TRUMPETSIGNALEN – 1 Kor 14

 

Bibelläsning: Första Korintierbrevet 14

Läs bibeltexten här

"Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?" (1 Kor 14:8 FB)

Kapitlet handlar om de talade nådegåvorna: att profetera, att tala i tungor och att tyda tungotal. Både i profeterande och i förkunnelse och i vägledande samtal förmedlar vi något från Gud. Om det vi förmedlar är ett otydligt budskap är det inte till hjälp, utan skapar bara förvirring.

Idag uppfattas det nästan som förmätet att ge tydliga signaler. Man anser att min sanning är lika riktig som din sanning och inget budskap är sannare än något annat. Det resulterar ofta i förkunnelsen blir otydlig och församlingen blir förvirrad.

Som en parafras på dagens bibelvers skulle man kunna säga:
-Om budskapet om frälsning är otydligt, vem kan då bli frälst?
-Om budskapet om förlåtelse är otydligt, vem kan då ta emot förlåtelse?
-Om budskapet om dopet med den Helige Ande är otydligt, vem kan då bli döpt med den Helige Ande?

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Hjälp mig att presentera det glada budskapet så att människor förstår och vill ta emot.

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Nådegåvorna
Vi får uppmaningen att vi ska söka vinna de andliga gåvorna (vers 1) och till och med att sträva efter gåvorna (12:31).
Till eftertanke:
Vad lägger du i ordet ´sträva´?  På vilket sätt kan vi sträva efter de andliga gåvorna?

Tala tungomål
I uppräkningen av de nio nådegåvorna i kapitel 12 kunde vi läsa om "gåvan att tala olika slags tungomål" (12:10). Vilka olika slags tungomål finns det? I Nya Testamentet finner vi tre olika sätt att bruka den gåvan:
1- Ett personligt bönespråk som ingen kan förstå. Inte ens den som talar.
2- Tungotal med uttydning som har samma funktion som att profetera
3- Att tala på ett främmande språk för att bli förstådd.

1- Ett personligt bönespråk.
Detta är förmodligen den vanligaste formen av tungotal. I vers 2 står det att den som talar tungotal talar till Gud. Då vi talar till Gud brukar vi kalla det bön. Ingen uttydning behövs eftersom det inte är avsett att tas emot av andra människor.
Meningen med det personliga bönespråket är att vi blir uppbyggda av det (vers 4), och Paulus önskar att vi alla skulle göra bruka av den gåvan (vers 5).
Vi förstår inte med vårt förstånd vad vi ber, utan det är den helige Ande som ber i och genom oss. Då vi själva formulerar vår bön i ord ber vi med förståndet, men då jag ber i tungor förstår jag inte vad jag ber (vers 14). Slutsatsen blir att vi ska be både med förståndet och be i anden och inte bara på det ena sättet (vers 15).
I vårt inre pågår det ständigt ett bönemöte. Det är den helige Ande som ber för oss. Vi vet inte alltid vad vi bör be om men det vet Anden och Anden ber i oss efter Guds vilja (Rom 8:26-27). Andens bön i oss beskrivs som ljud som inte är vanliga ord "suckar utan ord" (vers 26), eller "rop utan ord" i Bibel 2000, eller "outsägliga suckar" i 1917 års översättning.
I en del sammanhang kan man höra att många människor talar i tungor högt i munnen på varandra, men detta slags tungotal är egentligen menat för mitt personliga bruk i min bönekammare.
Till eftertanke:
Har du några egna erfarenheter av ett sådant "bönespråk"? Berätta då för varandra hur ni använder bönespråket, eller hur du upplever det då du hör andra be i tungor.?

2- Tungotal med uttydning
Tungotal med uttydning har samma funktion som profeterande (vers 5). Skillnaden är att det först uttrycks i tungotal för att sedan uttydas med begripliga ord av den som talat, eller av någon annan,  Det ser ut som om Paulus rekommenderar att den som bär fram budskapet i tungor också ska tyda det (vers 13), även om han senare i kapitlet skriver att ´någon´ ska uttyda budskapet utan att ange vem.
Till eftertanke:
Om ni är flera som studerar detta nu, tala med varandra om era erfarenheter av tungotal med uttydning.

3- Tala ett främmande språk som mottagaren kan förstå, utan att den som talar förstår det själv.
Det är ju detta som sker på den först pingstdagen i Apostlagärningarna 2. Lärjungarna började tala språk som de inte kunde, men som människorna som var samlade kunde förstå. De kunde alla höra sitt eget språk talas (Apg 2:6). Någon uttydning behövdes inte eftersom mottagaren förstod budskapet.
Detta är inte så vanligt förekommande, men jag känner till ett antal trovärdiga exempel på hur detta slags tungotal kan användas. Bertil Rodin, som var bibellärare på Dalarö Folkhögskola samtidigt som jag var bibellärare på Jelöy Folkhehögskole i Norge berättade följande för mig:
"Det var i ett av de stora kongressmötena i Kungliga tennishallen i Stockholm. Under mötet reste sig en kvinna och talade högt i tungor. Detta var inte speciellt vanligt på kongressmötena och mötesledaren visste väl inte riktigt hur han skulle hantera det. Ingen uttydning kom och mötet fortsatte och avslutades som vanligt. Men de som var samlade tänkte nog att det var något felaktigt som inträffat under mötet. Men det var det inte! I den stora församlingen var det en kvinnlig frälsningsofficer som var missionär och deltog i kongressen under sin hemlandsferie. Hon var ganska missmodig och funderade allvarligt att ge upp sin missionärskallelse och inte återvända till missionslandet. Hon såg inga resultat av sitt hårda arbete och kände att det var meningslöst. Men under sin tid som missionär hade hon lärt sig det språk som talades i den byn där hon arbetade och den som talade i tungor under kongressmötet gav budskapet på just det språket som bara den missmodiga missionären kunde förstå! Budskapet handlade om att Gud såg hennes situation och att hon inte behövde vara orolig för Gud själv ville öppna nya dörrar för henne i missionslandet. Resultatet av budskapet i tungor var att missionären fick nytt mot och kunde återvända tillbaka efter semestern."
Till eftertanke:
Har du själv hört talas om exempel på den här typen av tungotal används?

Gåvan att profetera
Profeterande är en blandning av det gudomliga och det mänskliga. Gud ger budskapet, men den som bär fram det klär budskapet i ord. Olika människor har olika sätt att uttrycka sig. Någon målar ut budskapet med många ord i färgrikt språk, medan någon annan utrycker samma budskap med några få ord. Även om det är Gud som ger budskapet har det ´smak´ av den som bär fram det. Ordförråd, uttryckssätt, dialekt, känslostämning, allt detta finns med då någon profeterar. Det är inte Gud som säger orden utan det är den som bär fram det, som är ´herre´ över budskapet: "profeternas andar underordnar sig profeterna" (vers 32).
Alla kan profetera (vers 31). Det är inte bara några få som kan använda den gåvan. Det kan alla. Profetia har tre funktioner: "Uppbyggelse, uppmuntran och tröst" (vers 3). Personligen tror jag att översättning i Bibel 2000 är närmare det som avses: "bygger upp, förmanar och tröstar". Profetia innehåller även förmaning och vägledning, även om det huvudsakligen handlar mer om de mer positiva egenskaperna uppbyggelse och tröst.
Till eftertanke:
Egna erfarenheter av sammanhang där profetia förekommer?

Kvinnans rätt att tala i församlingen (vers 34)
Läs kommentaren till Första Korintierbrevet kap.11.