Bibelläsning: Femte Moseboken 34
Läs bibeltexten här
"Josua, Nuns son, var fylld med vishetens
ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde
som HERREN hade befallt Mose" (5 Mos 34:9 FB)
I det sista kapitlet i 5 Mosebok dör Moses (vers 5). Sedan står det att Gud
begravde honom (vers 6). Normalt är det människor som begraver den som dött,
men ingen kunde hitta Moses kropp. Den var helt försvunnen. Det fanns ingenting
för människorna att begrava.
I Judas bok i nya testamentet, en liten bok som bara består av ett kort
kapitel, finns en liten antydan om att det var en diskussion mellan djävulen
och ängeln om vem som hade rätt till Moses kropp (Judas 9).
Uppenbarligen vanns striden av ängeln. Moses kropp fördes inte ned till
dödsriket, utan han togs upp direkt till himlen, till Gud. Det är därför som
han kan visa sig på förklaringsberget i Matteus 17:3. Där visar han sig
tillsammans med Elia.
Hur kan det komma sig att Elia kunde finnas med där? Ja med Elia var det samma
sak. Han begravdes inte. Gud tog hem honom direkt (2 Kung 2:11).
Både då Gud tog hem Moses och Elia, hade Gud i lång tid förberett en
efterträdare. Josua hade under lång tid tränats av Moses, och Elisa hade under
lång tid tränats av Elia.
Gud förbereder också idag människor för tjänst på olika sätt. Gud håller på att
förbereda dig för det uppdrag han vill att du ska uppfylla. Var beredd. Herren
vill använda dig.
Innehåll:
- Vers 1-4
Herren låter Moses skåda in i det land Herren lovat att ge till sitt folk
- Vers 5-8
Moses dör och blir gravlagt av Herren
- Vers 9
Josua, Moses efterträdare
- Vers 10-12
Moses eftermäle
Kommentar:
Moses tjänst var avslutad. Moses liv var slut.
Moses blev kallad till sin tjänst då han var åttio år gammal. De flesta av oss skulle nog ha svarat Herren "jag är för gammal. sänd någon yngre". Det sa inte Moses, men han hade många andra ursäkter varför han inte skulle gå in i sin tjänst.
Vi kan ofta tycka att Gud borde göra det eller det. Vi kan tycka att han borde skicka någon och utföra det, även om vi inte är villiga att göra det själva. Vi kanske till och med engagerar oss så mycket att vi ber till Gud att han ska skicka någon.
Vi kan ofta ha väldigt klara uppfattningar om vad andra kristna borde göra, även om vi inte alltid är villiga att göra det själva.
Då Gud talar om för Moses vid den brinnande busken att han tänkte befria Israels barn ur det mångåriga slaveriet i Egypten och Moses var den som skulle gå till farao och kräva att folket skulle släppas fria, tyckte Moses säkert att det var en bra idé. Han svarade ungefär så här: "Det där är en lysande idé som du har fått, Gud. Men ta och skicka någon annan, är du snäll".
Moses anför det ena argumentet efter det andra på varför Gud borde skicka någon annan.
-Vem är jag? Jag har inte kompetens för ett sådant uppdrag...
-De kommer i alla inte att lyssna på mig...
-Jag är ingen bra talare...-"Sänd ditt budskap med vilken annan du vill..."
Du kan läsa berättelsen i 2 Mos kapitel tre och fyra.
Moses hade många invändningar. Men, till slut gick han...
Han var 80 år gammal då han började sin tjänst och den varade i fyrtio år.
Till eftertanke:
Du är kallad till tjänst i Guds rike. Frågan är inte om du är kallad utan till vad du är kallad.
- Vilka ursäkter har du använt för att inte gå in i den tjänst Herren har kallat dig?
Det kanske är dags för dig att säga som Jesaja: "Här är jag, sänd mig!" (Jes 6:8)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar