Bibelläsning: Första Moseboken 17
Läs bibeltexten här
”Därför skall du inte mer heta Abram, utan ditt namn skall vara Abraham, ty jag har gjort dig till fader för många folk” (1 Mos 17:7 FB)
Gud ingår ett nytt förbund med Abraham. För att markera det nya skedet ger han Abam ett nytt namn, Abraham, som betyder ´fader till många´. Samtidigt får Saraj ett nytt namn, Sara, som betyder furstinnan (vers 15).
Abraham var 99 år och Sara var 90. De hade levt ett långt liv tillsammans med barnlöshet. Allt hopp var ute. Men så kommer Gud….
Det verkar inte som om Abraham riktigt trodde på Gud. Då han hörde nyheten kastade han sig ned på marken och log (vers 17). Abraham kanske tyckte att det var omtänksamt av Gud att önska att de skulle få en son, men att kanske inte Gud riktigt förstod hur barn blir till. Det lät kanske för bra för att vara sant. Men det var i själva verket för bra för att inte vara sant.
Många människor har upplevt situationer där det inte längre fanns hopp. De har kanske bett länge, och det har sett ut som om ingenting har hänt. Och så har Gud kommit. För att ge oss en ny start. För att ge oss ett nytt namn, en ny identitet, då den gamla kanske var hopplöst misslyckad.
Det är sådan Gud är. Han är den som kommer in i en hopplös situation och skapar en ny möjlighet, en ny chans. Det kan se hopplöst ut, men så kom Gud…
- Mannakorn att tugga på under dagen: Men så kom Gud...
_______________
Översikt:
- Vers 1-8
Guds förbund med Abraham "Du ska bli en fader till många folk" (vers 4) - Vers 9-15
Omskärelsen som ett tecken på förbundet - Vers 16-22
Gud specificerar sitt löfte om en son och att Sara ska bli mor til den sonen.
- Vers 23-27
Allt manligt kön hos Abraham omskärs
Kommentar
Abraham förklaras som rättfärdig genom tro och inte genom gärningar (1 Mos 16:6; Rom 4:1-4). Det är uppenbart att alla Abrahams gärningar inte var rättfärdiga. Han ljög till exempel om sin hustru Saraj för att rädda sig själv (1 Mos 12:10-13).
Abrahams rättfärdighet byggde inte på gärningar utan på tro. Men hur var det egentligen med Abrahams tro? Blir Abraham glad och tacksam då Gud talar om för honom att hans hustru Sara skulle föda honom en son? Nej, han tror inte riktigt på det Gud säger. Abraham ler! (vers 17). Och istället för att i tro ta emot löftet tänker han bara på att det är omöjligt. För det första är han för gammal (100 år) och Sara kan inte föda barn i sin ålder (90 år).
- Gör du på samma sätt som Abraham? Då du läser ett löfte i Guds Ord tar du emot det i tro och i tacksamhet, eller försöker du tala om för Gud varför det är omöjligt?
Jag tror att vi ofta beter oss som mannen vid Betestadammen (Joh 5:1-9). Mannen hade varit sjuk i 38 år. Då Jesus frågar om mannen vill bli frisk, så klarar han inte ens att säga ja. I stället talar han om för Jesus varför det är omöjligt (vers 7). Då Gud ger oss ett löfte försöker vi då också övertyga Jesus om att det är omöjligt?
Tillbaka till Herrens samtal med Abraham. Då Abraham har bestämt sig för att det Gud säger är omöjligt, ser han plötsligt en annan lösning som verkar troligare: Gud talar förstås om Ismael, som Saras tjänstekvinna födde fram. Men igen tog Abraham fel. Gud säger på nytt att det är Sara som ska bli mor till löftets son (vers 19).
Till slut ser det ut som om Abraham tror på Guds löfte. I Hebreerbrevet kan vi läsa att Abraham "litade på den som hade gett löftet" fast han själv var "så gott som död" (Heb 11:11-12).
Vad kan vi lära av detta? Jo, även om vi inte lyckas prestera en fullkomlig tro, så räcker det tydligen att vi sätter vår lilla tro till honom som är fullkomlig.
Till eftertanke
Det kanske är lätt att se ned på Abram för att han inte kunde tro på Guds löften, utan kastade sig på marken och log. Men hur är det med mig? Vågar jag tro på Guds löften för mitt eget liv?
Vågar jag tro på Jesu löfte då han säger: "Den som tror på mig ska göra de gärningar jag gör" (Joh 14:12). Tror du att Jesus överdriver? Eller kan det vara så att det han säger är sant och att jag borde förvänta att Gud fick göra stora gärningar i mitt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar