När vi hade tonårsbarn hemma kunde
vi ibland ha livliga diskussioner runt middagsbordet. Sällan var tonåringarna
eniga med föräldrarnas åsikter om någonting. Förundrad, kunde jag sedan ibland
oavsiktligt få höra mina egna argument eka i barnens samtal med sina kamrater,
när samma tema behandlades där. De livliga diskussionerna hade hjälpt barnen
att samla argument för en ståndpunkt.
Temat för andakterna under de
senaste dagarna har varit att Gud är min far och jag är hans barn. Som barn har
jag tillgång till Faderns undervisning. Även om jag inte förstår allt han vill
lära mig, och även om jag protesterar ibland mot det han försöker lära mig, får
jag genom gemenskapen med honom en fast grund att stå på. Som ”far” önskar Gud leda mig rätt. Han
önskar att jag ska förstå. Och han vakar över mig för jag är hans barn.
BÖN
Herre, tack för att
du min far ständigt undervisar mig. Ge mig Fader ett läraktigt hjärta. Hjälp
mig att lyssna till dina råd. Tack att din blick följer mig när det känns som
att alla andra har glömt bort mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar