Kamrater och vänner!
Ni torde minnas att jag i förra veckan skrev om det ökande
intresse, som många av mina soldater med all sannolikhet skulle komma att känna
för Frälsningsarmén, om de bara visste mer om dess arbete och omfattning.
Denna närmare kunskap, föreslog jag, kunde förvärvas medelst
en personlig inspektion av våra krigsföretag under en resa med mig runt
världen. En dylik resa skulle dock, tänker jag bliva svår, om icke omöjlig för
de flesta ibland oss att företaga. Men om jag icke i verkligheten kan föra er
till Armén, sådan som den existerar över hela världen, är det därnäst bästa jag
kan göra, det att ställa Armén framför er uti bild.
Denna målning blir med nödvändighet högst ofullkomlig. Den
kan icke vara annorlunda. Jag vill dock göra mitt bästa.
Låt mig då antaga att så långt ögat kan nå, sträcker sig
framför oss en vid slätt, i stånd att rymma miljoner människor, med en stor
plattform å ena sidan, rymmande tusentals personer.
Låt oss vidare antaga, att jag, generalen, och ni, mina
kamrater, som äro här närvarande, sitta på denna plattform sid vid sida, under
det att den världsvida Armén passerar revy framför oss.
Dagen är vacker, himlen är klar, vinden susar sakta i träden
och hela naturen tyckes vara i harmoni med scenen. Musikens toner kännetecknar
annalkandet av den första bataljonen, och då den närmar sig med sin musik,
skalla glädjens och lovets toner genom rymden.
I spetsen för varje division kommer den befälhavande officeren
med sin stab, sin musikkår, sina fanor, och efter att hava marscherat förbi
plattformen, grupperar sig varje avdelning på slätten just på den fläck, som
blivit anvisad åt densamma.
Den stora scenen å plattformens bakgrund, på vilken vi stå,
är reserverad för de ledande stabsofficerare och musikanterna, som samla sig
därstädes.
Den första avdelningen av denna, stora människomassa består
av de 1,000 officerare, som utgöra Internationella högkvarterets stab. Sedan komma i följd efter
varandra: 12.000 fältofficerare, 2.000 manliga sociala officerare, 1.000
kvinnliga sociala officerare, 1.500 kadetter och 5.000 kårkadetter. Dessa
efterföljas i sin tur av 50.000 underofficerare och tusentals och tiotusentals soldater som utgöra Arméns
menighet.
Sedan kommer den nybildade ungdomslegionen, och efter den
marschera hundratusentals lyckliga barnsoldater och barnlegionsmedlemmar, vilkas
sånger, glädjerop och musik fröjdar en och var, som betraktar det livaktiga
skådespelet.
Men vilken är nu denna stora skara, som följer? Dessa äro de
människkor, som runt hela världen antingen skörda eller ha skördat de
förmåner, som här flyta av våra sociala företag.
Många av dessa höra ännu till samhällets ringa och obemärkta,
då däremot andra förmedelst vår organisation höjt sig till jordiskt välstånd
och inflytande.
Och nu defilerar en skara män och kvinnor, vilka ensamt
bland alla dessa massor tyckas blygas över sin ställning. Dessa äro f. d.
brottslingar, gamla och unga, män och kvinnor. Se noga på dem och kom ihåg,
att de blivit räddade undan fängelsets galler, undan år på brottets bana och
måhända från en grav i fängelset.
Och alltjämt fortfara de att komma. De värnlösa, husvilla,
förtvivlade människorna, som med tacksamhet ha härbärgerats under våra tak om
natten, eller frysande och svältande bespisats på storstadens öppna platser.
Arma varelser! Låt oss hoppas att några åtminstone hålla på att göra sig redo
för bättre bostäder och bättre kost i himmelen.
Och här trängas i tusenvis de människor, som från smuts och
fattigdom ha emigrerat till länder där trevnad och överflöd råder, och varest
deras arbete behöves och därför uppskattas. De hava återkommit till sitt
fädernesland för att intaga sina platser i detta underbara tåg.
Vilken syn börjar icke slätten framför oss att förete!
Överallt vaja banéren och dånar musiken, medan halleluja-rop skaka jorden och
uppfylla luften, ända upp till skyarna.
Men vi hava ännu långt ifrån hunnit till slutet av vår
procession; ty här kommer representanterna för hednavärldens män och kvinnor.
I förtruppen marschera bortåt 50.000 salvationister från
Indien, av vilka 20.000 hava övergivit sina avgudar, avstått från djävulsdyrkan
och avtvagit sina synder i Golgatas heliga ström. Här komma de, tillbedjande
den levande Guden och sjungande hans lov, varjämte vi ännu hava 30.000 till,
som äro på väg till denna saliga erfarenhet.
Här kommer tusenden från Java, vilka under Arméns ledning hava
omfattat evangelii lära. De efterföljas av omvända buddister från Ceylon och
snart därefter av de modiga och entusiastiska japanerna.
De, som nu tåga förbi, äro kineser, insamlade i Jesu rike av
Frälsningsarmén i San Francisco, brittiska Colubia, holländska Indien och andra
delar av världen.
Och så hava vi malajerna från Nya Zeeland, de röda
indianerna från Alaska, zuluerna, kaffrerna negrerna från Afrika, de färgade
folken från Västindien, jämte härskaror dessutom.
Men vilka är denna skara i vita kläder, med ljuvaste,
renaste anletsdrag, som med lätta steg svävar fram i hela denna väldiga
församling? Vilka äro de dessa, och varifrån komma de?
Dessa äro de dyrbara kamraterna från forna tider. Dessa äro
de, som hava tvagit sina kläder i Lammets blod och genom mycken bedrövelse
efter modig och självuppoffrande kamp, gått från vår sida till himlen under
jubelsånger. De hava av vår kära Herre fått tillåtelse att få tillbringa ännu en dag hos oss på jorden. Sedan skola de
föra med sig tillbaka till deras nya hem det glada budskapet om denna segerfest
och invänta vår ankomst till ett ännu större och mera storartat segertåg där
uppe.
Om denna dags storartade fest kan jag icke skriva något mer,
fastän ännu icke hälften blivit sagt.
Sådan, mina kamrater, är den stora armé, som ni tillhöra.
Ansen I eder genom Guds nåd värdiga att stå i detta förhållande? Är du å
karaktärens vägnar värdigt desamma? Är du så helig, så kärleksfull, så god som
det fordrar? Är du i din egenskap av soldat värdigt detsamma? Tror du att du
skall bliva ansedd värdig en plats i det stora triumftåget av segrande själar,
som skall äga rum på himlens slätter inför alla konungars Konung?
Om icke, o sök att bliva beredd och värdig, innan du lämnar
denna plats i denna din dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar