

Detta är en underbar erfarenhet, eller hur?  Jag vet, att det sätt, varpå detta resultat åstadkommits, kan variera. Somliga av oss uppnådde den linje, som åtskiljer de rättfärdiga och de ogudaktiga, mera gradvis än andra och överskredo den under olika känslor. Men rörande frågan, huruvida du överskridit den eller icke, råder ej något tvivel. Du kan veta, att du är frälst. 

 Äger du denna förvissning? Vet du att denna förändring ägt rum? Om icke, min broder, min syster, sök denna förändring redan i dag.

2. Du kan erhålla förvissning om, att du är ett Guds barn.

 Vi sjöngo förr en sång -- kanske du sjunger på den ibland ännu -- vars första vers och kör lydde:

Min fader regerar mång tusende land,

all rikedom håller han uti sin hand;

av pärlor, rubiner, av silver och guld

från golv till tak är hans skattkammare full.

Jag är barn till en kung,

jag är barn till en kung.

Med Jesus, min broder,

är jag barn till en kung.

Denna lära är ej framställd endast i en frälsningsarméns sång, utan återfinnes i Bibeln. Profeten Esaias uttrycker detta på det mest härliga sätt, då han säger: "Se Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar icke; ty Herren är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning." Och aposteln Johannes skriver om detta: "Därav, att han givit oss av sin Ande, veta vi, att vi förbliva i honom och han i oss."

Aposteln Paulus beskriver det sätt, på vilket denna förvissning åstadkommes hos oss: "Anden själv vittnar med vår ande, att vi äro Guds barn." Icke att vi voro det någon gång i det flydda eller att vi skola bliva det, då vi komma till himlen, utan att vi nu i detta livet, äro Guds barn.

 Är det icke härligt att äga en sådan förvissning? Är denna visshet din erfarenhet? Om icke, så sök den, tills du mottagit den, och börja nu i dag.

3. Du kan äga förvissning om, att det liv lever är till Guds behag.

 Med detta menar jag, att du kan veta, huruvida ditt sinnes tankar eller ditt hjärtas känslor eller ditt dagliga livs handlingar äro av det slag, att de behaga Gud.

 Han känner till alla omständigheterna, såväl som dina inre och yttre handlingar. Psalmisten beskriver Guds allvetenhet på följande märkliga sätt: "Vart skall jag gå för din ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Och om jag sade: 'mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig', så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen; ja, mörkret skulle vara såsom ljuset." (Ps.139: 7 - 12.)

 Denna kännedom omfattar alla detaljer av din dagliga tillvaro. Den omfattar din privata karaktär, vad du säger och gör i din familj, i ditt arbete, i kåren, vid mötena; kort sagt allt vad du tänker, känner, säger eller gör natt eller dag. Nog må psalmisten utropa: "En sådan kunskap är mig allt för underbar".

 Det är alldeles visst, att genom Guds överflödande nåd, kan du leva hela detta liv på ett sätt, som behagar Gud.

 Underbar som denna erfarenhet är, hade Enok dock förmånen att äga den. Vi läsa: "Genom tron togs Enok bort, att han icke skulle se döden, och han vart icke mera funnen, emedan Gud hade tagit honom bort; ty förrän han vart borttagen, fick han det vittnesbörd, att han täcktes av Gud."

 Enok var antagligen huvudman för en stor släkt med talrik familj och hade ett stort ansvar anförtrott sig jämte många av de frestelser och svårigheter, som alltid åtfölja en sådan ställning. och ändå var han genom sin tro, sitt tålamod och genom Guds nåd i stånd att leva så och handla så, att han i sin själ erfor förvissning om, att han täcktes Gud.

 Det är gott att äga förvissning om allt detta. Å andra sidan är det synnerligen otillfredsställande att vara oviss om så viktiga erfarenheter. Tvivel rörande dessa frågor grumla lyckan, skapar elände, fördärva möjligheten att utföra sina plikter och åstadkomma fruktan och feghet.

Om du icke redan äger denna dyrbara förvissning, måste du söka och komma i besittning av densamma, och om du funnit den, måste du hålla fast vid den och ej släppa eller sälja den för allt i världen.