MINNESMÄRKEN - Jos 4 / EN NY TID - Jos 5

 

Observera: Idag läser vi två kapitel!

MINNESMÄRKEN - Jos 4

Bibelläsning: Josua 4
Läs bibeltexten här

"Var och en av er skall lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels stammar, så att detta blir ett minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar: Vad betyder dessa stenar? skall ni svara dem: De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför HERRENS förbundsark. När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av. Därför skall dessa stenar vara ett minnesmärke för Israels barn till evig tid." (Jos 4:5-7 FB)

Stenarna skulle var ett minnesmärke för att Israels folk inte skulle glömma hur god Gud hade varit mot dem.

Vi har så lätt att glömma hur Gud har beskyddat oss, väglett oss, bönhört oss och välsignat oss. Vi behöver också minnesmärken som kan påminna oss om hur god Gud varit mot oss.

En bönebok kan vara ett sådant minnesmärke. Där kan vi i vänsterspalten skriva upp problem som vi möter och andra böneämnen. Sedan kan vi skriva in i högerspalten vad som har hänt med böneämnet.

Då vi sedan ser igenom vår bönebok får vi "Räkna Herrens gåvor en för en" (eng. Count your blessings), Frälsningsarméns sångbok 515. 

- Mannakorn att tugga på under dagen:

Vilka "minnesstenar" har jag i mitt liv?  I vilka situationer kan jag se tillbaka att Herren på ett speciellt sätt välsignat mitt liv?

_________________
Innehåll:
Efter övergången av Jordan reste folket minnesstenar för att  inte glömma bort hur Herren räddat dem.

Kommentar:
Den förra generationen hade upplevt hur Herren torrlade Röda Havet för att folket skulle komma ut i frihet.

Nu fick den nya generationen uppleva samma sak. Gud tog bort ett "omöjligt" hinder för att öppna vägen till löfteslandet. 

John Wesley använde de två vattenövergångarna som bilder på det kristna livet:

Övergången över Röda Havet var frälsningen. Folket blev befriade från slaveriet och kom ut i frihet. Men livet efter frälsningen kan ibland upplevas som en "ökenvandring". För att komma in i det lovade överflödslandet måste man passera ett annat vatten, dopet med den Helige Ande. Dopet med den Helige Ande kallades ofta "den andra välsignelsen".

Till eftertanke:
- Vilka "minnesstenar" har jag i mitt liv?  I vilka situationer kan jag se tillbaka på att Herren på ett speciellt sätt välsignat mitt liv?

Minnesstenarna var inte bara för att de själva skulle komma ihåg vad Herren hade gjort. Minnesstenarna gav också anledning att berätta för andra om Herrens verk. Vittnesbördet har en oerhörd betydelse.
- I vilka situationer får jag anledning att berätta för någon om mina "minnesstenar"? Tar jag vara på de tillfällena?

 

 

EN NY TID - Jos 5

Bibelläsning: Josua 5
Läs bibeltexten här

"Mannat upphörde dagen därpå, då de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan." (Jos 5:12 FB)

I fyrtio år, under hela ökenvandringen, hade Herren dagligen försett folket med manna från himlen. Nu var man framme i det utlovade landet. Mannat försvann. Nu skulle man äta av det som fanns i landet.

Ibland händer det att Herren tar bort det vi är vana med, det vi satt vår lit till, för att Herren vill föra oss in i något nytt. Det kan kännas obekvämt att inte längre få det som man varit van vid. Men då Herren öppnar nya dörrar får vi inte sitta så fast i det som varit att vi inte frimodigt följer Herren in i det nya som Han förberett. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Hur kan jag förbereda mig på det nya som Herren vill sända? Hur kan jag påskynda det?

___________________
Innehåll:
- Vers 1
Då de amoreiska och kanaaneiska kungarna fick höra hur Gud gjort under för sraels folk, "rann deras mod bort" (vers 1)
- Vers 2-12
Omskärelse och påskfirande
- Vers 13-15
Josua möter i en syn ´Anföraren för Herrens här´.

Kommentar:
Fyrtio år tidigare då israeliterna stod vid gränsen till löfteslandet, såg de motståndarna som jättar. Deras mod rann då bort och de vågade inte gå in i landet.

Nu var det tvärtom. Då amoreernas och kananeernas kungar fick höra om Guds under då han stoppade flödet i Jordan så att israeliterna kunde gå över, då "försvann deras mod och de hade ingen kraft kvar"(vers 1).

Josua fick se en syn med en man med draget svärd och frågade vem det var (vers 13). Svaret blev: "Jag är befälhavare över Herrens här" (Vers 14). Josua hade kanske trott att det var han själv som var befälhavare över Herrens här, men kunde nu förstå att det fanns någon mycket större än han själv som hade befälet. Josua får också uppmaningen att ta av sig sina skor, för han stod på helig mark (vers 15).

Josuas gudsmöte påminner om Moses möte med Herren. Där fick också Moses sitt uppdrag. Josua hade redan fått sitt uppdrag: "Var stark och frimodig, för du ska som arv åt detta folk fördela det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem" (Jos 1:6).

Till eftertanke:
Ibland händer det att Herren tar bort det vi är vana med, det vi satt vår lit till, för att Herren vill föra oss in i något nytt. Det kan kännas obekvämt att inte längre få det som man varit van vid.
- Ge exempel på tillfällen i ditt liv då du själv har upplevt detta. 

Moses och Josua fick tydliga upplevelser av gudsnärvaro
- Tänk igenom hur dina speciella gudsmöten har varit.