”Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från
himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan
ljus och mörker.” (Jak 1:17)
Som förälder vill jag ha gemenskap
med mina barn. Ingen är intresserad av en relation där föräldern bara är en
resursbank, eller där barnet bara är någon som utför tjänster åt föräldern. Som
förälder vill jag ha gemenskap med barnen. Jag njuter av att se barnen leka och
ha roligt. Barnets glädje och förtjusning gläder också mitt hjärta. På samma
sätt vill Gud framför allt ha gemenskap med sina barn.
Det är sant att Gud ger gåvor till
sina barn, men om jag betraktar hans gåvor som självklarheter, som att det var
hans plikt att ge, sårar jag hans hjärta. Det gör jag också om jag tar emot dem
med utan glädje eller med misstänksamhet och försiktighet. Min uppriktiga
glädje över hans gåvor gläder honom. Jag tror att han älskar att se att jag har
det bra, att jag leker och har vänner, särskilt när den gemenskapen inkluderar
honom själv.
BÖN
Tack för alla goda
gåvor du ger och tack för den glädjefyllda gemenskapen du ger. Tack för att jag
får leva i den sorglöshet som barnaskapet under din faderliga omsorg erbjuder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar