För ett år sedan...

För ett år sedan publicerade jag följande inlägg om ett nytt internationellt studiematerial från Frälsningsarmén. Under det gångna året har det säkerligen undervisats om detta program på Frälsningsarmékårer över hela världen. På den kår som jag tillhör har kårledaren Alejandro Gallardo lagt ut undervisning om materialet på Youtube. Du finner länken till denna undervisning i slutet av detta inlägg. Men först kommer här inlägget från förra året:

Kallad till soldat

Jag läste i veckan på en norsk blogg att Frälsningsarmén internationellt har gett ut en ny bok för den som önskar bli soldat i Frälsningsarmén. Den lanserades den första juli i år och är alltså alldeles ny.

Den senast utgivna versionen av "Kallad till soldat" gavs ut 1978. För att bli soldat i Frälsningsarmén måste man skriva under en förpliktelse, soldatpakten. I boken "Kallad till soldat" går man igenom varje punkt i soldatpakten och förklarar innebörden.

Ända sedan jag blev soldat (det var en stund sedan) var det en punkt som jag hade svårt att förstå vad den egentligen betyder. Då jag skrev under soldatpakten stod det att jag lovar "att bevara äktenskapets helgd". Jag förstod nog inte vad det betydde då och det kan vara svårt att förstå det än idag. Den öppnar dessutom för många varierande personliga tolkningar.

I den nya "Kallad till soldat" förklarar man tydligare vad som menas med äktenskapet: "Frälsningsarmén bekräftar att äktenskapet är ett frivilligt och kärleksfullt förbund för livet av en man och en kvinna. Det är en delning av livet präglad av personligt samtycke, ömsesidig respekt och trohet, ömsesidig service och jämlikhet. Det är det enda lämpliga sammanhanget för sexuell intimitet."

Jag har inte den svenska texten men den fullständiga norska texten av boken kan du läsa här:  https://s3.eu-west-1.amazonaws.com/frelsesarmeen/Kalt-til-soldat-low.pdf

/PB

Länken till Alejandros undervisning: 
https://www.youtube.com/results?sp=mAEB&search_query=fr%C3%A4lsningsarm%C3%A9n+v%C3%A4ster%C3%A5s+called+to+be+a+soldier

DAGENS ANDAKT, den 26 juli

 

”Var stilla inför Herren, vänta på honom.” (Ps 37:7)

När man orienterar handlar det ofta om att snabbt hitta rätt i oländig terräng. Men även om man har bråttom och även om man har en viss aning om vartåt man ska springa, är det ändå klokt att regelbundet stanna upp och ta ut kompassriktningen. Gör man inte det kommer man ofelbart att hamna fel. 

I det kristna livet tror vi ibland att vi bara kan springa på, men vi behöver stunder då vi bildligt talat tar ut kompassriktningen – då vi blir stilla inför Herren och väntar på hans direktiv.

BÖN

Herre hjälp mig att våga stanna upp och verkligen kontrollera om jag rör mig i den riktning som du vill att jag ska röra mig. Och om du skulle visa mig att jag har sprungit fel, visa mig vägen tillbaka, så att jag igen kan få leva i din vilja.

MENINGSLÖS TRO – 1 Kor 15

Bibelläsning: Första Korintierbrevet 15

Läs bibeltexten här

"Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa." (1 Kor 15:14-21 FB)

Den kristna tron bygger på Jesu uppståndelse. Det är egentligen det enda man behöver tro på för att bli frälst (Rom 10:9). Dagens bibelavsnitt handlar om att om Jesus inte uppstått så är vår tro meningslös och vi är kvar i våra synder.

Men de första lärjungarnas vittnesbörd och Bibelns budskap är tydligt: Jesus uppstod från de döda för att ge oss nytt liv och förlåtelse för våra synder.

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Jesus lever!

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Det allra viktigaste - Vers 1-21
Det finns många viktiga saker som den kristna tron bygger på, men bara en som är den allra viktigaste. Det är att Jesus dog för våra synder och att han uppstod igen (vers 3-4). Den kristna tron står och faller med Jesu Uppståndelse. "Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder" (vers 17).

Vad händer efter döden? - Vers 22-34
Paulus talar om att de döda har insomnat i Kristus (vers 18) och ska bli levande igen vid hans ankomst (vers 23). Nya Testamentet talar om dödsriket som den plats dit de som dör går i väntan på att bli levande igen. Vid uppryckelsen ska först de i Kristus döda stå upp (1 Tess 4:16; se också 1 Kor 15:52).

Vid begravningar ger man ofta två budskap om vad som händer efter döden. Dels ber vi att den döde ska få vila i frid till uppståndelsens morgon. Men man säger också att den döde, om han var kristen, har fått flytta hem till Jesus.

Man kan mycket väl tänka sig att tid bara existerar här på jorden och efter döden kan det vara ett tidlöst tillstånd. Den döde kan då uppleva att han kommer hem till Jesus i samma ögonblick han dör, även om det på det jordiska sättet att beräkna tid kan dröja många år till uppståndelsen.
Till eftertanke:
Tycker du att detta är en rimlig förklaring? Om inte, hur tänker du?

Uppståndelsekroppen - Vers 35-58
Paulus förklarar här att den himmelska kroppen är helt annorlunda än den jordiska. Den jordiska är anpassad efter livet på jorden och den himmelska tillpassad livet i evigheten.
Till eftertanke:
Efter uppståndelsen kunde Jesus gå igenom stängda dörrar och hans lärjungar kunde inte känna igen honom, även om de dagligen umgåtts i tre år. Kan det bero på att Jesus då var iklädd sin uppståndelsekropp?

Avsnitt 18: Hur kan man tro på en så otrolig berättelse?

Då vi har kommit så här långt i boken är det säkert många som tycker att det hela verkar otroligt. Att tänka sig att människor plötsligt åker rakt upp i luften och hämtas hem av Jesus kan för många vara en otrolig tanke.

Petrus såg framför sig att det skulle komma en tid då man hånar de kristna för talet om att Herren skulle komma tillbaka: ” Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er och säger: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början." (2 Pet 3:3

Men Jesus trodde på detta och om vi tror på Jesus borde det vara naturligt att vi också tror det Jesus trodde på.

En annan orsak att tro att allt detta kan blir verklighet är att studera tidigare utsagor i Bibeln och följa upp vad som hände med dem.

Här kommer en fantastisk berättelse om profetior som gått i uppfyllelse. Redan i Moseböckerna kan vi läsa om att det skulle komma en tid då Israels folk skulle lämna sitt land och spridas ut i alla riktningar över hela jorden. Moseböckerna beskriver en tid ungefär 1400 år före Kristus.

Låt oss se perspektivet på en tidslinje:

1400 år f.Kr. ser profeten att judarna kommer att fördrivas från sitt land ut över hela jorden. När hände det?

Profetian hänvisar inte till slaveriet i Egypten. Den fångenskapen slutade många år tidigare.

Profetian handlar inte heller om fångenskapen i Babylon, den inträffade ungefär 600 år senare och det var inte en spridning över hela jorden utan till ett specifikt land öster om Israel.

När uppfylldes denna profetia? Den gick i uppfyllelse år 70 e.Kr. Den romerska ockupationsmakten tröttnade på de judarnas ständiga upprorsförsök. Romarna gick in i Jerusalem rev ned Templet och drev bort judarna från Israel. Några år senare instiftade romarna en lag som förbjöd judar att bo i Israel.

”Ni ska ryckas bort ur det land som ni är på väg till för att ta i besittning. Herren ska sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra.”  (5 Mos 28:63-64).

Profetian uppfylldes alltså inte förrän nästan 1500 efter att den uttalades.

Profetian talar också om hur svåra levnadsförhållanden som kommer att vara för judarna under förskingringen. Under alla år var judarna förföljda och förföljelsen kulminerade under andra världskriget:

” Där ska du tjäna andra gudar som varken du eller dina fäder har känt, gudar av trä och sten. Bland de folken ska du inte få någon ro eller någon vila för din fot. Herren ska där ge dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en ångestfylld själ. Du ska sväva i största livsfara, du ska darra både natt och dag och inte vara säker för ditt liv. På morgonen kommer du att säga: ”Om det ändå vore kväll!”, och på kvällen kommer du att säga: ”Om det ändå vore morgon!” Detta på grund av den fruktan du ska känna i ditt hjärta och den syn dina ögon ska se.” (5 Mos 28:64-67)

Men det slutar inte här. Bara några kapitel senare i Femte Moseboken kan vi läsa att Herren återsamlar judarna till Israel från alla länder de varit kringspridda till:

”Då ska Herren din Gud göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren din Gud ska då åter samla dig från alla folk dit han har skingrat dig.  Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände kommer Herren din Gud att samla dig därifrån och hämta dig därifrån. Herren din Gud ska föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du ska besitta det. Han ska göra dig gott och föröka dig mer än dina fäder.” (5 Mos 30:3-5)

När uppfylldes den profetian? Det dröjde ända till 1948 innan den judiska staten återuppstod igen. Världen fick se en massinvandring av judar från Europa, Amerika, Afrika och Asien. Profetian uppfylldes alltså mer än 3000 år efter att den uttalades.

Det har inte funnits en judisk stat på jorden från Jesu generation till vår (Ja, jag var född 1948).

Tretusen år är en lång tid. Låt oss jämföra med Sveriges historia (Även om Sverige inte existerade som en nation då).

För 1000 år sedan var det vikingatid i Sverige.
För 2000 år sedan var det järnålder.
För 3000 år sedan var det bronsålder. Det var vid den tiden som händelserna i Andra till Femte Moseböckerna utspelades.

Det är för det första är det helt otroligt att ett folk som inte har ett land och som lever utspridda över hela jorden fortsätter att vara ett folk. Det normala är att ett folk blir uppblandat med andra folk under bara några generationer.

För det andra är det helt otroligt att ett folk som bodde på en plats för tretusen år sedan kommer tillbaka och gör anspråk på ett land där deras förfäder levde tretusen år tidigare.

Det är precis som om några ättlingar som en gång under bronsåldern fördrevs från vår del av världen kommer tillbaka till Sverige och kräver att få Sverige tillbaka.

Ja, det är helt otroligt att judarna skulle få komma tillbaka till Israel, men det hände! Gudsordet går i uppfyllelse med osviklig precision.

Då vi ser hur otroliga profetior har gått i uppfyllelse tretusen år senare kan det kanske vara lite lättare att tro att profetiorna om uppryckelsen och Jesu återkomst också kommer att uppfyllas.

Då det gäller uppryckelsen är det inte ett okänt fenomen för bibelläsare. Jesu himmelsfärd, då Jesus blir uppryckt till himmelen har vi redan nämnt. Flera av författarna till Nya Testamentet var med största sannolikhet närvarande vid det tillfället och trodde på det.

I Gamla Testamentet kan vi läsa om Hanok som vandrade med Gud. Och då han hade vandrat med Gud hämtade Gud hem honom (1 Mos 5:23-24).

Vi känner också till Elia som togs upp till himmelen inför en förskräckt lärjunge, Elisa (2 Kung 2:11-12).

På tal om Elia, så dyker han upp i berättelsen om Jesus på förklaringsberget (Matt 17). Där uppenbarar sig Elia och Moses för Petrus, Jakob och Johannes.

Att Elias uppenbarar sig kanske inte är så konstigt. Han dog ju inte utan fick komma direkt upp till himlen. Men hur kommer det sig att Mose dyker upp. Skulle han inte vara död!

Jo, men det är något mystiskt med Mose död. Men det var ingen vanlig begravning. Det var Herren själv som gick bort och begravd honom ”Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns” (5 Mos 34:6).

Vad var det egentligen som hände med Moses då Herren skulle begrava honom. Vi kan få en ledtråd i Judas brev i Nya Testamentet. Där kan vi läsa att ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp (Jud 9). Kan det vara så att ärkeängeln Mikael vann och fick ta hand om Mose kropp. I så fall kom inte Moses till dödsriket utan fick komma direkt upp till himmelen. I så fall kan det vara förklaringen till att Moses dyker upp på förklaringsberget många år senare.

DAGENS ANDAKT, den 25 juli

”Sex dagar skall du arbeta, men på sjunde dagen skall du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden skall du ha vilodag.” (2 Mos 34:21, FB)

När Gud ger sina instruktioner till Israels folk och förnyar sitt förbund med dem är han mycket noga med att påminna dem om att de måste hålla sabbatsdagen. I vår stressade tid tror många att de ska få mer gjort om de använder alla sju dagarna till arbete. Men lyssna till dagens bibelord: ”Också under plöjningstiden och skördetiden ska du ha vilodag”. När det är som mest stressigt, när du inte längre är herre över arbetsuppgifterna, utan arbetsuppgifterna har tagit greppet på dig – då – ska du ha vilodag. Men så finns det de, som tror att de ska bli utvilade, om de bara får använda alla sju dagarna till vila. Men ordet säger: ”sex dagar skall du arbeta…”  

Människan är skapad för den fantastiska rytmen som uppkommer i de regelbundna växlingarna mellan arbete och vila. Sex dagars arbete och en dags vila.

BÖN

Herre, hjälp mig att planera min tid tillsammans med dig, så att jag inrättar mitt liv efter dina instruktioner. Hjälp mig att låta arbetet ha sin tid och vilan sin. 

TRUMPETSIGNALEN – 1 Kor 14

 

Bibelläsning: Första Korintierbrevet 14

Läs bibeltexten här

"Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?" (1 Kor 14:8 FB)

Kapitlet handlar om de talade nådegåvorna: att profetera, att tala i tungor och att tyda tungotal. Både i profeterande och i förkunnelse och i vägledande samtal förmedlar vi något från Gud. Om det vi förmedlar är ett otydligt budskap är det inte till hjälp, utan skapar bara förvirring.

Idag uppfattas det nästan som förmätet att ge tydliga signaler. Man anser att min sanning är lika riktig som din sanning och inget budskap är sannare än något annat. Det resulterar ofta i förkunnelsen blir otydlig och församlingen blir förvirrad.

Som en parafras på dagens bibelvers skulle man kunna säga:
-Om budskapet om frälsning är otydligt, vem kan då bli frälst?
-Om budskapet om förlåtelse är otydligt, vem kan då ta emot förlåtelse?
-Om budskapet om dopet med den Helige Ande är otydligt, vem kan då bli döpt med den Helige Ande?

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Hjälp mig att presentera det glada budskapet så att människor förstår och vill ta emot.

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Nådegåvorna
Vi får uppmaningen att vi ska söka vinna de andliga gåvorna (vers 1) och till och med att sträva efter gåvorna (12:31).
Till eftertanke:
Vad lägger du i ordet ´sträva´?  På vilket sätt kan vi sträva efter de andliga gåvorna?

Tala tungomål
I uppräkningen av de nio nådegåvorna i kapitel 12 kunde vi läsa om "gåvan att tala olika slags tungomål" (12:10). Vilka olika slags tungomål finns det? I Nya Testamentet finner vi tre olika sätt att bruka den gåvan:
1- Ett personligt bönespråk som ingen kan förstå. Inte ens den som talar.
2- Tungotal med uttydning som har samma funktion som att profetera
3- Att tala på ett främmande språk för att bli förstådd.

1- Ett personligt bönespråk.
Detta är förmodligen den vanligaste formen av tungotal. I vers 2 står det att den som talar tungotal talar till Gud. Då vi talar till Gud brukar vi kalla det bön. Ingen uttydning behövs eftersom det inte är avsett att tas emot av andra människor.
Meningen med det personliga bönespråket är att vi blir uppbyggda av det (vers 4), och Paulus önskar att vi alla skulle göra bruka av den gåvan (vers 5).
Vi förstår inte med vårt förstånd vad vi ber, utan det är den helige Ande som ber i och genom oss. Då vi själva formulerar vår bön i ord ber vi med förståndet, men då jag ber i tungor förstår jag inte vad jag ber (vers 14). Slutsatsen blir att vi ska be både med förståndet och be i anden och inte bara på det ena sättet (vers 15).
I vårt inre pågår det ständigt ett bönemöte. Det är den helige Ande som ber för oss. Vi vet inte alltid vad vi bör be om men det vet Anden och Anden ber i oss efter Guds vilja (Rom 8:26-27). Andens bön i oss beskrivs som ljud som inte är vanliga ord "suckar utan ord" (vers 26), eller "rop utan ord" i Bibel 2000, eller "outsägliga suckar" i 1917 års översättning.
I en del sammanhang kan man höra att många människor talar i tungor högt i munnen på varandra, men detta slags tungotal är egentligen menat för mitt personliga bruk i min bönekammare.
Till eftertanke:
Har du några egna erfarenheter av ett sådant "bönespråk"? Berätta då för varandra hur ni använder bönespråket, eller hur du upplever det då du hör andra be i tungor.?

2- Tungotal med uttydning
Tungotal med uttydning har samma funktion som profeterande (vers 5). Skillnaden är att det först uttrycks i tungotal för att sedan uttydas med begripliga ord av den som talat, eller av någon annan,  Det ser ut som om Paulus rekommenderar att den som bär fram budskapet i tungor också ska tyda det (vers 13), även om han senare i kapitlet skriver att ´någon´ ska uttyda budskapet utan att ange vem.
Till eftertanke:
Om ni är flera som studerar detta nu, tala med varandra om era erfarenheter av tungotal med uttydning.

3- Tala ett främmande språk som mottagaren kan förstå, utan att den som talar förstår det själv.
Det är ju detta som sker på den först pingstdagen i Apostlagärningarna 2. Lärjungarna började tala språk som de inte kunde, men som människorna som var samlade kunde förstå. De kunde alla höra sitt eget språk talas (Apg 2:6). Någon uttydning behövdes inte eftersom mottagaren förstod budskapet.
Detta är inte så vanligt förekommande, men jag känner till ett antal trovärdiga exempel på hur detta slags tungotal kan användas. Bertil Rodin, som var bibellärare på Dalarö Folkhögskola samtidigt som jag var bibellärare på Jelöy Folkhehögskole i Norge berättade följande för mig:
"Det var i ett av de stora kongressmötena i Kungliga tennishallen i Stockholm. Under mötet reste sig en kvinna och talade högt i tungor. Detta var inte speciellt vanligt på kongressmötena och mötesledaren visste väl inte riktigt hur han skulle hantera det. Ingen uttydning kom och mötet fortsatte och avslutades som vanligt. Men de som var samlade tänkte nog att det var något felaktigt som inträffat under mötet. Men det var det inte! I den stora församlingen var det en kvinnlig frälsningsofficer som var missionär och deltog i kongressen under sin hemlandsferie. Hon var ganska missmodig och funderade allvarligt att ge upp sin missionärskallelse och inte återvända till missionslandet. Hon såg inga resultat av sitt hårda arbete och kände att det var meningslöst. Men under sin tid som missionär hade hon lärt sig det språk som talades i den byn där hon arbetade och den som talade i tungor under kongressmötet gav budskapet på just det språket som bara den missmodiga missionären kunde förstå! Budskapet handlade om att Gud såg hennes situation och att hon inte behövde vara orolig för Gud själv ville öppna nya dörrar för henne i missionslandet. Resultatet av budskapet i tungor var att missionären fick nytt mot och kunde återvända tillbaka efter semestern."
Till eftertanke:
Har du själv hört talas om exempel på den här typen av tungotal används?

Gåvan att profetera
Profeterande är en blandning av det gudomliga och det mänskliga. Gud ger budskapet, men den som bär fram det klär budskapet i ord. Olika människor har olika sätt att uttrycka sig. Någon målar ut budskapet med många ord i färgrikt språk, medan någon annan utrycker samma budskap med några få ord. Även om det är Gud som ger budskapet har det ´smak´ av den som bär fram det. Ordförråd, uttryckssätt, dialekt, känslostämning, allt detta finns med då någon profeterar. Det är inte Gud som säger orden utan det är den som bär fram det, som är ´herre´ över budskapet: "profeternas andar underordnar sig profeterna" (vers 32).
Alla kan profetera (vers 31). Det är inte bara några få som kan använda den gåvan. Det kan alla. Profetia har tre funktioner: "Uppbyggelse, uppmuntran och tröst" (vers 3). Personligen tror jag att översättning i Bibel 2000 är närmare det som avses: "bygger upp, förmanar och tröstar". Profetia innehåller även förmaning och vägledning, även om det huvudsakligen handlar mer om de mer positiva egenskaperna uppbyggelse och tröst.
Till eftertanke:
Egna erfarenheter av sammanhang där profetia förekommer?

Kvinnans rätt att tala i församlingen (vers 34)
Läs kommentaren till Första Korintierbrevet kap.11.

Tidig söndagsmorgon den 24 juli

 

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så blev det då äntligen av. Det som vi pratat om under flera år...
En biltur till nordligaste Sverige! Jag har aldrig varit i Kiruna. Rut var där ett par gånger som barn, en gång var hon med en klassresa i sjätte klass till Kiruna och sedan vidare till Narvik och sedan en gång med sin mor, far och storebror.

Jag har tidigare varit i Boden där Rut och jag hade en serie ekumeniska möten, och i Umeå ett par gånger, men nu var det Kiruna som var målet. På norska sidan har vi däremot varit längre norrut vid väldigt många tillfällen.

Resan till Kiruna tog två dagar med en övernattning. Det som är speciellt med Kiruna just nu är att man flyttar hela staden för att kunna utöka gruvdriften. En helt ny stad håller på att byggas upp. Vi gjorde ett besök i den gamla staden som håller på att tömmas på människor. Vi såg också Frälsningsarméns gamla lokal. Frälsningsarmén kommer att få en ny lokal i centrum av den nya staden. 

Jag tog ett kort av Rut framför den gamla "statskyrkan" i Kiruna (Bild 1). Rut har ett gammalt kort på sig själv och sin bästa klasskompis då de stod framför samma kyrka 63 år tidigare. Många år senare fick vi kontakt med den gamla klasskamraten och hon blev senare frälst under en Alfa-kurs på kåren i Nacka.

Därefter körde vi Tornedalen utefter Torne Älv ned till Haparanda. På vägen ned utefter Torne älv passerade vi Norra Polcirkeln, den punkt där solen solen inte går ner vid sommarsolståndet, utan skiner 24 timmar i sträck. På samma vis så går solen aldrig upp under vintersolståndet och lämnar därför polcirkeln helt mörk under dygnets 24 timmar. 

Vid polcirkeln utefter vägen längs med Torne älv ligger Polcirkelbyn som årligen anordnar en simtävling tvärs över Torne älv. Man startar på den finska sidan klockan 23:05 svensk tid och då är det redan en ny dag i Finland det vill säga 00:05. De flesta kommer i mål runt 23:35 svensk tid. Det betyder att de som klarar simningen på mindre än 55 minuter kommer i mål dagen innan de startade! (Rut och jag deltog inte i simningen).

Då vi kom ned till Haparanda åt vi middag på IKEA och därefter tog vi en promenad till Finland och tillbaka. 

En höjdpunkt på hemresan var Skuleberget på Höga kusten (Bild 2 och 3). Det påstås var världens högsta kustremsa och där tog vi linbanan upp till toppen. Linbanan tar 15 minuter och på toppen gick vi en av de utmärkta gångstigarna.

Efter Skuleberget tog vi en kafferast ovanför Högakustenbron (Bild 4). Bron var vid invigningen 1997 världens nionde längsta hängbro, med sina 1800 meter. Bron är även ett av Sveriges högsta byggnadsverk med bropelare som sträcker sig 180 meter ovan vattenytan. Förebilden är den berömda Golden Gate-bron i San Fransisco.

Och så kom vi hem igen, mätta på bilåkning (men det går nog snart över).

Med önskan om en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

DAGENS ANDAKT, den 24 juli

”Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft” (2 Kor 2:14)

Under sommarhalvåret kan man gå genom ett bostadsområde och njuta av allsköns dofter. Numera är det vanligt att man bland alla sommardofter plötsligt också känner doften av grillning. Ingenting kan väcka hungern till liv som doften av en sommargrill. Den lockar och den skapar förväntan. Ofta går man raka vägen hem och äter något gott efter en sådan upplevelse.

Jag önskar att vi kristna skulle vara människor som sprider en kristusdoft som lockar och skapar förväntan och hunger. Tänk om min närvaro i ett sammanhang skulle kunna tända en sådan längtan efter att få lära känna Jesus, att de andra inte kan bärga sig förrän de fått en personlig upplevelse av vem han är.

BÖN

Jesus, låt mig idag få leva så nära dig att jag sprider kristusdoften runt mig. Låt mitt liv skapa den där speciella hungern efter dig, som bara kan stillas av ett personligt möte med dig själv.

UTMANINGEN: Psalm 89 och 90

Psalm 89 - ETT JUBLANDE FOLK

Bibelläsning: Psalm 89
Läs bibeltexten här

"Saligt är det folk som vet vad jubel är, Herre, i ditt ansiktes ljus vandrar de. I ditt namn gläder de sig alltid, genom din rättfärdighet upphöjs de" (Ps 89:16-17 FB)

Psalm 89 uttrycker en stor tacksamhet till Herren för vem han är och vad han gör: "I evighet vill jag sjunga om Herrens nådegärningar, jag vill låta min mun förkunna din trofasthet från släkte till släkte" (vers 2).

Psalmen beskriver också ett saligt folk och kännetecknen på detta folk:

1/ De vet vad jubel är. (vers 16)
Många människor har lärt sig att klaga, men det saliga folket vet vad det innebär att jubla.

2/ De vandrar i Herrens ansiktes ljus. (vers 16)
Det saliga folket behöver inte vandra i mörkret för Herrens närvaro lyser upp vägen.

3/De gläder sig alltid i Herrens namn. (vers 17)
Det saliga folket vet att Herrens namn alltid är värt vår lovsång och vår glädje, för han förändras inte.

4/De har Herren som sin styrka och prydnad. (vers 18)
Det saliga folket är inte beroende av sin egen förträfflighet utan är ständigt beroende av Guds styrka.

Mannakorn att tugga på under dagen: Tack att jag får glädja mig i dig.

Kommentar:
Författaren till psalmen, esraiten Etan, nämns tillsammans med Heman, som skrev den förra psalmen, som en av de visa männen på Solomos tid (2 Kung 4:31).

Vers 2-18
Lovsång till Gud som hjälpt sitt folk genom många generationer.

Vers 20-37
Här är det Gud som talar. Han lovprisar David som levde i Guds närhet. Samtidigt varnar Herren Davids ättlingar att de kommer att bestraffas om de överger Hans bud.

Vers 38-52
Nu är det esraiten Etan som talar igen i stor nöd: ”Hur länge Herre, ska du hålla dig helt dold” (vers 47).

Psalmen har också en profetisk dimension då den pekar på den kommande Messias som en ättling till David.
Messias ska komma med ”nåd och sanning” (vers 15). Samma uttryck används om Jesus (Joh 1:14). Messias titulerar Herren med orden ”Du är min far” (vers 27; Se också Heb 1:4-5). Hans rike kommer att bestå för evigt (vers 29).

Psalm 90 - ANVÄND DAGARNA VÄL

Bibelläsning: Psalm 90
Läs bibeltexten här

"Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet." (Ps 90:12 Bibel 2000)

Vår tid på jorden är inte obegränsad. Det gäller att ta väl vara på tiden. Varje dag är en ny gåva, som aldrig kommer tillbaka. Varje dag kan bara levas en enda gång.

Varje dag har sina speciella möjligheter som vi ska förvalta. Hur använder vi de 24 timmarna som vi får under ett dygn? Hur investerar vi i de 1.440 minuterna vi får under ett dygn? Slösar vi bort dem eller använder vi dem väl?

Psalmen säger oss att vi får visa hjärtan om vi förstår hur få våra dagar på jorden är.

Vår tid på jorden är begränsad. Hjälp oss att investera i den tid som är obegränsad, evigheten.

Mannakorn att tugga på under dagen: Hjälp mig att använda min tid väl.

Kommentar:
Psalmen är en bön av gudsmannen Moses (vers 1). De fyrtio åren i öknen var en mödosam period för Moses. Han fick leda ett folk som gång på gång vände sig bort ifrån sin Gud.

De första verserna talar om Gud som lever från evighet till evighet (vers 1-2). Så är det inte för oss människor. Vårt liv liknas vid växter som blomstrar om morgonen och vissnar på kvällen (vers 3-6).

Moses talar också om Guds vrede över synden (vers 7-9) och hur viktigt det är att använda våra dagar väl eftersom de är så få (10-12).

Psalmen avslutas med en bön att Herren ska förbarma sig över sitt folk, mätta oss med sin nåd och att Guds ljuvlighet ska vila över Hans folk (vers 13-17).

Inför söndagen. Tema: EFTERFÖLJELSE

FRÅN NYA TESTAMENTET
Matt 16:24-27

24 Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. 25 Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. 26 Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? 27 Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.

FRÅN GAMLA TESTAMENTET
Am 7:10-15

10 Amasja, prästen i Betel, sände bud till Jerobeam, Israels kung, och lät säga: "Amos har anstiftat en sammansvärjning mot dig mitt i Israel. Landet härdar inte ut med allt hans ordande. 11 Ty så har Amos sagt: Jerobeam skall dö genom svärd och Israel skall föras bort i fångenskap från sitt land."
12 Och Amasja sade till Amos: "Du siare, gå din väg och fly till Juda land. Tjäna där ditt levebröd och profetera där! 13 Men i Betel får du inte profetera mer, för det är en kunglig helgedom och ett rikets tempel." 14 Amos svarade Amasja: "Jag är inte en profet, en yrkesprofet. Jag är en boskapsherde som lever av mullbärsfikon. 15 Men Herren tog mig från hjorden och Herren sade till mig: Gå och profetera för mitt folk Israel.

FRÅN BREVEN
1 Tess 2:1-8

1 Ni vet själva, bröder, att vår insats hos er inte var förgäves. 2 Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och misshandlats i Filippi, men vår Gud gav oss mod att predika evangeliet för er trots hård kamp. 3 Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter. 4 Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan. 5 Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något - Gud är vårt vittne. 6 Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller av andra, 7även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt ibland er. Som när en mor sköter om sina egna barn, 8 ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss. 

FRÅN PSALTAREN
Ps 15

1 En psalm av David.
Herre, vem får vistas i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg?

2 Den som lever fullkomligt

och handlar rättfärdigt,

den som talar sanning av hjärtat,

3 den som inte baktalar

med sin tunga,

inte handlar illa mot sin nästa

och inte vanärar sin granne,

4 den som föraktar den förkastlige

men ärar dem som fruktar Herren,

den som inte bryter sin ed

om än det blir till egen skada,

5 den som inte driver ocker

med sina pengar

och inte tar mutor

för att fälla den oskyldige.

Den som handlar så skall aldrig vackla.

(Bibeltexterna är hämtade från Folkbibeln 15)

DAGENS ANDAKT, den 23 juli

”När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar.” (Matt 9:10)
 

Att investera är att riskerar en summa pengar i ett projekt och tro att pengarna ska ge god avkastning i framtiden. Att tillbringa tid med andra kan också vara en investering.

I dagens bibelord ser vi Jesus tillsammans med en stor skara människor. Bara Jesus och lärjungarna var tretton personer – och så står det att där var många tullindrivare och syndare också. Jesus levde mitt ibland människorna. Han visste att den tid han tillbringade tillsammans med andra var en investering. Människorna blev påverkade av hans närvaro.

På samma sätt får vi investera tid i andra, äta tillsammans, samtala och umgås med andra. Och om vi i denna gemenskap också släpper in Jesus kommer vår investering att resultera i att människor blir påverkade av hans närvaro.

 

BÖN
Jesus, hjälp mig att förvalta min tid väl. Hjälp mig att investera tid i andra människor men påminn mig om att också ta med dig in i gemenskapen.

Psalm 88 - NERE I HÅLAN

Bibelläsning: Psalm 88
Läs bibeltexten här

"Men jag ropar till dig, Herre, om morgonen kommer min bön till dig." (Ps 88:14 FB)

Psalm 88 är ett rop om hjälp i mörkaste förtvivlan. Psalmisten ser inget ljus. Han känner sig som om han förpassats "ner i hålan".

I fotnoten till denna bibelvers kan vi i Folkbibeln läsa om hålan: "Det hebreiska ordet används om hålrum i marken, som kunde användas som fängelsehålor." (jfr. 1 Mos 37:24 om Josef).

Ibland kan man känna sig "slagen till marken", men psalmisten når inte ens upp till marknivån. Det finns inget positivt i psalmen. Den enda räddningslinan som finns är bönen, ropet, som sänds upp från hålan: "Men jag ropar till dig, Herre, om morgonen kommer min bön till dig."

Det enda hopp som finns är att Gud ser mig och hör mitt rop.

Mannakorn att tugga på under dagen: Gud ser och Gud hör.

Kommentar:
Författaren till denna psalm är esraiten Heman (vers 1). Han var känd som en vis man på Salomos tid (1 Kung 4:31). Troligen var han också den lovsångsledare hos David som nämns i 1 Krön 16:41.

Detta är en av de få psalmer som avslutas utan att ge ett svar eller ge hopp. Det är nattsvart mörker. Men mitt i allt det mörker som omger psalmförfattaren vänder han sig ändå i bön till Gud dag och natt (vers 2).

Avsnitt 17: Vad händer då vi dör?

 

Nu har vi talat om Uppryckelsen och Vedermödan, men vad är det egentligen som sker då vi dör?

Döden är ju en av de saker vi ogärna talar om. Då någon har dött omskriver vi det ofta med andra ord för att slippa säga ordet ”död”. Vi säger till exempel att han eller hon har ”gått bort”. Kristna kanske i stället säger ”gått hem till Herren”. I Frälsningsarmén används termen ”befordrad till härligheten”.

Men i den normala begravningsritualen i Sverige säger vi ”Herren skall uppväcka dig på den yttersta dagen”.

Vi säger alltså två helt olika saker då någon dör. Å ena sidan säger vi att någon har gått hem till Herren, och å andra sidan säger vi att den döde inte har gått hem till Herren, utan går in i ett sovande tillstånd och att han eller hon ska uppväckas på den yttersta dagen.

Det är förstås mer trösterikt att tala om att gå hem till Herren än att tala om att man ska ligga i jorden och vänta på den yttersta dagen. Man talar ju till och med om att fästa den döde i jorden, att jordfästa.

Samma dubbla budskap möter vi i förbindelse med Jesu död på korset. Jesus säger till den ene rövaren ”I dag skall du vara med mig i paradiset” (Luk 12:43).

Men vi vet att Jesus inte alls gick till paradiset den dagen, utan i stället till dödsriket för att sedan uppstå på den tredje dagen.

Så frågan kvarstår: Vad händer då vi dör? Möter vi Herren i paradiset eller ska vi vänta till den yttersta dagen?

Jag tror att båda två är riktiga. Tid är något som existerar i våra liv här på jorden. Jag tror inte att någon i himlen eller i paradiset frågar ”Är det någon som vet hur mycket klockan är?”

Evigheten är ett tillstånd där klockor och almanackor är meningslösa eftersom tid inte finns.

Då någon dör kan det mycket väl vara så att så fort vi dör och hamnar i dödsriket möter vi i samma ögonblick Herren även om det med jordelivets måttstock har tagit tusen år.

På så sätt kan det vara rätt att säga både att vi har gått hem till Herren och att Herren ska uppväcka oss på den yttersta dagen.

Jag kan ju inte veta om jag har rätt i detta, men jag får väl säga att ”den som lever får se”, eller snarare ”den som inte lever får se”.

Dödsriket kan alltså vara en tidlös förvaringsplats tills det behagar Herren att kalla oss upp därifrån. Här kommer några exempel

1/ I förbindelse med Jesu död öppnades gravar och ”många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar” (Matt 27:52-53). Därefter gick de omkring i Jerusalem och många såg dem.

2/ Då Paulus talar om Uppryckelsen skriver han ”Först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta varandra med dessa ord” (1 Tess 4:16-18).

3/ De som inte fick vara med om den uppståndelsen/uppryckelsen får vänta (även om det inte upplevs som tid) till den yttersta dagen
” Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna.” (Upp 20:11-12)

4/ I 1 Mos 5:21-23 kan vi läsa om Hanok. Det står inte mycket om honom. Men det står att han vandrade med Gud. Då han ”hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom”.

5/ I Matteus 7 berättas det om då Jesus tog med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett berg för att vara ensam med dem.
   Väl upp på berget dyker det upp ytterligare två personer: Mose och Elia. Hur kan det komma sig att de finns med där? Ska inte de vara i dödsriket?
   Ja, Elias närvaro är kanske lätt att förklara. Vi vet att han inte dog en naturlig död. Han for upp till himlen i en eldvagn (2 Kung 2:11).
   Men hur är det med Moses? Mose fick en ovanlig begravning. Herren själv begravde honom ”men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns” (5 Mos 33:6).
   Men i Judas bok får vi en ledtråd till vad som hände med Mose kropp: ”Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade ´Må herren straffa dig´” (Judas v. 9)

Både Moses och Elia fick uppenbarligen båda uppleva en himmelsfärd i förtid.

DAGENS ANDAKT, den 22 juli

”Ty så säger Herren om de folk som plundrat er: Den som rör vid er, han rör vid min ögonsten.”  (Sak 2:8) 

Ibland kan man som kristen känna sig väldigt ensam och utlämnad. De allra flesta människor som lever runt oss i samhället är inte bekännande kristna. De delar inte våra värderingar och de har ingen eller endast liten förståelse för att vår kristna tro är viktigare än allt annat. Inte heller har de någon förståelse för att vi blir sårade precis som alla andra av nedsättande och försmädliga uttalanden. Dagens bibelord ger tröst till den som får utstå andras förakt på grund av sin kristna tro.

Dagens bibelord försäkrar oss om att Gud ser vad som händer och att han kommer att försvara oss. Ordet ögonsten definieras i Nationalencyklopedin som ”någon eller något som är föremål för viss persons varmaste uppskattning”. Och vi kan vara säkra på att om vi är hans ögonsten kommer han inte att lämna oss ensamma, utan han vill vara med och dela smärtan. Han vill ge oss glädje över att vi får dela hans lidanden och han kommer att försvara oss.   

                                                 BÖN

Herre, tack att jag får räkna mig som din ögonsten idag – att jag får vara föremål för din varmaste uppskattning. Hjälp mig att lita på att du inte överger dem som bekänner sig till dig.

AVUND – 1 Kor 13

Bibelläsning: Första Korintierbrevet 13
Läs bibeltexten här

"Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda." (1 Kor 13:4-5 FB)

Kärleken avundas inte. Vilken befriande tanke! Det kommer alltid att finnas de som är duktigare, vackrare, rikare, mer framgångsrika än jag.

Men min kallelse och uppgift i livet är inte att försöka bli en dålig kopia av någon annan. Min uppgift är att använda det jag är och vad jag har fått på ett sätt som ärar Gud.

==> Mannakorn at tugga på under dagen: Tack Gud att du har skapat mig till att vara mig själv. Hjälp mig idag att använda det jag fått och det jag är för att ditt rike ska få tillväxa på jorden.

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE 

Balans - Vers 1-3
Det finns två kapitel i Bibeln som har som huvudtema Andens övernaturliga gåvor. Där handlar det om att förlösa den kraft och de resurser som den helige Ande har i mig. Men mellan dessa två kapitel om Andens gåvor kommer ett kapitel om Andens frukt (Du kan läsa om de nio beståndsdelarna i Andens frukt i Galaterbrevet 5:22-23).

Det är som om Bibeln vill balansera vår längtan att förlösa Guds kraft med det som är viktigast, Kärlek. Jesus demonstrerade gudsrikets kraft då han gjorde under och tecken. Men det hade inte varit till någon hjälp för oss om han inte hade gjort sin största gärning i kärlek: "Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv" (Joh 3:16).

Vissa tider och i vissa sammanhang har man betonat kraften och Andens gåvor. Andra tider och i andra sammanhang har man betonat Andens frukt. Jesus hade båda och han vill att vi ska manifestera båda. Han ber oss inte att välja. Vi ska ha samma sinnelag som Jesus (Fil 2:5), och vi ska göra samma gärningar som Jesus (Joh 14:12).
Till eftertanke:
Hur är det i ditt liv och i ditt sammanhang? Lever ni i en rätt balans mellan kraften och sinnelaget?

Summan av undervisningen i de tre första verserna är: Allt bli fel om det inte bygger på kärlek!!

Hurdan är kärleken? - Vers 4-7
Sedan följer en beskrivning av hurdan kärleken är. Kärlek är inte bara en känsla.
Kärleken är
- tålig och mild
- avundas inte
- skryter inte
- är inte uppblåst
- uppför sig inte illa
- söker inte sitt
- brusar inte upp
- tillräknar inte det onda
- gläder sig inte över orättfärdigheten
- har sin glädje i sanningen
- fördrar allting
- tror allting
- hoppas allting
- uthärdar allting
Till eftertanke:
Läs långsamt igenom listan över vad kärleken är. På vilka områden har du störst behov av att förändras?

På väg mot det fullkomliga - Vers 8-13
Vår kunskap och vårt bruk av Andens gåvor, som till exempel profetera, är inte fullkomligt. Vi ska frimodigt förvänta att Anden ger sig till känna genom oss, men samtidigt vara medvetna om att Gud använder ofullkomliga redskap. Men en dag ska vi möta Herren ansikte till ansikte och då inträder fullkomligheten. Till dess får vi vara en bristfällig spegelbild av den Herre vi älskar och tjänar.
"Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är." (1 Joh 3:2)