rupebas böcker

Du kan köpa våra böcker på Frälsningsarméns Webb-butik. Klicka HÄR...

...eller direkt från rupeba klicka HÄR.

Vill du göra din röst hörd?

Vill du göra din röst hörd? Har du något som ligger på ditt hjärta? Har du något du vill berätta?
Välkommen som gästbloggare på rupeba.se.

Du kanske har ett vittnesbörd eller du kanske har varit på någon samling som du vill berätta om. Skicka in ditt bidrag till info@rupeba.se

Förutsättningarna för att bidrag ska publiceras på rupeba.se är:
-att det är läsvärt. Att det kan vara intressant för flera att läsa.
-att det inte strider mot hemsidans ideologiska grundsyn (Se: Lausannedeklarationen)

Välkommen med ditt bidrag!

Frälsningsarmén ger katastrofhjälp efter jordbävningen i Nepal

- My Newsdesk -”Vi har påbörjat arbetet att möta basala, brådskande behov som tak över huvudet, mat, vatten och andra nödvändigheter.
Vi ber alla att be för Nepals folk.” säger William Mockabee, ansvarig för Frälsningsarméns Internationella Katastrofhjälp.

Frälsningsarmén bygger just nu upp ett åtgärdsprogram, som leds av personal ifrån grannlandet Indien och stöttas av Frälsningsarméns internationella Katastrofteam från London. Personal därifrån har nu anlänt till Nepal för att försäkra sig om och utröna hur ett samarbete med andra hjälporganisationer kan organiserats på bästa sätt.

Frälsningsamén har funnit I Nepal sedan 2009. Personal satte efter jordbävningen omgående igång med den mest nödvändigaste hjälpen, tak över huvudet , vatten och mat. Frälsningsarmén är också själva drabbade och ledarna för arbetet i området såg sitt hus förstöras och är nu som många andra tvingade att bo utomhus."

Läs också på Frälsningsarméns internationella hemsida HÄR.

Om Jesus

Den gångna veckan replikerade Olof Edsinger på Jonas Gardells inlägg i Expressen. Edsingers replik hade rubriken: "Gardell ger förvrängd bild av kristen tro". Med anledning av den debatten publicerar vi här två recensioner av Gardells tidigare böcker "Om Gud" och "Om Jesus". Igår publicerade vi "Om Gud" och idag publicerar vi recensionen av "Om Jesus"

Recensionerna är skrivna av Hans Hansson och har tidigare varit införda i Stridsropet.

Om Jesus av Jonas Gardell
Att läsa boken Om Jesus av Jonas Gardell (JG) gör mig fundersam. Gardell har enligt egen uppgift arbetat med boken i tolv år. Han har ingående jämfört de fyra evangelieberättel-serna. Listan på böcker han läst är imponerande. Han bekänner att Jesus är Herre och att han har uppstått från de döda. Ändå kommer han fram till den märkliga slutsatsen att Jesus inte är någon Frälsare från synden. Säger sig ha svårt att förstå talet om Försoningen. Det som ändå gör boken intressant är att den är skickligt skriven. Gardell har många fyndiga formuleringar och ställer frågor som är väl värda att lyfta fram.

Gardell gör många märkliga påståenden.  T.ex. att det i Jesus förkunnelse inte ställs några krav på omvändelse. För att styrka detta påstående lyfter han fram de kända liknelserna i kapitel 15 hos Lukas. Jesus berättar där om det förlorade fåret och myntet och sonen och glädjen när de blir återfunna. Jesus avslutar liknelserna med att berätta om glädjen i himlen över varje syndare som omvänder sig. Enligt Gardell är den tillämpningen något som Lukas själv har hittat på eftersom Jesus inte kräver eller förväntar sig människors omvändelse. Men det är ju detta som är omvändelse. Nämligen att göra som den förlorade sonen, vända tillbaka till hemmet och inte stanna kvar i förnedringen. Detsamma gäller det förlorade fåret. Det hade hamnat fel och behövde återföras till fållan där det hörde hemma. Men eftersom fåret inte klarade detta själv får det hjälp av herden som bär det hem på sina axlar.

Gardell framhåller att omvändelse var tyngdpunkten i Johannes Döparens förkunnelse medan nyckelorden hos Jesus var ”följ mig”. Javisst. Men för att följa Jesus måste man komma bort från synd och gudsfrånvändhet. Detta är omvändelse.

JG har bekymmer med att släktregistren är olika hos Matteus och Lukas. Självklart är de det. Matteus ger oss Josefs släktregister medan Lukas visar Marias släktregister. Gardell har också funderingar kring tiden för påskmåltiden. Hur kunde Jesus redan ha firat påsk om han dog dagen före påsk? Svaret är att man i Israel följde två olika kalendrar. Den officiella tiden för påsk var den 14 Nisan. De som tillämpade esséernas kalender (vilket troligen Jesus gjorde) firade dock påsk två dagar tidigare.

JG skriver att vi vet ingenting om Jesus uppväxt i Nasaret. Sedan följer en lång utläggning om Jesus utanförskap p.g.a. att han inte var biologisk son till Josef och att detta skulle vara allmänt känt. Det finns dock inget i NT som antyder att Jesus var född utom äktenskapet. Tvärtom. Enligt Lukas 3:23 ”menade man att Jesus var som till Josef”. Det Lukas berättar om Jesus födelse och händelserna kring denna är sådant som ”Maria hade bevarat och begrundat i sitt hjärta” (Luk.2:19) . Troligen berättade hon detta för Lukas långt efter Jesus död och uppståndelse. 

Läskunnighet. Enligt Gardell var Jesus troligen inte läskunnig. Skriver att cirka 95-97 procent av den palestinska befolkningen (huvudsakligen judar*/ )på Jesu tid inte kunde läsa. Om detta finns delade meningar. Många menar att läskunnigheten bland den judiska befolkningen var så hög som 80 %. Inte minst bidrog synagogundervisningen till detta. Lukas berättar i kapitel 4 att Jesus besökte Nasarets synagoga och där läste ur profeten Jesajas bokrulle. Det finns ingen anledning att ifrågasätta den berättelsen. Personligen tror jag att Jesus var läskunnig.

Jesus Guds son. Bibeln säger att Jesus före sitt inträde i världen ”var till i Gudsgestalt” (Fil.2:6), att han är ”förstfödd före allt skapat” (Kol.1:15) och att han tog aktiv del i skapandet av universum (Joh.1:1-3). JG är angelägen att betona att så var det inte.

I början av boken slår JG fast att det inte är mycket vi med säkerhet vet om Jesus. Det finns väldigt lite skrivet om honom. Visst är det så. Jag kan även hålla med om att många nutida uttalanden om Jesus inte håller måttet. Men frågan är om det som är skrivet räcker för att vi skall kunna tro. JG söker genom hela boken påvisa att det finns en ”historisk” Jesus som skiljer sig från bibelns och kyrkans Jesus.

Enligt JG var Jesus först och främst känd som andeutdrivare (exorcist) och i viss mån som mirakelman, att förkunnelsen handlade om Guds rike, men att Jesus tog grundligt fel om tidpunkten för när detta rike skulle komma.

Sammantaget ger Gardell (i mina ögon) en förvirrad bild av Jesus där Gardells egna slutsatser och påståenden blir det som avgör vad som är rätt eller fel tolkning. Det är därför omöjligt att rekommendera boken till människor som söker vägledning i kristen tro. Däremot kan den mycket väl användas som diskussionsinlägg i samtalsgrupper. Jag tror dessutom att det skulle vara bra med fler samlingar i våra kyrkor där vi samtalade om grundläggande kristna frågor.

*/ Begreppet Palestina myntades först år 134, alltså mer än 100 år efter Jesus.  Även då var befolkningen judisk. Det finns inga kopplingar mellan våra dagars palestinier och det som Gardell kallar det palestinska folket.

Om Gud

Den gångna veckan replikerade Olof Edsinger på Jonas Gardells inlägg i Expressen. Edsingers replik hade rubriken: "Gardell ger förvrängd bild av kristen tro". Med anledning av den debatten publicerar vi här två recensioner av Gardells tidigare böcker "Om Gud" och "Om Jesus". Idag publicerar vi recensionen av "Om Gud" och i morgon recensionen av "Om Jesus".

Recensionerna är skrivna av Hans Hansson och har tidigare varit införda i Stridsropet.

Om Gud av Jonas Gardell
Boken har annonserats under lång tid och jag har personligen varit mycket nyfiken på den. Av olika skäl. Bland annat har Jonas Gardell tydligt deklarerat att han tror på Gud. Ändå hade han i vintras en lång artikel i Svenska Dagbladet där han går till skarpt angrepp på den klassiska kristna tron. Han påstår t.ex. att det är vulgärt att tala om att Jesus föddes av jungfru och menar också att det är felaktigt att tala om att Jesus var Guds son före sitt inträde i världen. I boken Om Gud återkommer detta påstående. Som bevis har Gardell ryckt ut ett par bibelord, som fristående från bibeln i övrigt skulle kunna stödja det påståendet.

Jag har försökt att komma underfund med vad Gardell vill uppnå med boken. Samtidigt som han i många stycken ger en negativ bild av bibelns Gud förefaller han – liksom många andra – bära på en djup längtan att Gud måste finnas? Han poängterar att alla har rätt till Gud. Skriver bl.a. ”Jag tror att det värsta vi kan göra en annan människa är att ta ifrån henne Gud.” Ett återkommande uttryck i boken är: ”Det vi kallar Gud” vilket ger känslan av att Gud är ett begrepp snarare är en person. Ändå, när Gardell skriver att närvaro och Gud kanske är samma sak vill han att denna närvaro skall vara personlig 

Boken har karaktären av lärobok om vem Gud är. Men Gardells beskrivning av Gud är minst sagt motsägelsefull. Å ena sidan beskriver han Gud som den som alltid och i alla samman-hang finns med. Särskilt då människor far illa. Å andra sidan skriver Gardell sida upp och sida ner att Gud är och blir vad man gör honom till.

Bibelsyn. Gardell underkänner till stora delar bibelns historieskrivning. T.ex. påstår han att det israeliska folkets uppbrott ur Egypten inte har ägt rum. I varje fall inte som bibeln beskriver det. Enligt honom var de flesta av Israels stammar aldrig där. Erövringen av Kanaan skedde genom bosättningar och skall snarast ses som en landsbygdens sociala revolt.

Gardell försvarar sin ståndpunkt bl.a. genom att hänvisa till – som han säger – vad lärda personer har kommit fram till. Litteraturhänvisningarna är omfattande och imponerande. Han har verkligen läst på sitt ämne. Han är väl förtrogen med Gamla testamentets (GT:s) personligheter. Han har dessutom en oerhörd förmåga att dramatisera och åskådliggöra händelser ur den bibliska historien. Och det är ett plus att han i beskrivningen av dessa personer har kommit förbi den ofta romantiserade och tillrättalagda bilden av GT:s hjältar.

Ändå är jag starkt kritisk till hans tolkningar och slutsatser, som kan härledas till vad som allmänt kallas den historisk-kritiska tolkningsmetoden.

Gudsbilden. Traditionellt gäller i kristen och judisk tro att Gud på olika sätt har uppenbarat sig för människor och att den samlade Gudsbild vi har idag bygger på olika bibliska personers erfarenheter.
Enligt Gardell vimlar bibeln av föreställningar om Gud vilka är omöjliga att förena. Om monoteismen (läran att det endast finns en enda Gud) säger han att ”den har målat in sig i ett hörn.”  Gardell skriver även: ”Den monoteistiska guden – om man håller fast vid varje enskild gudsföreställning i bibeln – är en ekvation som inte går ihop.”

Eller vad sägs om följande kommentar till Jobs bok: ”När den lidande människan tröttnat på Gud och sätter honom på de anklagades bänk är Guds enda försvar – förutom att han likt en ilsken gorillahanne försöker skrämma till tystnad genom att ryta och banka med nävarna på bröstet – att han faktiskt gör så gott han kan…. Och sedan har Gud inget mer att säga.”

Skapelsesynen. Enligt Gardell har skapelseberättelsen i moseböckerna inget med verklig-heten att göra. De har inget med gudomlig uppenbarelse eller inspiration att göra utan är myter som tillkommit genom inflytande från andra kulturer och religioner. 

Dateringar. Gardells dateringar följer i stort den historisk-kritiska metoden och skiljer sig väsentligt från den traditionella uppfattningen. Främst gäller detta synen på när bibelns olika böcker kom till. T.ex. anses traditionellt Jobs bok vara den äldsta. Enligt Gardell är det den yngsta av GT:s böcker.
Delvis hänger detta samman med synen på profeter och profetiska budskap. Gardell kallar profetior (profetiska budskap) för girigt önsketänkande. Profeter står inte högt i kurs hos honom. Med ett undantag – nämligen profeten Amos i GT som säger att han egentligen inte är profet.

Om Jesus. Boken behandlar nästan uteslutande Gamla Testamentet. Jesus nämns inte mycket. Gardell uppfattar Jesus som ”barn av sin tid”. Dock som en som valde väg och som valde kärlekens Gud framför hatets.

Gardell hävdar att Jesus inte var Guds Son vid sitt inträde i världen och försöker ta Paulus till vittne genom att citera Romarbrevet. Men varför inte läsa Kolosserbrevet som Paulus också har skrivit. Då blir bilden mera fullständig.

Sammanfattningsvis finns det mycket att säga om boken. Den är skickligt skriven. Gardell har många fyndiga formuleringar. De påståenden som han vill att vi skall ta till oss framförs gång på gång med stor pedagogisk skicklighet. Det mest positiva är betoningen av att Gud är en Gud för alla människor.
Ändå är jag starkt kritisk till boken som missar det allra mest centrala i kristen tro, nämligen det som står i Johannes 3:16 att ”så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”

Tidig söndagsmorgon på Jeløy den 26 april

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen och våren kom...och försvann. Den gångna veckan har vi huvudsakligen arbetat på "hemmaplan" på Jelöy.

Veckan började med en löjtnantskurs. De som deltog var löjtnanterna som gick ut förra året och året innan. Kursen handlade i stor utsträckning om hur det ser ut i omvärlden och om olika religiösa strömningar i tiden. Vi talade mycket om sekularisering, postmodernism, pluralism, relativism, synkretism och universalism. Dessutom talade vi om apologetik, trons försvar.

Senare i veckan hade jag en del undervisning för kadetterna på Officersskolan. För andraårskadetterna handlade undervisningen om Pastoralbreven, en fortsättning på förra veckans undervisning. För förstaårskadetterna var temat Uppenbarelseboken.

Till undervisningen om Uppenbarelseboken hittade jag en del gammalt material från den tiden jag var bibellärare på Folkhögskolan på Jelöy. Bland annat hittade jag denna översikt som jag gjorde över Uppenbarelseboken. Den är daterad mars 1987. Man kan kanske tycka att det är gammal undervisning, men Uppenbarelseboken har inte förändrats så mycket sedan dess. På den tiden var datorer förhållandevis nya och denna översikt är utskriven på en matrisskrivare, om det nu är någon som kommer ihåg den tiden.

De första kapitlen i Uppenbarelseboken handlar om de sju breven till församlingarna i Mindre Asien. Kapitel 4 börjar med att dörren till himlen öppnas och Johannes får se kampen på jorden från ett himmelskt perspektiv. Det är ett drama fullt av symboler och kan gott vara den stora vedermödan som Jesus talar om i sitt stora tal om den sista tiden (Matt 24 och 25). Därefter öppnas himlen för andra gången i kapitel 19, och Jesus kommer tillbaka till jorden och tusenårsriket, den slutliga domen och en ny himmel och jord.

Nästa vecka börjar för vår del med en tvådagarskurs för dem som ska vara vägledare för de nya löjtnanterna som går i ut i sommar. I slutet på veckan åker vi till Island för att vara med om Frälsningsarméns 120-årsjubileum på Island (Se HÄR.). Nästa "Tidig söndagsmorgon" kommer förmodligen från Reykjavik på Island.

Men just nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå upp till förmiddagsgudstjänsten på kåren i Moss.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

Jeg – et bønneemne

Från Jostein Nielsens blogg:

"Det å vite at det er noen som ber for meg, er en utrolig rikdom. Til og med mange som påstår at de ikke tror, blir takknemlige når jeg forteller dem at jeg ber for dem. Derfor forsøker jeg å være bevisst på å si at det er det jeg gjør i stedet for å bruke den politisk korrekte frasen: «Jeg skal tenke på deg!»."

 

Läs mer HÄR.

Bibelstudier hjälper Växjö på isen

- Dagens Nyheter - "På hockeyplanen är Växjös Noah Welch en bjässe som spelar ett mycket fysiskt spel. Ibland lite över gränsen. Vid sidan av isen håller han bibelstudier med lagkamraterna.

På hockeyplanen är Växjös Noah Welch en bjässe som spelar ett mycket fysiskt spel. Ibland lite över gränsen. Vid sidan av isen håller han bibelstudier med lagkamraterna.

– Min tro är en stor del av hockeyn. Ibland går jag ut med ett fantastiskt mått av glädje att spela för Herren, för Jesus och för Gud. Då är det ingen press, bara glädje, säger Noah Welch till Expressen.

Noah Welch har tillsammans med Rhett Rakhshani samlat en grupp spelare för bibelstudier."

Läs mer HÄR.

Har vårt liv någon betydelse för var vi kommer att tillbringa evigheten?

Mikael Karlendal skriver på sin blogg ett läsvärt inlägg  om förhållandet mellan våra val här i livet och var vi ska tillbringa evigheten.

"Det tycks mig vara två stora frågor som berör och upprör både kristna och sekulariserade människor i en del av de debatter som förs idag. Den ena frågan är om det förutom himlen också finns ett helvete, och om någon människa över huvud taget kan tänkas komma dit. Den andra frågan är om det liv vi lever skulle kunna tänkas ha någon avgörande betydelse för var vi kommer att tillbringa evigheten, i himlen eller i helvetet."

Läs mer HÄR.

Gästbloggare: Kommentar till den pågående debatten

Med anledning av den senaste tidens debatt om Kyrkan och homosexualiteten vill jag göra följande inlägg.

Homosexualitet har funnits i alla tider. Och även om det inte står speciellt mycket om det i bibeln, står det tillräckligt mycket för att kunna hävda ett bibliskt synsätt.

Kapitel 18 i tredje Moseboken lyder inledningsvis: ”Herren talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: Jag är Herren, er Gud. Ni skall inte göra som man gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller skall ni göra som man gör i Kanaans land, dit jag vill föra er. Ni skall inte vandra efter deras stadgar. Mina domslut skall ni följa och mina stadgar skall ni handla noggrant efter. Jag är Herren, er Gud. Ja, ni skall hålla fast vid mina stadgar och lagar, ty den människa som följer dem skall leva genom dem. Jag är Herren.”

Detta talar Gud till dem efter det att de lämnat Egypten och innan de kommit fram till Kanaan, löfteslandet.

Kapitlet har som överskrift ”Förbjudna sexuella förbindelser”. Bland dessa nämns homosexualitet. Hebréerna, det judiska folket skulle skilja sig från andra folk genom att vara ett ”folk helgat åt Herren”.

Att Jesus inte talar om homosexualitet och andra förbjudna sexuella förbindelser beror säkert på att inget ändrats i det bibliska synsättet.

Paulus däremot aktualiserar frågan. Det kan bero på att när Kyrkan började välkomna även hedningar, alltså människor utan judisk bakgrund, hade de med sig den romerska och den grekiska synen på sexualitet. Där var allt tillåtet. Men de kristna skulle precis som judarna var ett heligt folk. Därför talar Paulus om för dem att homosexualitet inte hör hemma bland Guds folk.

I dag varnar oss inte HERREN för Egyptens eller Kanaans syn på sexualitet och samlevnad. Men vi uppmanas ta avstånd från det sekulariserade samhällets värderingar.

Att vara självvalt annorlunda sticker alltid i ögonen på folk. Ett typexempel finns i Ester bok där Haman klagar på judarna. ”Deras lagar är annorlunda än andra folks lagar.”
Kyrkan av idag kan inte och skall inte påtvinga samhället i övrigt det bibliska synsättet. Men samhället skall heller inte påtvinga oss ett synsätt som hindrar oss att vara ”ett heligt folk”.

Den bibliska synen på homosexualitet är bl.a. till för att skydda människor. Vi har ingen anledning att skämmas eller be om ursäkt för denna. När biskop Modéus säger att Kyrkan har vaknat upp genom att överge det bibliska synsättet finns det däremot anledning som kristen att skämmas.

Många kristna vill försvara det bibliska synsättet, men vet inte hur man argumenterar. Där måste vi hjälpa och uppmuntra varandra.

Nutida lärjunge