”Sträva efter att med friden som band bevara
den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades
till ett och samma hopp..” (Ef 4:3)
Det var inte alltid som det rådde
frid och endräkt i vårt hem när pojkarna växte upp. Ganska ofta rådde det stark
oenighet, och det hände till och med att smockan hängde i luften ibland. Men
det märkliga var att om ett yttre hot visade sig, till exempel att någon av
pojkarna blev angripen utifrån, slöt syskonen upp omkring varandra i täta led.
Ibland undrar jag om kristenheten
fastnar i käbbel med varandra, på grund av att man inte insett, att vi har en
gemensam fiende, djävulen, som vill förstöra, ödelägga och rasera allt det goda
som Gud har skapat. I alla krig är det ett viktigt vapen att skapa splittring
bland motståndarna. Så är det också i det andliga krig som varje kristen
befinner sig mitt uppe i varje dag. Om vi bara kunde inse, att vi kristna är
syskon i samma familj och att fiendens mål är att skapa oenighet bland oss,
skulle vi sluta upp omkring Sanningen som en man igen.
BÖN
Herre hjälp mig idag
att bidra till enhet. Hjälp mig att inte envist hävda min egen åsikt. Hjälp mig
att inse att kärleken till mina kristna syskon är viktigare än att jag får rätt
i allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar