Kvinnan (II)

Brev av General William Booth från början av 1900-talet. Brev som lästes upp på alla frälsningsarmékårer världen över varje söndag. Detta är det sista i en lång rad vi publicerar i denna serie. Vi tackar signaturen "Frasse" i Ronneby för hjälpen att skriva av och dela med sig av dessa brev.

Kamrater och vänner!

Genom mitt budskap förra veckan kunna ni bilda er något begrepp om de föreställningar jag hyser med avseende på kvinnans värde, vilken ställning hon bör intaga och den behandling hon förtjänar i Frälsningsarmén.

Ni torde hava lagt märke till, att mina illustrationer voro hämtade uteslutande från medlemmarna av min egen familj. Men det tjänade mitt ändamål, emedan det är kvinnans rätta behandling av hennes egna anhöriga, som jag just nu strävar efter att lägga er på hjärtat.

Mina känslor och tänkesätt med avseende på kvinnan i allmänhet äro kända över hela världen.

Min måttstock i detta ämne står alltid framför er, och jag önskar att hela Armén skulle omfatta den.

 Först och främst håller jag på kvinnans jämlikhet. Varje officer och soldat borde hålla fast vid, att kvinnan är lika viktig, lika värdefull, lika duglig och lika nödvändig för världens lycka och framåtskridande som mannen.

Olyckligtvis finns det inom varje samhällsklass ett stort antal människor, som tänka annaorlunda. De klänga sig fast vid den gamla föreställningen från förgångna tidevarv - att kvinnan såsom väsen är mannen underlägsen.

För många är hon föga mer än en leksak på deras lediga stunder. För andra är hon liksom ett stycke egendom, en slav uti allting utom namnet. Ofta behandlas hon med mindre hänsynsfullhet med avseende på hälsa och trevnad är hästarna framför våra omnibussar eller de kreatur, som gödas till slaktning.

Nu har Frälsningsarmén gjort och gör något för att bekämpa dessa hedniska och avskvärda begrepp.

Till att börja med har Armén påstått, att könen är jämlika vid födelsen; jämlika i fråga om själens värde och förmåga att erfara sorg och glädje; jämlika inför Gud och i den himmelse Faderens kärlek; jämlika i deras del uti Jesu Kristi återlösning; jämlika i ansvaret att sprida frälsning och utbreda Guds rike; jämlika med avseende å räkenskapsskyldighet på den yttersta dagen; jämlika såsom medborgare i den himmelska staden och jämlika i duglighet för den kommande evighetens sysselsättningar och fröjder.

Jag säger icke, att varje enskild förmåga hos kvinnan går upp emot den motsvarande förmågan hos mannen, lika litet, som jag skulle vilja säga, att varje särskild förmåga, som mannen äger, är jämlik med samma förmåga hos kvinnan. De skilja sig båda till grad och karaktär. Men där den ena är svagare är den andra starkare.

 I fråga om viljekraft och fysisk styrka till exempel, befinnes mannen ofta överträffa kvinnan. Å andra sidan är kvinnan vanligtvis mannen överlägsen, då det gäller snabb iakttageleseförmåga, kraft till uthållighet och likaså då det gäller styrkan av hennes kärlek (den egenskap hos oss, som är mest gudalik).

På det hela taget säger jag därför, att kvinnan är jämngod med mannen i fråga om värdet av sina gåvor och vidden av sitt inflytande, och jag påstår, att, om man bara ger henne ett skäligt tillfälle, skall hon bevisa det vara så.

 Nu önskar jag, att ni skola tänka över och omfatta denna sanning. Nej, ännu mer, jag skulle vilja, att vi alla stode upp för den och uppvisade den för världen genom vårt eget sätt att behandla våra kvinliga kamrater. Låt oss framför allt, både i teorien och praktiken lära den åt ungdomen omkring oss.

Låt gossen ifrån sin tidigaste barndom lära, att hans syster är lika god som han uti allt, vad som är viktigt i livet, måhända med undantag av den fysiska styrkan, som han äger!

Låt flickan lära sig känna att hennes värde inför Gud och människor är lika högt, som det skulle hava varit, om hon varit gosse!

Må de fullvuxna föregå barnen och de unga med ett ständigt och levande exempel av den godhet och vänlighet mot kvinnan som alltid uppenbarades av vår Herre Jesus Kristus.

 Vare sig gift eller ogift, må varje man behandla de kvinnor han känner med aktning, tålamod och omtanke.

Varje man som fått sig en hustru anförtrodd, måste - och skall, om han äger någon rätt känsla av manlighet uti sig - försvara hennes intressen, kämpa hennes strider, vaka över hennes själ och till och med, om så behöves, dö för hennes skull, såsom Kristus gjorde.

 Låg oss alltså besluta att bevisa kvinnan mera hänsyn i den henne av Guds försyn anvisade ställning såsom hustru, moder, dotter och såsom kamrat i frälsningskriget!

Och angående denna punkt skall jag hava något ytterligare att säga er en annan dag!