Inför söndagen: Söndagens bibeltexter

FRÅN GAMLA TESTAMENTET
1 Mos 7:11-23

11 Det år då Noa var sexhundra år, på sjuttonde dagen i andra månaden, bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades, 12 och det regnade över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. 13 Just den dagen gick Noa in i arken tillsammans med sina söner Sem, Ham och Jafet, sin hustru och sina tre sonhustrur. 14 De hade med sig alla djur efter deras slag: vilda djur och boskapsdjur, kräldjur som rör sig på jorden och fåglar, alla flygande varelser. 15 De gick in till Noa i arken, två och två av allt levande, det som hade livsande i sig. 16 De som gick in var hanne och hona av allt levande, så som Gud hade befallt Noa.

Och Herren stängde igen om honom.

17 Floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde sig över jorden. 18 Vattnet tilltog och steg högt över jorden, och arken flöt på vattnet. 19 Och vattnet bredde ut sig mer och mer över jorden, tills det täckte alla höga berg under hela himlen. 20 Femton alnar över topparna steg vattnet, och bergen blev övertäckta.

21 Då dog allt levande på jorden: fåglar och boskapsdjur, vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, likaså alla människor. 22 Allt som fanns på torr mark omkom, allt som hade livsande i sig. 23 Alla levande varelser på jordens yta utplånades, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. De utplånades från jorden. Bara Noa och de som var med honom i arken räddades.
 

FRÅN BREVLITTERATUREN
Apg 8:26-39

26 En Herrens ängel talade till Filippus: "Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde." 27  Filippus reste sig och gick.

Då kom en etiopisk hovman som var eunuck och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe 28 och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 29 Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den."

30 Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" 31 Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom. 32  Stället i Skriften som han läste var detta:

Som ett får som förs bort till slakt,

som ett lamm som är tyst

inför den som klipper det,

så öppnade han inte sin mun.

33 Genom hans förnedring

blev hans dom upphävd.

Vem kan räkna hans släkte,

eftersom hans liv rycks bort

från jorden?

34 Hovmannen sade till Filippus: "Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?" 35 Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.

36 När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?" 38 Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. 39 När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje.

FRÅN EVANGELIERNA
Matt 3:11-12
11 Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att ta av honom sandalerna. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. 12 Han har sin kastskovel i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar."

FRÅN PSALTAREN
Ps 66:5-12

5 Kom och se vad Gud har gjort,

förunderliga gärningar

bland människors barn.

6 Han förvandlade havet

till torr mark,

de gick till fots genom floden.

Där gladdes vi över honom.

7 I sin makt härskar han för evigt,

hans ögon vakar över folken.

De upproriska får inte resa sig.

Sela

8 Prisa vår Gud, ni folk,

låt hans lov ljuda högt,

9 för han gav liv åt vår själ

och lät inte vår fot vackla.

10 Du prövade oss, Gud,

du luttrade oss

som man luttrar silver.

11 Du lät oss fastna i nätet,

du lade tunga bördor på vår rygg.

12 Du lät människor fara fram

över vårt huvud,

vi gick genom eld och vatten.

Men du förde oss ut till överflöd.

(Bibeltexterna är hämtade från Folkbibeln)