"Kamrater och vänner!
Frälsningsarmén är visst och sant en stor och underbar
kraft. Den har varit stor och underbar för några av er. Den har bevisat sig
stor och underbar för för hundtatusenden, ja -- för miljoner andra mäniskor över
hela värden.
Du är stolt över "den goda gamla Armén", och så är
även jag. Kungar och kejsare äro stolta över sina välden, generaler äro stolta
över sina segrande skaror, miljonärer äro stolta över sin rikedom,
vetenskapsmän äro stolta över sina upptäckter. Jag är stolt över
Frälsningsarmén och dess underbara erövringar, och jag hoppas - nej, jag är
säker om - att jag med glädje nedlägger all äran för dess ställning, triumfer
och makt vid min Frälsares fötter.
Nu är er kännedom om Armén ganska ofullständig, mina
kamrater. Den kan inte vara annat. Oaktat alla mina tillfällen att se och lära
känna den, är min egen kännedom om Armén endast ofullständig. För er måste den
således vara det i ännu högre grad.
Om ni endast kände den bättre, tror jag att ni skulle älska
och kämpa och offra mer för den, än ni göra.
Därför har den frågan kommit upp för mig, huru eder kunskap
om Armén skulle kunna ökas, och det har fallit mig in, att om ni kunde resa med
generalen runt världen och se edra kamrater ibegripna i aktiv strid i de olika
länderna, och de många olika mäniskoraserna samlade omkring de gula, röda och
blå färgerna, skulle ni få en vida bättre förestälning om rörelsens storhet och
omfattning, än ni möjligen kunna hava i dag.
Antag, att ni skulle starta från London, Frälsningsarméns
vagga, göra en automobilfärd genom England, Wales, Skottland och Irland för att
se, vilka framsteg Armén gör i sitt fädernesland, och sedan resa över med mig
till Europas fastland.
Vi skulle passera Frankrike, Holland och Belgien, lämmande
efter oss ett uppmuntrans ord åt de kamrater, som tappert kämpar där, och så
begiva oss norrut till Danmark, Sverige och Norge och ännu längre norrut till
Island och Finland, ända fram till Rysslands gräns.
Över ryska gränsen får vi icke fara, men den dagen kan inte
vara fjärran, då över hela denna väldiga nation våra nådesbudbärare skola
förkunna Jesu frälsning och välkomna skarorna till fårahuset.
Därefter bär det av mot södern igen genom Tyskland med dess
myllrande miljoner, där vi välkomna den öppna dörr, som på ett så underbart
sätt bjudits oss, och så fortsätta vi vidare med snälltåg till Schweiz och
Italien.
I vart och en av dessa land skulle ni få höra på dess eget
språk samma frälsningssånger, böner och förmaningar till främjande av Kristi rike
och få se liknande bemöndande att välsigna mäniskors kroppar och själar
Om vi sedan lämna Europa och begiva oss till Asien, finna vi
bland Indiens och Ceylons miljoner, att samma krig förs av två tusen officerare
och många tusen soldater, musikanter och underbefäl.
Från Indien ville vi fara över till Java och se det
underbara verk som utföres för de sjuka spetälska och okunniga massorna där,
och sedan vidare för att en liten tid följa den strid, som begynts i detta
högst intresanta land som heter Japan.
Icke så långt därifrån ligger den stora australiska
fastlandet, och på resan dit först göra en påhälsning i det härliga Tasmanien.
Sedan vi tillbragt en liten tid i själva Australiens städer och nybyggen, bland
nya världens farmer, fårbeten och guldgruvor och kastat en blick på det
framåtgående Nya Seeland, bär det återigen i väg. Ibland alla dessa uppspirande
nationer finna vi Frälsningsarmén vara en mycket värderad makt till det goda,
som överallt välsignar och blir välsignad.
Men vi måste bort igen över Stilla Oceanen, och i
förbifarten titta in på alla de öar, där vår fana vajar.
Vi lämna Honolulu bakom oss och styra kurs på Sydamerika,
och efter en flygande visit uti det framåtgående Argentina, Uruguay och andra
delar begiva vi oss norrut till Demerara. Därifrån ånga vi mot norden, fara
över Mexikanska viken, uppfånga en skymt av frälsningskriget på Jaamaica och de
kringliggande västindiska öarna och så framåt mot Amerikas väldiga Förenta
Stater och Kanadas vidsträckta område. Här i storstäderna och på de vida
gräsöknarna, på Klippiga bergens sluttningar och i de fruktbara delarna mellan
dem, bland alla klasser och nästan alla nationaliteter, kämpa och sträva
salvationisterna för att vinna folkets själar.
Men trötta och utmattade, som vi kunna vara genom vår långa
och tröttande färd, är vår resa dock långt ifrån sitt slut. Framåt måste vi gå,
och för att bliva i stånd därtill, måste vi kalla luftskeppet till vår hjälp
och på dess väldiga vingar flyga hän till Afrika. Här, i trots av boerkriget, i
trots af strejker och svårigheter av alla slag från helvetet och från
mäniskorna, marscherar Armén framåt. I städer och avlägset liggande
församlingar av vita nybyggare, bland söderns zuluer och kaffrer och västerns
negerfolk -- vidmakthålles striden för Gud och mäniskors frälsning.
Men skulle vi än få tillåtelse att företaga den långa resa
jag skildrat, skulle vi till och med då endast ha sett en del av det område,
dit Armén har banat sig väg, och endast en del av det folk vi söka att vinna
för Kristus.
I dessa länder höjer Armén dock sin stämma, slår på sina
trummor och vittnar om rättfärdighet. Den låter mäniskor förstå, att om de
framhärda uti att bryta Guds lagar, måste de förgås; men om de vilja ångra och
tro, skola de finna nåd och frid och himmel.
Men denna kamp är i avseende på dess utsträckning och
häftighet ett intet jämnförd med den härfärd, som skall bliva, så snart som vi
alla vakna upp över vidden av våra tillfällen och storheten av våra förmågor
att kunna driva synd och djävlar framför oss och kunna vinna nationerna för
Gud.
Kommen med, mina kamrater, och låtom oss vara trogna vårt
motto:
"Värden för
Kristus"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar