Den gångna veckan replikerade Olof Edsinger på Jonas Gardells inlägg i Expressen. Edsingers replik hade rubriken: "Gardell ger förvrängd bild av kristen tro". Med anledning av den debatten publicerar vi här två recensioner av Gardells tidigare böcker "Om Gud" och "Om Jesus". Igår publicerade vi "Om Gud" och idag publicerar vi recensionen av "Om Jesus"
Recensionerna är skrivna av Hans Hansson och har tidigare varit införda i Stridsropet.
Om Jesus av Jonas Gardell
Att läsa boken Om Jesus av Jonas Gardell (JG) gör mig fundersam. Gardell har enligt egen uppgift arbetat med boken i tolv år. Han har ingående jämfört de fyra evangelieberättel-serna. Listan på böcker han läst är imponerande. Han bekänner att Jesus är Herre och att han har uppstått från de döda. Ändå kommer han fram till den märkliga slutsatsen att Jesus inte är någon Frälsare från synden. Säger sig ha svårt att förstå talet om Försoningen. Det som ändå gör boken intressant är att den är skickligt skriven. Gardell har många fyndiga formuleringar och ställer frågor som är väl värda att lyfta fram.
Gardell gör många märkliga påståenden. T.ex. att det i Jesus förkunnelse inte ställs några krav på omvändelse. För att styrka detta påstående lyfter han fram de kända liknelserna i kapitel 15 hos Lukas. Jesus berättar där om det förlorade fåret och myntet och sonen och glädjen när de blir återfunna. Jesus avslutar liknelserna med att berätta om glädjen i himlen över varje syndare som omvänder sig. Enligt Gardell är den tillämpningen något som Lukas själv har hittat på eftersom Jesus inte kräver eller förväntar sig människors omvändelse. Men det är ju detta som är omvändelse. Nämligen att göra som den förlorade sonen, vända tillbaka till hemmet och inte stanna kvar i förnedringen. Detsamma gäller det förlorade fåret. Det hade hamnat fel och behövde återföras till fållan där det hörde hemma. Men eftersom fåret inte klarade detta själv får det hjälp av herden som bär det hem på sina axlar.
Gardell framhåller att omvändelse var tyngdpunkten i Johannes Döparens förkunnelse medan nyckelorden hos Jesus var ”följ mig”. Javisst. Men för att följa Jesus måste man komma bort från synd och gudsfrånvändhet. Detta är omvändelse.
JG har bekymmer med att släktregistren är olika hos Matteus och Lukas. Självklart är de det. Matteus ger oss Josefs släktregister medan Lukas visar Marias släktregister. Gardell har också funderingar kring tiden för påskmåltiden. Hur kunde Jesus redan ha firat påsk om han dog dagen före påsk? Svaret är att man i Israel följde två olika kalendrar. Den officiella tiden för påsk var den 14 Nisan. De som tillämpade esséernas kalender (vilket troligen Jesus gjorde) firade dock påsk två dagar tidigare.
JG skriver att vi vet ingenting om Jesus uppväxt i Nasaret. Sedan följer en lång utläggning om Jesus utanförskap p.g.a. att han inte var biologisk son till Josef och att detta skulle vara allmänt känt. Det finns dock inget i NT som antyder att Jesus var född utom äktenskapet. Tvärtom. Enligt Lukas 3:23 ”menade man att Jesus var som till Josef”. Det Lukas berättar om Jesus födelse och händelserna kring denna är sådant som ”Maria hade bevarat och begrundat i sitt hjärta” (Luk.2:19) . Troligen berättade hon detta för Lukas långt efter Jesus död och uppståndelse.
Läskunnighet. Enligt Gardell var Jesus troligen inte läskunnig. Skriver att cirka 95-97 procent av den palestinska befolkningen (huvudsakligen judar*/ )på Jesu tid inte kunde läsa. Om detta finns delade meningar. Många menar att läskunnigheten bland den judiska befolkningen var så hög som 80 %. Inte minst bidrog synagogundervisningen till detta. Lukas berättar i kapitel 4 att Jesus besökte Nasarets synagoga och där läste ur profeten Jesajas bokrulle. Det finns ingen anledning att ifrågasätta den berättelsen. Personligen tror jag att Jesus var läskunnig.
Jesus Guds son. Bibeln säger att Jesus före sitt inträde i världen ”var till i Gudsgestalt” (Fil.2:6), att han är ”förstfödd före allt skapat” (Kol.1:15) och att han tog aktiv del i skapandet av universum (Joh.1:1-3). JG är angelägen att betona att så var det inte.
I början av boken slår JG fast att det inte är mycket vi med säkerhet vet om Jesus. Det finns väldigt lite skrivet om honom. Visst är det så. Jag kan även hålla med om att många nutida uttalanden om Jesus inte håller måttet. Men frågan är om det som är skrivet räcker för att vi skall kunna tro. JG söker genom hela boken påvisa att det finns en ”historisk” Jesus som skiljer sig från bibelns och kyrkans Jesus.
Enligt JG var Jesus först och främst känd som andeutdrivare (exorcist) och i viss mån som mirakelman, att förkunnelsen handlade om Guds rike, men att Jesus tog grundligt fel om tidpunkten för när detta rike skulle komma.
Sammantaget ger Gardell (i mina ögon) en förvirrad bild av Jesus där Gardells egna slutsatser och påståenden blir det som avgör vad som är rätt eller fel tolkning. Det är därför omöjligt att rekommendera boken till människor som söker vägledning i kristen tro. Däremot kan den mycket väl användas som diskussionsinlägg i samtalsgrupper. Jag tror dessutom att det skulle vara bra med fler samlingar i våra kyrkor där vi samtalade om grundläggande kristna frågor.
*/ Begreppet Palestina myntades först år 134, alltså mer än 100 år efter Jesus. Även då var befolkningen judisk. Det finns inga kopplingar mellan våra dagars palestinier och det som Gardell kallar det palestinska folket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar