Lammets blod

Brev nr 19 av General William Booth från början av 1900-talet. Brev som lästes upp på alla frälsningsarmékårer världen över varje söndag.

Kamrater och vänner!

Salvationister berömma oss alltid av Jesus Kristi död och vittna om de välgärningar som genom dem tillflutit människosläktet. Måhända finnes det ingen text, som oftare anföres, än Johannes´ ord: "Jesu Kristi, Guds Sons, blod renar oss från all synd". Och måhända finnes det ingen sång, som är mera populär inom våra led, än den som begynner med orden:
"Det finns en källa fylld med blod ifrån Immanuels sår
Och badar du i denna flod, den fri från synd dig tvår"

 Och icke allenast berömma vid oss av Jesu Kristi offer i teorin och bära märkena därav på vår uniform, utan vi triumfera i den sanning, att hans utgjutna blod har bragt frälsning åt våra hjärtan, våra liv och våra hem. Ja, än mer, vi berömma oss av den tron, att oräkneliga skaror utom oss själva också ha blivit tvagna i den källan, som öppnades mot synd och all orenhet, när han dog på korset.

 Det är denna personliga erfarenhet, som skänker tjusningskraft åt vår tro och kommer oss att tycka om att sjunga: "Jag är tvagen i Frälsarens blod.
I hans blod nu min klädnad är fläckfri den är vit som snö

Jag är tvagen i Frälsarens blod"

Det är denna personliga erfarenhet av frälsning, som kommer oss att önska och bedja, att de välgärningar som bringats oss genom offret på korset, må svalla ut och utbreda sig, tills Herrens kunskap övertäcker jorden, såsom vatten havets botten.

 Det är denna personliga erfarenhet av frälsning, som pålägger våra hjärtan förpliktelsen att allestädes för människors barn förkunna kraften och värdet av Kristi blod.

Det är denna personliga erfarenhet av frälsning, som kommer oss att känna likt den man, som sade: "Vore de högsta bergen min plattform, och hade jag en röst så stark som en domsbasun, skulle jag utropa över hela Jehovas oändliga rike den härliga sanningen, att Jesus göt sitt blod för hela mänskligheten".

 Nu fruktar jag, att denna lära, vilken utgör en av Frälsningsarméns grundsanningar, i närvarande tid blott alltför svagt omfattas och alltför ofullständigt förkunnas.

 Angående detta ämne giver trumpeten ett ganska ovisst ljud hos många av dem, som stå såsom ledare för Guds folk. Blodet nämnes blott sällan av dem och då endast i en tvivlande ton och med återhållen andedräkt. Andra som antagas vara sunda i sin tro, ha på sista tiden tagit öppet avstånd ifrån läran om Kristi försoning, i det de helt och hållet förnekar densamma. Och jag fruktar, att till och med hos några av våra soldater är den enkla tron på det dyra blodets renande kraft ingalunda alltför stark.

 Kan jag upptäcka vad grunden är till detta?

    I. Det första skälet till denna svaga tro kan sannolikt spåras i okunnighet eller oriktiga begrepp om detta ämne.

 Låt mig försöka att giva er, vad som synes mig vara en riktig åskådning av vår Herres försoning och de välgärningar, som här flyta därav.

1. När vi säga, att Kristi blod renar från synd, mena vi icke, att det verkliga blodet, som av Frälsaren göts på korset, tillämpas på deras hjärtan, som förtrösta på honom.

 Detta skulle vara en omöjlighet, eftersom det dyrbara blod, som för nära tvåtusen år sedan göts på det berg, som kallas Golgata, för länge sedan blivit blandat med jordens stoft eller på annat sätt försvunnit.

2. Icke heller menar vi, att Jesu Kristi blod försonade våra synder i den meningen, att han led allt det straff, som vi för deras skull borde ha uthärdat.

3. Icke heller menar vi, såsom det understundom framställes, att Jesus Kristus genom sitt lidande på korset betalade all den skuld, som vi genom våra överträdelser blivit skyldiga den gudomliga rättvisan. Om det så vore, skulle vi allesammans vara fria från dom och straff, antingen vi tillgodogjorde oss nyttan av hans offer eller icke.

4. Vidare menar vi icke heller, att Kristi död har försatt oss i ett tillstånd, som skulle göra det omöjligt för oss att falla nåden och till sist gå förlorade, vad vi än trodde och hur vi än handlade.

 Med det mena vi, att Jesus Kristus, genom Guds nåd, verkligen frambar ett offer för våra synder, som var sådant, att det gjorde det möjligt för Gud, och överensstämmande med aktningen för lagen och mänsklighetens välfärd, att förlåta var människa, som i ånger, lydnad och tro återvänder till honom.

    II. Ett ytterligare skäl, varför många människor icke tro på läran om Kristi offer, är det att de icke i sina egna hjärtan hava någon tillfredsställande erfarenhet av dess kraft och salighet. De hava icke erfarit, att deras syndaregister blivit bortstruket av den dyrbara ström, som flödade från Frälsarens uppstungna sida.

 Varför är det så? Huru kommer det sig, att de äro utan denna härliga erfarenhet?

Är det, emedan de har blivit lämnade utanför den skaran, som återlösts genom detta underbara blod?

 Nej! Genom Guds nåd har han smakat döden för alla. Det är helt enkelt, emedan de vägrar att foga sig efter de villkor, på vilka allenast dessa oskattbara välgärningar kunna erhållas.

 Kristus må lämna himmelen och komma ned till stallet, krubban, öknen och ett liv av lidande och smälek.

 Kristus må ängslas i örtagården, dömas inför Pilati domstol, förbannas av den folkmassa, för vars skull hans hjärta brast på korset.

 Kristus må nedstiga i gravens mörker, uppfara till himlen och med sin Ande klappa på dörren till deras hjärta och bönfalla om att bliva insläppt;

Men de vilja icke besvära sig med att akta på hans fodringar, övergiva sina synder, erkänna honom inför människor eller strida för hans sak.

 Var befinner du dig, min kamrat?

 Vandrar du i ljuset?

 Har du övergivit alla dåliga vägar, slitit dina avgudar från ditt hjärta och avtvått alla dina synder i det dyra blodet?

Om icke, är nu den behagliga tiden. Detta är frälsningens dag.