Ransoner - andligt drivmedel för varje dag

Jag hittade detta inlägg på websajten ARMYBARNY:

     "Vi vill leva våra liv nära Jesus. För en del av oss krävs det att vi först närmar oss Jesus. För oss alla betyder det en daglig stund med Herren, tid i enrum med Honom i bön och bibelläsning.
     I Frälsningsarmén kallar vi denna grundläggande disciplin RANSONER. På samma sätt som en soldat i det miliära får sin dagliga ransom av mat och dryck för att soldaten ska få drivmedel till sin militära tjänst för kung och fosterland, behöver en frälsningssoldat ett dagligt intag av BÖN och GUDS ORD för att ge drivmedel till den andliga kampen för Herren."

Du kan ladda ned handboken RATIONS på engelska HÄR.

"Människan lever inte bara av bröd utan av alla ord som utgår från Herren" (5 Mos 8:3)

Vill du vara med och ta för dig av din dagliga ranson? Gör så här:

1. Köp en bra en anteckningsbok som du kan trivas med en längre period.

2. Läs ett avsnitt från Bibeln varje dag. På rupeba.se finns det fyra bibelläsningsplaner. Det är du som väljer ambtionsnivå. Vi rekommenderar att du läser Nya Testamentet och Psaltaren på ett år. Du kan börja när som helst under året. Bibelläsningsplanerna finner du HÄR. Aktuell bibelläsningsplan finns alltid på Förstasidan på rupeba.se.

3. Skriv ned vad som talar till dig i det kapitel du läser. Det kan vara en uppmaning, ett löfte, en förmaning, en bön eller något annat. Ibland kankse man måste läsa kaptlet flera gånger innan du finner något som talar till dig. Det får bli ditt dalgliga manna, din dagliga ransom. Israels barn fick manna under vandringen i ökning. En speciell portion tilldelad för just den dagen.

4. "Tugga" sedan vidare på ditt manna under dagen. Kom ihåg det, låt det fortsätta att tala till dig under dagen.

5. Be. Skriv ned dina böneämnen i din anteckningsbok. Be för böneämnen i fyra böneområden varje dag:
     a/ Böneämnen som rör dig själv och dina närmaste.
     b/ Böenämnen för din församling. Personer och verksamhet.
     c/ Böneämnen för Sverige. Personer och förhållanden.
     d/ Böneämnen för världen. Personer och förhållanden. (Om du t.ex. ser på Aktuellt får du    
          automatiskt en lista på böneämen)

6. Bestäm dig för att ha två stilla stunder per dag. En där du läser dagens bibeltexter, för de flesta är morgonen den bästa tiden för det, och en andra stilla stund innan du går och lägger dig. Där kan du repetera vad du tidigare skrivit. Du kan då också läsa en andaktsbok. Till exempel DAGBOKEN. Dagens andakt finns alltid på Förstasidan på rupeba.se.

7. Memorera ett bibelord varje vecka. Välj ut en vers, eller del av vers, som du verkligen vill inskärpa i dig och repetera det varje dag under veckan.

Hjälpmedel på rupeba.se:
-  Mannakorn/minikommentar till varje kapitel i hela Bibeln finner du HÄR.
-  Studiefrågor till varje kapitel i Nya Testamentet finner du HÄR.

/PB

Att predika så att människor kommer till tro

Det händer ganska ofta. Man läser en bibeltext som man kanske har läst hundra gånger, och plötsligt lägger man märke till en formulering som man aldrig tänkt på tidigare. 

Just nu läser jag Apostlagärningarna och i kapitel 14 kan man läsa att Paulus ”predikade på ett sådant sätt att en stor mängd judar och greker kom till tro” (Apg 14:1).

Hur gör man det? Hur gör man för att predika så att människor kommer till tro? Min första reaktion var naturligtvis att det är något jag måste lära mig mer om. Det är ju det absolut viktigaste uppdraget vi har. Hur predikar man så att människor kommer till tro?

Vi får några ledtrådar av sammanhanget:

1/ Det står att Paulus och Barnabbas talade öppet och frimodigt.

”…talade öppet och frimodigt”(v.3)

Hur talar man öppet och frimodigt? Jo, man säger som det är. Ibland hör man dessvärre att predikanten säger det han tror att folket vill höra, istället för att predika sanningen. Jag kan uppleva att målet för många predikningar är att få folk att må bra. Men är det någon vits med att försöka få folket att må bra då de är på väg till förtappelsen?

Man hör ofta från predikstolen att ”du är bra som du är”. Det är ett mycket positivt budskap, men sanningen är att ”som du är” är du på väg mot förtappelsen. Det var ju för att vi inte var bra nog som vi är som Jesus gav sitt liv  på korset. Han gav sitt liv för att den som tror på honom inte ska gå förtappad utan få ett evigt liv (Joh 3:16).

2/ De talade i förlitan på Herren

”…talade öppet och frimodigt i förlitan på Herren” (v.3)
Då vi kommit så här långt i Apostlagärningarna (kap. 14), så har Paulus skaffat sig en hel del erfarenhet av förkunnelse. Han var dessutom välutbildad. Paulus hade gått på bibelskola hos Gamaliel. Han kunde ha förlitat sig på sin stora kunskap. Han kunde ha förlitat sig på sin kunskap och/eller på sin erfarenhet. Men Paulus var beroende av Gud i sin förkunnelse. Han predikade i förlitan på Herren.

Vi är helt beroende av Gud själv om vi ska predika så att människor kommer till tro. Men inte ens det räcker till. Vi kan predika hur bra som helst utan att någon kommer till tro. Gud påverkar inte bara predikanten – Han påverkar även den som lyssnar. Lite längre fram kan vi läsa att Gud öppnade hjärtat på den som lyssnade (Apg 16:14).

För att predika så att människor kommer till tro, måste Herren verka både i predikanten och i den som ska komma till tro.

3/ Gud bekräftade sitt ord genom att göra under

”…genom att låta dem göra tecken och under” (v.3)

Guds rike är inte ord utan kraft (1 Kor 4:20). Ibland får man intrycket att Guds rike bara består av ord. Det talas och predikas och vittnas, men  ofta med klent resultat. Lärjungarnas tjänst var inte bara ord. Ord är viktiga, men de räcker inte. Vi kommer aldrig att vinna världen med ord. Lärjungarna var beredda att lämna det område där de själva kunde producera (orden) och öppna sig för det område där det bara var Gud själv som kunde åstadkomma resultaten (tecken och under).

Vi kan finna liknande formuleringar på andra ställen i Nya Testamentet. Markusevangeliet avslutas med orden ”Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken och under som åtföljde det”

…och i Hebreerbrevet kan vi läsa om dem som  förkunnade att ”Gud själv har bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig ande efter sin vilja” (Hebr 2:4).

Andliga nådegåvor definieras som att det är Anden som framträder (1 Kor 12:7). Den Helige Ande bor i varje kristen och då vi låter honom framträda är det en andlig nådegåva. Detta kan ske i varje kristen. Versen inleds med orden ”Hos var och en framträder Anden”.

Låter vi Ande framträda i våra liv? Eller nöjer vi oss med att framträda själva med de ord vi kan finna?

Låt oss vara beroende av den Helige Ande i våra liv och i vår tjänst så att vi på nytt kan predika på ett sådant sått så att människor kommer till tro.

/PB

Tidig söndagsmorgon den 31 maj

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Idag är det sista dagen på våren. I mogon börjar sommaren, i varje fall kalendariskt. Hur det blir meteorologiskt återstår att se. Så här definieras meteorologisk sommar i Wikipedia: "Ur ett meteorologiskt perspektiv definieras sommaren utifrån förändring i temperatur samt bestämd uppmätt temperatur under viss tid. I Sverige definierar SMHI sommaren som den tid när dygnsmedeltemperaturen har varit över 10 °C i minst fem dygn i sträck. Om det därefter förekommer en kallare period räknas det fortfarande som sommar, dock med bakslag."

Veckan för vår del har varit en vecka på "hemmaplan" med endast kortare utflykter.

I tisdags var vi i Tistedal i södra Östfold och svarade för programmet på Förmiddagsträffen där. Vi sjöng duett, spelade kornett och piano, predikade och drack kaffe.

I Torsdags var vi på "Pensionärssamkväm" på HK i Oslo. Pensionärssamkväm är inte ett samkväm för pensionärer. Nej, det är ett samkväm för att avtacka en officer som går i pension. Det var en av våra goda vänner och kollegor som skulle avtackas inför pensioneringen, men pensionering på riktigt var det inte tal om, hon ska fortsätta att arbeta på heltid i varje fall ett år till.

I torsdags hade också Rut ett par lektioner med andraårskadetterna om hur deras tid som löjtnanter kommer att se ut då det gäller vägledning och fortbildningskurser. Slutet är ju nära för andraårskadetterna, om bara några veckor finns de inte till längre. Då har de blivit löjtnanter. Under de fem år som de är löjtnanter kommer de att gå fyra "löjtnantskurser". De kommer också att ha två vägledare, coacher, under det första året som löjtnanter. Dels en linjechef, som är kårledaren om de blir assistenter och divisionschefen om de blir kårledare, dels en personlig vägledare.

I lördags var det storbröllop på Jelöy. En ung löjtnant och en kadett ingick äktenskap. Under hela vårterminen har Rut och jag haft en äktenskapsförberedelsekurs för de unga tu, så de borde vara väl förberedda inför det stora steget. Dessvärre kunde vi inte vara med på bröllopet. Vi hade för länge sedan bokat en utlandsresa som inte gick att omboka. I förtröstan på att bröllop, bröllopsfest och allt annat gick bra, ska vi nu åtnjuta en veckas ledighet.

Jag hoppas att det blir en bra, välsignad vecka även för dig
Peter Baronowsky

Turkiet uppmanar muslimer att invadera Jerusalem

Tidigare i veckan publicerade vi ett inlägg på den engelska sidan med rubriken: "Nato Ally To Muslims: Reconquer Jerusalem", läs HÄR.

Senare fick jag ett mejl från Hans Hansson som följer upp inlägget:

"I går spreds en artikel på facebook att Turkiets president Erdogan uppmanar muslimer att invadera Jerusalem. Man kan ju naturligtvis undra varför. Min analys:

Det ottomanska väldet från 1299 till 1923 – var ju den “Islamska Staten” i mer 600 år. Sultanen över Turkiet var ju också Kalif över den muslimska världen.
Vi kan se motsvarigheten i den Katolska Kyrkans och påvens makt fram till Reformationen.
Jerusalem lydde under det ottomanska väldet i c:a 400 år (inte 500 som det står i artikeln) från 1517 till 1917.

Jag kan tänka mig att det finns ett konkurrenstänkande mellan nuvarande Islamska Staten=IS och tidigare Islamska Staten=Ottomanska riket som Turkiet vill återupprätta.

Det är många som gör anspråk på Jerusalem: Syrien, Hamas, PLO, Turkiet, IS, Saudiarabien m.fl.
Sveriges bostadsminister Kaplan har lovat att medverka till att Jerusalem blir huvudstad i ett arabiskt Palestina.
Om Hamas vinner kampen mot PLO (eller tvärtom) kommer det inte finnas plats för en enda jude eller en enda kristen i Jerusalem.
Om Turkiet som i dag stöder “Muslimska brödraskapet” (vilket Hamas tillhör) vinner kampen kommer de att hämnas för att de tvingades bort 1917.
Turkiet som idag förnekar folkmordet i Armenien för 100 år sedan kommer inte skona de kristna inom Israel om de får chansen att komma tillbaka.
Att Turkiet nu uppmanar till att återerövra Jerusalem kan jag bara uppfatta som att de vill att andra skall “göra jobbet”. Sedan kommer Turkiet in och tar över.

Det finns mycket att säga om detta. Om Turkiet beviljas EU-medlemskap skulle det ytterligare försvåra för västvärlden att samarbeta med Israel."

Apokalypsens röda häst! (April 1994)

Apokalypsens röda häst! - Att bevara Guds frid i svåra tider - David Wilkerson

"Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma." (Kolosserbrevet 3:15)

I denna enda vers ryms en otrolig befallning: Hela Kristi Kropp har blivit kallad av Gud att låta Hans frid styra och regera våra hjärtan, tankar och kroppar!

Guds frid skall vara medlaren i våra liv och sitta som härskare över alla ting. Skulle någonsin detta kall ha behövt ljuda, så är det idag i denna tid av uppror och förvirring! Uppenbarelseboken 6:4 talar om en röd häst som rider över hela jorden, med detta mandat:

".... och åt honom som satt på den gavs makt att ta bort freden från jorden och få människor att slakta varandra. Och ett stort svärd gavs t honom." (Uppenbarelseboken 6:4)

Mannen på den röda hästen rider nu genom världen, tar bort all fred och svingar ett blodigt svärd! Han har ridit genom Sovjetunionen och svept bort all fred!

Under de senaste åren har vi fått bevittna ett gudlöst kommunistimperiums totala upplösning. Men nu har den röda hästen galopperat igenom och förorsakat etniska krig, uppror, konflikter, kaos och förvirring.

I den tidigare Sovjetstaten Georgien visar stridande falanger inget medlidande. Tre civila flygplan har skjutits ned och hundratals har mist livet.

Jugoslavien finns inte mer!

Den röda hsten har galopperat genom detta en gång så fridfulla land och skapat ett fruktansvärt helvete där etniska krig och stridigheter råder. Bosnierna, Serberna och Kroaterna har splittrats upp, och ett inferno av hat, fruktan och blodsutgjutelse har brutit ut. Utan några som helst samvetsbetänkligheter låter de mörda och våldta tusentals.

Freden försvinner i Sydafrika, västra Afrika, Somalia, Korea, Irland och i länder som vi knappt känner till!

Den röda hästen galopperar genom dessa länder, rycker freden med sig och efterlämnar bara krig.

"Vi väntade på välgng, men inget gott kommer, på en tid med läkedom, men se, förskräckelse råder." (Jeremia 8:15)

Käre vän, allt detta är en uppfyllelse av Uppenbarelseboken 6:4! Den röda hästen har släppts lös, och varhelst han rider lämnar han efter sig i sitt spår en etnisk ande av hat: Raskrig!

Katoliker mot protestanter i Irland, serber mot kroater, muslimer mot kristna, vita mot svarta, svarta mot asiater. Länder som i årtionden levde i fred drabbas av utbrott med vilda orgier av hat, mord och dödande! Vem trodde att vi skulle få genomleva en tid som denna med våld och blodspillan?

Fast vad som förvnar mig mest är att så många amerikaner, däribland kristna, reagerar så självbeltet och upplever Amerika vara en "fredens " ö. Vi intalar oss själva: "Gud kommer aldrig till Amerika för att rycka bort vår fred!"

Visst är det sant att Amerika har fått vara en frihamn i en orolig värld. Våra kuster har utgjort ett ointagligt fäste som inga främmande trupper kan röra. Från hela världen har folk kommit hit för att säkra sina pengar och sina familjer, men nu är allt detta på väg att tas bort!

Läs mer HÄR.

Varje vecka på sidan 2

Tisdagar: Bibelskolan
Onsdagar: Profetisk klarsyn
Torsdagar: Bloggpredikan
Söndagar: Tidig söndagsmorgon


Bibelskolan: Just nu håller vi på med Apostlagärningarna. Ett avsnitt varje vecka.
Profetisk klarsyn: David Wilkerson förmedlar profetiska budskap
Bloggpredikan: Kortare budskap, normalt med utgångspunkt i de böcker vi läser i bibelläsningsplanen.
Tidig söndagsmorgon: Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet.

Dessutom varje dag:
- Nyhetsflödet på sidan 3
- Anteckningar från den dagliga bibelläsningen på sidan 6
- Inlägg på norska på sidorna 14 och 15
- Inlägg på engelska på sidorna 12 och 13

Apostlagärningarna - Del 4: Han skall komma tillbaka

I förbindelse med Jesu himmelsfärd i Apg 1, när lärjungarna var tillsammans med Jesus för sista gången, var det tre budskap de fick ta emot:
1/ Ett löfte: "Ni skall bli döpta med helig ande" (Apg 1:5)
2/ Ett uppdrag: "Ni skall vittna om mig" (Apg 1:8)
3/ Ett hopp (som också var ett löfte): "Han skall komma tillbaka" (Apg 1:11) 

Löftet var ämnet förra avsnittet. Uppdraget kommer att bli ämnet för kommande avsnitt. Men låt oss nu stanna inför hoppet om att Jesus skulle komma tillbaka. 

Jesus skulle komma...
I Gamla Testamentet (GT) är detta ett huvudtema. Frälsaren, Messias, skulle komma för att frälsa sitt folk. 

Men detta, att Messias skulle komma, skildras i GT på två olika oförenliga sätt. Den ödmjuke, lidande tjänare pekar fram mot Jesus första tillkommelse. Det andra sättet som beskriver Jesu tillkommelse, den kommande världshärskaren, pekar mot Jesu andra tillkommelse. Många Messias-profetior uppfylldes under Jesu liv på jorden. Men ännu fler av Messasprofetiorna är ännu inte uppfyllda. De kommer att uppfyllas då Jesus kommer tillbaka. Detta är säkert en av orsakerna att det var så svårt för många av judarna att se Jesus som den utlovade Messias. De kunde se att många profetior blev uppfyllda genom honom, men många förblev ouppfyllda. 

Dessa två slag av Messias-profetior i GT står ibland tillsammans, sida vid sida. Ett exempel på det kan vara Sakarja 9, verserna 9 och 10. 

Vers 9 talar om en ödmjuk man som rider in i Jerusalem på en åsna. Det har hänt. Det hände då Jesus på palmsöndagen hade sitt intåg i Jerusalem (Matt 21:1-11). Denna profetia gällde Jesu första tillkommelse. 

I vers 10 möter vi en helt annan situation. Här möter vi en världshärskare. Hans välde omfattar hela jorden. Det handlar om en total nedrustning och fred på jorden. Denna profetia beskriver fridsriket, tusenårsriket, som ska återupprättas när Jesus kommer tillbaka den andra gången. 
 
...och komma tillbaka
I Apg 1 har Jesus fullgjort uppdraget för sin första tillkommelse. Lärjungarna lämnas kvar med dessa ord: "Han skall komma tillbaka på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen" (Apg 1:11). 

Jesus andra tillkommelse är ett starkt dominerande ämne i Nya Testamentet (NT). Någon har räknat ut att det omnämns i genomsnitt var 25:e vers i NT. Det finns säkert inget annat ämne som tas upp lika ofta. Om den Helige Ande, som har inspirerat NT, har gett Jesu tillkommelse en så framträdande plats i NT, borde det också få en stor plats i vår förkunnelse och i vårt medvetande. 

Jesu andra tillkommelse i NT blir också beskrivet på två helt olika, oförenliga sätt:
1/ Som en tjuv om natten (1 Tess 5:2). En tjuv om natten innebär att någon kommer oväntat och osynlig, tar något med sig och därefter försvinner lika osynlig som då han kom. Det som märks på jorden i den situationen är bara att en mängd människor försvinner. Två ligger i samma säng, en tas bort och den andre blir kvar. Två skall mala vid samma kvarn. en tas bort och den andra blir kvar (Luk 17:34-35). 

2/ Alla skall se människosonen komma (Matt 24:30). Här talas det inte om att komma tyst och osynlig som en tjuv om natten. Här kommer Jesus synlig, tillsammans med himmelens härskaror (Upp 19:14). Alla skall se honom. Hela universum ackompanjerar hans tillkommelse. Det blir solförmörkelse, månen mister sitt sken, stjärnorna faller och himmelens makter skakas(Matt 24:29). Blod och eld och moln av rök (Apg 2:19). Det ser ut som om det till och med kommer att vara en musikkår som spelar. I varje fall nämns basunerna (Apg 24:31). Detta handlar verkligen inte om en tjuv om natten. 

Dessa två beskrivningar kan inte ske samtidigt. Det är omöjligt att komma tyst och osynlig och samtidigt komma fullt synlig med dunder och brak. 

En möjlig (och trolig) förklaring kan vara att Jesu återkomst inleds med uppryckandet (1 Tess 3:17). Då ska de som dött i tron först stå upp och så ska vi som fortfarande lever tillsammans med dem bli uppryckta och möta Herren i skyarna för att sedan alltid vara tillsammans med honom. 

Därefter kommer den stora vedermödan över jorden som Jesus talar om i Matt 24. Då ska det bli en större nöd på jorden än det någonsin varit tidigare. 

Denna vedermödans tid avslutas, enligt Jesu undervisning i Matt 24:29 med att Jesus kommer synlig tillbaka till jorden med de troende för att upprätta sitt fridsrike.

Förlossning
Budskapet om Jesu snara återkomst var starkt och levande bland de först kristna. Det borde det också vara för oss. Budskapet om Jesu återkomst har aldrig varit avsett som ett skrämmande budskap, utan som ett tröstens budskap: "Ge nu varandra tröst med dessa ord" (2 Tess 4:18). Jesus säger också, då han talar om den sista tidens händelser: "När allt detta börjar ske, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig." (Luk 21:28). 

Detta är ett tröstens budskap till Guds församling. Det finns många som spår jordens undergång. Men Jesus talar inte om undergång då han talar om vedermödan, han talar om födslovärkar ( Matt 24:8). Även om födslovärkar är smärtsamt talar det ändå om nyfödelse och hopp. Guds barn förbereder sig inte för undergång, men för förlossning.

/PB

Material till cellgruppen

Studiehäften från rupeba

Bibelstudier från Apostlagärningarna - A4-storlek. 28 sidor
Bibelstudier från Efesierbrevet - A4-storlek. 33 sidor.
Bibelstudier från Hebreerbrevet - A4-storlek. 34 sidor
Bibelsamtalsboken - Det nya livet - A4-storlek. 19 sidor.

Gamla Testamentets för den vanlige bibelläsaren - A4-storlek. 57 sidor.

Hur ska man tolka Guds ord? A4-format. 24 sidor.

Varje studiehäfte kostar:
60:- plus porto

Som e-bok (pdf-fil) 40:-
Som pdf-fil med rätt att kopiera 10 exemplar - 100:-

Som pdf-fil med rätt att publicera 20 exemplar - 150:-

Som pdf-fil med rätt att publicera 30 exemplar - 200:-

Läs mer om studiehäftena HÄR.

Det räcker inte med ord

Förra veckan skrev jag att ord är nödvändiga. Det är inte nog med att leva ett liv som gör intryck. Ord är också nödvändiga för att peka på Kristus och ge honom äran. (Läs HÄR)

Men även om ord är nödvändiga så räcker det inte med ord. Det var inte bara ord som förvandlade världshistorien den första tiden efter pingst. Det var något annat än ord som gjorde att många människor kom till tro.

Då jag nu igen läser Apostlagärningarna så ser jag det tydligt igen. Det som då var vanligt är ovanligt idag. Det som då var naturligt är onaturligt idag. Det var inte bara ord som skapade resultaten, det var något annat. Ser du mönstret?:

- Då Petrus sa till Aineas att Jesus botade honom och att han kunde stiga upp och göra iordning sin bädd själv, så står det: "Genast steg han upp, och alla som bodde i Lydda och på Sharonslätten såg honom, och de omvände sig till Herren." (Apg 9:34-35). Kan du tänka dig, alla omvände sig. Vilken väckelse!

- Strax efter talas det om Tabita som hade dött. Petrus säger till henne "Tabita, stig upp!" Hon öppnade då sina ögon och steg upp. Berättelsen avslutas med orden "Händelsen blev känd i hela Joppe, och många kom till tro på Herren" (Apg 9:42).

- Lite senare är det Paulus som agerar. På Cypern konfronterar Paulus en trollkarl hos den romerske ståthållaren. Trollkarlen blir blind och famlar efter någon som kan leda honom. Berättelsen avslutas med orden: "När ståthållaren såg vad som hade hänt kom han till tro, överväldigad av Herrens lära" (Apg 13:12).

Folk såg något - och kom till till tro!

Då jag tänker tillbaka på hur väckelsen började på pingstdagen då 3.000 männiksor blev frälsta, så var det för att lärjungarna gjorde något de egentligen inte kunde göra. De förkunnade evangeliet på språk som de inte kunde. Och några dagar senare blev de 5.000 medlemmar i församlingen. Det började med att en lam man i Fagerporten blev helad (Apg 3).

Det som var vanligt och naturligt då ser ut att vara ovanligt och onaturligt idag. Varför ska det vara så? Har Gud blivit gammal och trött, eller beror det på att hans lärjungar idag inte har tilltro till Guds kraft? Jesus sa ju själv att den som tror på honom ska göra samma gärningar som Jesus själv (Joh 14:12).

I ett av Korintierbreven kan vi läsa att Gud ord inte betår av ord utan av kraft (1 Kor 4:19). Har vi glömt det? Tror vi idag att Guds rike består huvudsakligen av ord?"

/PB

Tidig söndagsmorgon i Borås den 24 maj

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen. Och denna söndagsmorgon vaknar vi upp i Borås. Jag kommer tillbaka till det, men först några ord och bilder från veckan som gick.

Förra söndagen var det Norges nationaldag, syttende maj. Efter att jag lagt ut "Söndagsmorgon" på hemsidan, hängde jag ut den norska flaggan på balkongen. Flaggan fanns i vårt hus då vi flyttade in och varje syttende maj får den komma ut och lufta på sig.

Moss tillhör inte de största metropolerna i Norge, men på syttende maj finns det inga gränser för firandet. Den minsta lilla by i Norge exploderar i rött, vitt och blått.

Firandet i Moss började klockan sju med kanonsaluter från olika hörn av kommunen. Jag vet inte varför, men så är det. På förmiddagen gick vi ned till centrum av Moss för att se på "Barnetoget". Alla Moss skolor gick parad, och många med egna musikkårer.

Framåt kvällen var det dags för "Russetoget". Russ är de som just ska gå ut gymnasiet och ta studenten. Se bilder nedan.

Flaggan sätts ut på Baronowskys balkong

"Barnetoget" med musikkårer i alla färger

"Russetoget" går genom Moss.

Under veckan var vi också med på terminsavslutningen för folkhögskolans lärare. Den avhölls med en lunch i Larkollen, några mil söder om Moss utefter kusten. Utanför restaurangen träffade jag en jämnårig. Det var en Ford Woody från 1946 med sidor av riktigt trä. Bilen var fantastiskt välhållen, så jag kanske inte är så gammal i alla fall.

Nu är det söndagsmorgon i Borås och vi beöker Borås för att fira konfirmationen till barnbarn nummer 2. Barnbarn nummer 1 konfirmerades för två år sedan. Och då barnbarnen börjar konfirmeras kanske jag får inse att jag uppnått en ansenlig ålder, trots bilens fina skick.

Konfirmationshögtiden hölls i Fristads Missionskyrka. I samma kyrka hade vi bröllopsfesten för konfirmandens föräldrar för många år sedan. Hur kom det sig att konfirmandens pappa bosate sig i Borås? Jo, förra gången vi hade bott i Norge, på 1980-talet, flyttade vi till Borås. Då vi sedan skulle flytta vidare till Stockholm efter några år, tyckte konfirmandens pappa att han hade flyttat nog. Han fann sig en underbar hustru och började producera barnbarn till Rut och mig.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Vad väntar vi på?

Pingstdagen närmade sig. Jesus hade sagt till sina lärjungar att de skulle stanna i staden och vänta tills de hade blivit rustade med kraft från höjden (Luk 24:49 och Apg 1:4-5).

Och så kom pingstdagen och väntan var slut. De behövde inte vänta längre. De blev rustade med kraften från höjden och de blev döpta med helig ande (Apg 1:5).

Det allra bästa var att detta blev en möjlighet för alla människor från och med pingstdagen. Då Petrus förklarade för folkmasssan vad det var som hände på pingstdagen säger han att Gud utgjuter sin ande över alla människor (Apg 2:17). Alla människor! Vi behöver inte vänta längre! Trots det finns det många människor idag som går och väntar på att något ska hända. Några har till och med slutat hoppas att något ska hända.

Till och med i den första tiden fanns det människor som gick och väntade på det som redan hade skett. Paulus förkunnar för dem som lyssnade att löftet som var givet har Gud redan infriat (Apg 13:32).

Väntans tid är över. Pingsten är här. Gud har utöst den helige Ande över dig. Du får i tro ta emot vad Gud har lövat och tacka Gud att han har uppfyllt sitt löfte.

Bloggpredikan Pingstdagen /PB

Det dyrbara blodet och den mäktiga handen (Maj 1984)

David Wilkerson var en av vår tids starkaste profetröster.Han var verksam under andra hälften av 1900-talet och under det första decenniet av 2000-talet. Han blev först känd genom boken "Korset och stilletten" och har senare skrivit ett antal profetiska böcker varav "Synen" kanske är den mest kända. David Wilkerson dog 2011. Vi kommer här på rupeba.se den närmaste tiden att länka till ett antal av Wilkersons budskap.

- David Wilkerson (Maj 1984) -
Det är påsknatten. Judarna har låst in sig i sina hus, för Gud har varnat att döden skall komma över Egypten denna natt! Blodet av ett felfritt lamm har blivit strukit på dörrkarmarna till varje hem, precis som Gud befallt. "Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten" (2 Mos 12:13). Ytterligare hade de blivit lovade, "skall Han...inte låta förgöraren gå in i era hus för att döda er" (2 Mos 12:23).

Föreställ dig två grannhushåll. I det ena, samlas man runt påskalammet, med det osyrade brödet och de bittra örterna. Alla är rädda, och är vita i ansiktena. Far och mor ser på varandra, och sedan på den äldste sonen. Fadern tar honom i sina kärleksfulla armar och ropar, "Be, alla, be! Kanske har vi bedrövat Gud på något sätt...dödsängeln kanske inte kommer att gå förbi...be!" I timmar kurar de i rädsla, de gläder sig inte över lammet, de fruktar för dödsskuggan. En överväldigande känsla av osäkerhet genomsyrar hemmet.)

I det andra huset festar man på lammet, förväntansfulla över att få lämna Egypten. Här finns en tydlig känsla av trygghet. Fadern ser in i de frågande ögonen på sin äldste son och säger, "Trygga! Vi är alla trygga! Kommer du ihåg blodet? Sa inte Gud att han inte skulle tillåta förgöraren att komma in i huset? Känn frid allt är väl vi är trygga under lammets blod."

Vilket hus tror du var säkrast den natten? Vilken familj var tryggast? Svaret är, båda var säkra! De var lika trygga därför att båda var under blodet.

Läs mer HÄR.

Är det nödvändigt att använda ord?

”Predika alltid evangelium, och om nödvändigt, använd ord” . Detta är ett citat som förmodas komma från Franciskus av Assissi. Den som citerar detta kanske menar att ord inte är så viktiga, evangeliet ska levas ut, man ska predika med sitt liv och inte med ord.

Ingenting kan vara felaktigare. Om jag lyckas leva ett liv som är eftersträvansvärt och inte säger något om Jesus, blir det ju jag själv som får berömmelse och inte Jesus.

Om citatet vore vägledande för ett kristet liv så måste Jesus totalt ha missuppfattat situationen. Jesus höll många, långa tal. Jesu liv talade starkt. Han levde ett heligt liv och gjorde många under och kraftgärningar. Men utan förkunnelsen hade människorna aldrig fått reda på vägen till Gud genom pånyttfödelsen.

Paulus skriver också att tron kommer av förkunnelsen av Kristi ord (Rom 10:17). Utan ordets förkunnelse blir det ingen tro.

Jo, ord är viktiga, men inte tillräckliga. Vi ska predika med ord, men också med med liv och gärningar.

/PB

Anden - Tankar om pingsten och vardagen

Maj månad är pingstens månad. Och med anledning av det presenterar "Rom 10:17" en samling predikningar om den helige Ande och Andens gåvor.

14 bibelstudier om den Helige Ande, 7 bibelstudier om Andens gåvor och 2 bibelstudier om Andens gåvor och skapande.

Låt dig fyllas av undervisningen om den Helige Ande, men framför allt låt dig fyllas av den Helige Ande själv.

Läs mer HÄR.

Apostlagärningarna - Del 3: Löftet om den Helige Ande

"Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande." (Apg 1:4-5) 

I det första kapitlet i Apostlagärningarna talar Jesus om den Helige Ande som lärjungarna skulle få ta emot om bara några få dagar. Vi ska nu se på bakgrunden till detta löfte och i kommande lektioner ska vi se på vad detta dop med den Helige Ande innebär. 

Löftet
"...om några dagar bli döpta i den helige Ande." (Apg 1:5), "Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft..." (Apg 1:8). 

Nu var man nästan framme. Nu skulle det snart ske. Om bara några få dagar. Men detta var ingen ny plötslig tanke från Guds sida. Gud hade tänkt detta flera hundra år tidigare. Då Jesus talar om dopet med den Helige Ande säger han: "...vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig" (Apg 1:4). Fadern hade lovat det för länge sedan och Jesus hade ofta talat om det. Nu var väntetiden snart slut.

Det som Fadern lovat
... Mer än 700 år tidigare hade Fadern genom profeten Jesaja lovat att utgjuta sin Ande: "... detta till dess att Anden från höjden blir utgjuten över oss och öknen blir ett bördigt fält..." (Jes 32:15). Även profeten Joel bär fram löftet om att Gud ville utgjuta sin Ande över alla människor (Joel 3:1-5). Det är också den profetian från Joel som Petrus citerar i sin predikan på pingstdagen (Apg 2:17-21). 

Johannes döparen introducerar Jesus, när Jesus ska börja sin offentliga verksamhet. Jesus presenteras på två sätt med två olika uppdrag:
1/ "Se Guds lamm, som tar bort världens synd." (Joh 1:29)
2/ "...han är den som döper i den helige Ande." (Joh 1:33) 

Lammet som räddar livet var väl känt sedan den första påsken i Egypten då lammets blod hade makt att frälsa var och en som tog sin tillflykt till det (2 Mos 12). 

Nu säger Johannes döparen om Jesus: Det är han som är det lammet. Det är han som genom sitt blod ska ta världens synd på sig. Men Fadern upprepar också genom Johannes löftet om att den Helige Ande skulle bli utgjuten. Och han säger att det är Jesus som ska göra det: "Han skall döpa er i den helige Ande och i eld." (Matt 3:11). 

Det är dessa två saker som är utgångspunkten för Frälsningsarméns teologi: Blod och eld. Blodet som frälser från all synd och den Helige Andes eld som ger kraft till att vara Jesu vittnen på jorden. 
Fader hade alltså lovat att utgjuta sin Helige Ande över människorna. Både genom profeterna i det gamla testamentet och genom Johannes döparen i det nya testamentet. Också Jesus hade talat ingående om att den Helige Ande skulle komma. 

...det som ni har hört av mig (Apg 1:4)
Den Helige Ande var ett huvudtema när Jesus hade sitt tal till lärjungarna i Joh 14-16. Jesus säger till och med till lärjungarna att det är det bästa för dem att han lämnar dem. För först när han har lämnat dem skulle den Helige Ande komma till dem (Joh 16:7). 

I Joh 7:37-39 talar Jesus om det som skulle hända när den Helige Ande skulle komma över dem. Livet skulle på ett nytt sätt kanaliseras genom lärjungarna. Jesus liknar det nya livet med strömmar av levande vatten som väller fram från lärjungarnas inre. Men detta skulle först ske när Jesus förhärligats, fått del av härligheten. 

Apg 1 handlar om slutet av Jesu offentliga verksamhet på jorden. Den första delen av Hans uppdrag var slutfört. Det skedde på korset då Jesus uttalade orden "det är fullbordat". Han gav sitt liv för att vi skulle få leva. Jesus skulle nu bli förhärligad.

Han skulle bli upphöjd till Faderns högra sida. Därefter skulle den Helige Ande bli utgjuten över lärjungarna. 

Det första hade skett, det andra skulle snart ske. De skulle bli döpta med den Helige Ande.

/PB

Befria själen genom att leva i den nya naturen

Från Webbkyrkan.se:

Barbro Erling talar om idag om hur man ska sträva efter att leva i den nya naturen som Kristus givit oss. Jag styrs inte av mina mänskliga upplevelser, utan låter Jesus leva genom mig. När jag lever på detta sätt behöver jag inte få problem i vare sig äktenskap eller andra relationer. Fly inte korsets väg, även om den stundtals är smärtsam.

Den största kallelsen du har är att bli den du är. Genom Jesus kan du övervinna syndens makt och istället leva det Kristusliv som Gud har ämnat för dig.

    ”Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva … Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.” Gal 2:19-20

Tidig söndagsmorgon på Jelöy den 17 maj

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Idag är dagen då hela Norge exploderar i rött, vitt och blått. Man kanske tror att den norska nationalkänslan når sin höjdpunkt i skid-VM där norrmännen erövrar en ansenlig mängd guldmedaljer. Men då har man inte varit i Norge på "syttende mai". Överallt, i den minsta lilla by, är det parader, hornmusik och flaggor. Högtidsklädda människor överallt!

Men veckan i övrigt då? Jo, förra söndagen var det konfirmation på kåren i Moss. Rut och jag reste hem en dag tidigare från 120-årsfirandet av Frälsningsarmén på Island för att förätta konfirmationshögtiden i Moss. Sju konfirmander fick svara på två frågor var i den fullpackade lokalen. Frågorna var "Vad har du lärt om Bibeln?" och "Vad har du lärt om Frälsningsarmén?" Då jag skriver att lokalen var fullpackad är det för att ordet fullsatt inte räcker för att beskriva trängseln i lokalen. Det var många som inte fick sittplatser. Behöver jag säga att konfirmation i Norge är en stor högtid?

Under veckan var vi också inbjudna till terminsavslutningen för Jelöy Folkhögskola. Folkhögskolan har alltid skolavslutning i god tid före den sjuttonde maj, för då ska naturligtvis alla elever åka till sin hemort för att fira nationaldagen.

I nio år bodde och arbetade vi på Jelöy folkhögskola. Det var åren 1979-1988. Varje år avslutades skolåret med en pampig avslutningskonsert och ett framförande av årets musikal för sista gången. Vi som var med på folkhögskolans glansdagar har lätt att tänka att det "var mycket bättre förr". Men jag måste dessvärre erkänna motsatsen. Allt var inte bättre förr!

Från musikalen "Frans"

Vi fick vara med om en fantastisk musikalföreställning. Rökmaskiner, häftig musik, bra koreografi, snabba scenväxlingar. Det tar emot, men jag måste erkänna. Det var en höjdare.

Orkar ni med lite nostalgi? Två av dem som sjöng och dansade på scenen var barn till elever vi hade haft 25 år tidigare. Rektorn på folkhögskolan är en av våra tidigare elever. Vår son som var mindre än tio år på den tiden är nu lärare på skolan och ansvarade för rökmaskiner och scendekor och mycket annat. Och förresten, en av konfirmanderna förra söndagen är dotter till en av våra elever för 25 år sedan och hon (alltså mamman) är samtidigt kadett på officersskolan på Jelöy. Det får mig att tänka på strofen i en av de gamla sångerna "släkten följa släktens gång".

Frälsningsarméns ledning i Norge var närvarande på skolavslutningen, och där fanns också Frälsningsarmén personlachef, också hon var elev hos oss för 25 år sedan. Jag skulle kunna fortsätta, men det får räcka med nostalgi för den här gången.

Musikalen heter "Frans" och handlar om en desillusionerad ung man, Sebastian, som upplever ett möte med munken Frans av Assissi. Tillsammans utforskar de några av de viktiga frågorna i livet.

Men nu är det söndagsmorgon den 17 maj. Det är snart dags att hänga ut den norska flaggan på balkongen och gå ut och se på paraderna i Moss.
Ha en välsignad ny vecka!

Peter Baronowsky

Vad kan du förvänta av oss?

Vi är nu inne på det åttonde året av dagliga uppdateringar av webbtidningen rupeba. Innehållet har varit varierande genom åren även om variationerna inte varit så dramatiska.

Vad kan man förvänta sig att finna på rupeba.se vid ett besök nuförtiden?

Varje dag
- Dagens andakt på tre språk
     - På svenska. Märkvärdiga tankar för märkvärdiga dagar.
     - På norsk. Merkverdige tanker for merverdige dager.
     - In English. Simple musings for simple living.
- Nyhetsflödet. Aktuella inlägg från tidningar och bloggar
- Anteckningar från den dagliga bibelläsningen. Följer bibelläsningsplanerna.

De flesta dagarna
- Aktuella blogginlägg från sidan 2.
- Inlägg på norska eller engelska.

Varje vecka
- Tidig söndagsmorgon. Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet.
- Bibelskolan. Varje tisdag.
- Gästblogginlägg från Jostein Nielsen. Varje lördag.
- Bloggpredikan.

/PB

Varför står dom och tittar upp i himlen?

Det var det budskapet som mötte lärjungarna då Jesus just hade farit upp till himlen på den första Kristi Himmelfärdsdagen: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen?" Du kan läsa texten i Apostlagärningarna kapitel 1 och verserna 6-11.

De två vitklädda männen som ställde denna fråga till lärjungarna fortsatte med orden "Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just som ni sett honom fara upp till himlen" (vers 11). Det var just det som lärjungarna väntade på då de stod och såg upp mor himlen. Jesus hade berättat för dem att han skulle lämna dem för att sedan komma (Joh 14:1-3).

Det var också den enda fråga lärjungarna ställde till Jesus den där dagen "Är tiden inne?" Jesus gav inte lärjungarna något svar om tiden var inne. Han sa i stället "Ni skall få kraft när den helige anden kommer över er." (vers 8).

Lärjungarna såg åt fel håll. Lärjungarna väntade på "där och då", men Jesus svarade att nu var det "här och nu" som gällde. Nu skulle de bli fyllda med den helige ande och förändra hela världshistorien.

Kristi himmelsfärd var inte slutet. Det var tvärtom. Det var nu det började.

Lärjungarna levde i en förvissning om att Jesu återkomst skulle inträffa snart. Mycket snart. Men tiden gick. Vi kommer närmare den dagen för varje dag som går. Vi har aldrig varit närmare än nu.

Men om vi inte ska se uppåt medan vi väntar, vart ska vi då vända vår blick?

Se inåt
Uppmaningen att vara beredd återkommer många gånger i Bibeln. Var beredda, ni vet inte tiden eller stunden. Medan vi väntar får vi denna uppmaning: "När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt medan ni väntar på Guds dag" (2 Pet 3:11-12).

Då Jesus kommer tillbaka väntar han att möta en församling "utan fläck och skrynka". Det är som då brudgummen kommer för att möta sin brud. Brudgummen väntar sig inte en smutsig brud med sönderrivna brudkläder. Uppmaningen till oss medan vi väntar är att leva heligt och fromt på alla sätt. Är du beredd at möta din Gud?

Lyft blicken
Det finns en skörd att bärga för Guds rike. Lärjungarna var så upptagna med sitt eget att de inte såg att det fanns en möjlighet att skörda. De trodde nog att det skulle komma en skörd någon gång, men inte nu. Kanske om fyra månader. Men lärjungarna såg åt fel håll. Jesus säger till dem: "Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd." (Joh 4:35)

Det kan se ut som om lärjungarna oftast såg åt fel håll. De såg uppåt då de skulle se inåt och de såg nedåt då de skulle lyfta blicken. Men en dag blir det dags att se dit lärjungarna såg på Kristi himmelfärdsdag. Det kommer en tid då vi närmar oss avslutningen av denna tidsålder, där vi uppmanas att se uppåt. "När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.” (Luk 21:28).

En dag är tiden inne. Men medan vi väntar ska vi se inåt och se till att vi är redo för den dagen. Vi ska också se omkring oss för att se vilken skörd just vi ska vara med ock bärga.

Bloggpredikan /PB