6 jan. 2014

Frälsningsarmén (1)


Brev nr 20 av General William Booth från början av 1900-talet. Brev som lästes upp på alla frälsningsarmékårer världen över varje söndag.


"Kamrater och vänner!
Frälsningsarmén är visst och sant en stor och underbar kraft. Den har varit stor och underbar för några av er. Den har bevisat sig stor och underbar för för hundtatusenden, ja -- för miljoner andra mäniskor över hela värden. 

Du är stolt över "den goda gamla Armén", och så är även jag. Kungar och kejsare äro stolta över sina välden, generaler äro stolta över sina segrande skaror, miljonärer äro stolta över sin rikedom, vetenskapsmän äro stolta över sina upptäckter. Jag är stolt över Frälsningsarmén och dess underbara erövringar, och jag hoppas - nej, jag är säker om - att jag med glädje nedlägger all äran för dess ställning, triumfer och makt vid min Frälsares fötter.

Nu är er kännedom om Armén ganska ofullständig, mina kamrater. Den kan inte vara annat. Oaktat alla mina tillfällen att se och lära känna den, är min egen kännedom om Armén endast ofullständig. För er måste den således vara det i ännu högre grad.

Om ni endast kände den bättre, tror jag att ni skulle älska och kämpa och offra mer för den, än ni göra.

Därför har den frågan kommit upp för mig, huru eder kunskap om Armén skulle kunna ökas, och det har fallit mig in, att om ni kunde resa med generalen runt världen och se edra kamrater ibegripna i aktiv strid i de olika länderna, och de många olika mäniskoraserna samlade omkring de gula, röda och blå färgerna, skulle ni få en vida bättre förestälning om rörelsens storhet och omfattning, än ni möjligen kunna hava i dag.

Antag, att ni skulle starta från London, Frälsningsarméns vagga, göra en automobilfärd genom England, Wales, Skottland och Irland för att se, vilka framsteg Armén gör i sitt fädernesland, och sedan resa över med mig till Europas fastland.

Vi skulle passera Frankrike, Holland och Belgien, lämmande efter oss ett uppmuntrans ord åt de kamrater, som tappert kämpar där, och så begiva oss norrut till Danmark, Sverige och Norge och ännu längre norrut till Island och Finland, ända fram till Rysslands gräns.

Över ryska gränsen får vi icke fara, men den dagen kan inte vara fjärran, då över hela denna väldiga nation våra nådesbudbärare skola förkunna Jesu frälsning och välkomna skarorna till fårahuset.

Därefter bär det av mot södern igen genom Tyskland med dess myllrande miljoner, där vi välkomna den öppna dörr, som på ett så underbart sätt bjudits oss, och så fortsätta vi vidare med snälltåg till Schweiz och Italien.

I vart och en av dessa land skulle ni få höra på dess eget språk samma frälsningssånger, böner och förmaningar till främjande av Kristi rike och få se liknande bemöndande att välsigna mäniskors kroppar och själar

Om vi sedan lämna Europa och begiva oss till Asien, finna vi bland Indiens och Ceylons miljoner, att samma krig förs av två tusen officerare och många tusen soldater, musikanter och underbefäl.

Från Indien ville vi fara över till Java och se det underbara verk som utföres för de sjuka spetälska och okunniga massorna där, och sedan vidare för att en liten tid följa den strid, som begynts i detta högst intresanta land som heter Japan.

Icke så långt därifrån ligger den stora australiska fastlandet, och på resan dit först göra en påhälsning i det härliga Tasmanien. Sedan vi tillbragt en liten tid i själva Australiens städer och nybyggen, bland nya världens farmer, fårbeten och guldgruvor och kastat en blick på det framåtgående Nya Seeland, bär det återigen i väg. Ibland alla dessa uppspirande nationer finna vi Frälsningsarmén vara en mycket värderad makt till det goda, som överallt välsignar och blir välsignad.

Men vi måste bort igen över Stilla Oceanen, och i förbifarten titta in på alla de öar, där vår fana vajar.

Vi lämna Honolulu bakom oss och styra kurs på Sydamerika, och efter en flygande visit uti det framåtgående Argentina, Uruguay och andra delar begiva vi oss norrut till Demerara. Därifrån ånga vi mot norden, fara över Mexikanska viken, uppfånga en skymt av frälsningskriget på Jaamaica och de kringliggande västindiska öarna och så framåt mot Amerikas väldiga Förenta Stater och Kanadas vidsträckta område. Här i storstäderna och på de vida gräsöknarna, på Klippiga bergens sluttningar och i de fruktbara delarna mellan dem, bland alla klasser och nästan alla nationaliteter, kämpa och sträva salvationisterna för att vinna folkets själar.

Men trötta och utmattade, som vi kunna vara genom vår långa och tröttande färd, är vår resa dock långt ifrån sitt slut. Framåt måste vi gå, och för att bliva i stånd därtill, måste vi kalla luftskeppet till vår hjälp och på dess väldiga vingar flyga hän till Afrika. Här, i trots av boerkriget, i trots af strejker och svårigheter av alla slag från helvetet och från mäniskorna, marscherar Armén framåt. I städer och avlägset liggande församlingar av vita nybyggare, bland söderns zuluer och kaffrer och västerns negerfolk -- vidmakthålles striden för Gud och mäniskors frälsning.

Men skulle vi än få tillåtelse att företaga den långa resa jag skildrat, skulle vi till och med då endast ha sett en del av det område, dit Armén har banat sig väg, och endast en del av det folk vi söka att vinna för Kristus.

I dessa länder höjer Armén dock sin stämma, slår på sina trummor och vittnar om rättfärdighet. Den låter mäniskor förstå, att om de framhärda uti att bryta Guds lagar, måste de förgås; men om de vilja ångra och tro, skola de finna nåd och frid och himmel.

Allt detta bedjande och arbetande och gråtande och lidande sker i edert namn, mina kamrater, och medels män och kvinnor, som ni hjälpt mig att erövra från dödens vägar. Mång av edra bröder och systrar och barn har lagt sina händer på den fana, som vajar i dessa mörka länder. All denna välsignelsebringande krigföring uppehålles genom er försakelse och edra mödor, mina kamrater, och hålles i gång såsom svar på er tro och edra böner.



Men denna kamp är i avseende på dess utsträckning och häftighet ett intet jämnförd med den härfärd, som skall bliva, så snart som vi alla vakna upp över vidden av våra tillfällen och storheten av våra förmågor att kunna driva synd och djävlar framför oss och kunna vinna nationerna för Gud.

Kommen med, mina kamrater, och låtom oss vara trogna vårt motto:
"Värden för Kristus"

Inga kommentarer: