DIN KALLELSE – 1 Kor 1

 

Bibelläsning: Första Korintierbrevet 1
Läs bibeltexten här

"Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre." (1 Kor 1:9 FB)

Gud har i första hand kallat oss till gemenskap med Jesus.

Många människor är så upptagna av att försöka hitta sin kallelse att de glömmer bort att kallelsen i första hand är en kallelse till gemenskap med Jesus.

Då Gud kallar oss är det inte för att vi ska springa ärenden åt Honom i första hand. Det kommer i andra hand.

Han kallar oss till gemenskap därför att Han älskar oss. Gud är kärleken. Men kärleken är meningslös om det inte finns någon där att älska.

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Gud hjälp mig idag att inte vara så upptagen av tjänsten för dig att jag glömmer bort att vara tillsammans med dig.

 

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Församlingen i Korint
Församlingen i Korint saknade ingen nådegåva. Tänk dig att få vara med i en församling där alla nådegåvorna är i funktion ( vers 7). Du kan läsa mer om dessa nio nådegåvor i kapitel 12. Tänk att få vara med i en församling där sjuka blir helade och där Gud får tala profetiska budskap in i församlingen.
Men samtidigt visade församlingen upp en andlig omognad som tog sig i yttryck i att medlemmarna höll sig till olika favoritledare så att det uppstod splittring i församlingen.

Man kan kanske tänka sig att bruk av nådegåvorna är ett tecken på att man har kommit långt som kristen och kanske till och med blivit en mogen kristen. Nej, det har ingenting att göra med hur långt vi har kommit i vår kristna vandring. Om det hade det skulle det inte längre vara nådegåvor, utan förtjänstgåvor.

Ordet nådegåvor talar om för oss att det är av nåd som vi får använda dessa gåvor och inte av vår egen förtjänst. Det kan till och med vara så att det är svårare för kristna som kommit längre på vägen att vara så beroende av Gud att de kan använda nådegåvor.
Till eftertanke:
Vad tänker du själv om förhållandet mellan nådegåvor och andlig mognad?

Medan ni väntar...
Perspektivet att Jesus ska komma tillbaka (vers 7) finns ständigt närvarande i Nya Testamentet. Det är ett av de absolut vanligaste teman vi möter i NT.
Till eftertanke:
Här talas det om Jesu tillkommelse i förhållande till bruket av nådegåvor. Vad tror du det finns för förhållande mellan dessa två?

Resursstarka eller resurssvaga?
Här talas det om att Gud valde att arbeta genom det som var dåraktigt och det som var svagt (vers 27-29). Det står till och med att vishet och vältalighet kan bidra till att Kristi kors förlorar sin kraft (vers 17).
Till eftertanke:
På vilket sätt kan vår vishet, kunskap och vältalighet vara hinder för evangeliet att nå fram? Varför är det så viktigt att vara totalt beroende av Gud?

Enhet och splittring
Den splittring vi kan se i detta kapitel har sedan fortsatt på olika sätt. Olika uppfattningar har lett fram till splittring och nya församlingsbildningar. Ofta har detta varit nödvändigt då den etablera kyrkan stelnat och förlorat sin kraft och sitt fokus på Jesus.

Reformationen var en reaktion på den då förstenade och livlösa kyrkan.

Baptisterna tvingades bilda egna församlingar då vuxendopet inte kunde accepteras i de etablerade församlingarna.

Helgelseväckelsen med metodismen förde fram det personliga gudsförhållandet.

Frälsningsarmén hade inte för avsikt att bilda ett nytt samfund, men då de nyomvända från gatorna inte välkomnades i de etablerade kyrkorna, tvingades William Booth att starta egna möten för de nya kristna. Frälsningsarmén bildades inte av teologiska skäl, utan snarare av praktiska.

Pingstväckelsen blåste sedan över världen med en förnyad undervisning om Andens dop och nådegåvorna.
Den karismatiska väckelsen kom sedan att beröra kristna i alla grupperingar. Det nya med den karismatiska väckelsen var att den inte i huvudsak blev församlingsgrundande, utan de "nyväckta" stannade kvar i sina etablerade församlingar och dessa församlingar blev på det sättet också berörda. De senare åren har fokus varit mer enande och ekumeniska.

Idag kan man kanske uppleva att skiljelinjen finns inom församlingarna mer än mellan församlingarna.

Jag skrev nyligen ned vad jag ser hända i många av våra trossamfund:

"Jeg ser....
(Profetiska morgontankar en junimorgon)
Jag ser framför mig en ökande polarisering inom kristenheten i västvärlden

Den ena sidan har en stark tro på Bibeln som Guds ord.
Den andra sidan har en fantastisk förmåga att tolka bibelordet så det stämmer överens med det som är politiskt korrekt just nu.

Den ena sidan representerar en väckelsekristendom med människors frälsning som högsta prioritet.
Den andra sidan representerar en humanistisk kristendom och är fokuserad på verksamheter.

Den ena sidan har en stark längtan att få manifestera Guds kraft och se ett andligt uppvaknande bland Guds barn.
Den andra sidan försvarar det som är och sätter sin tillit till kunskap och resurser.

Den ena sidan förkunnar omvändelse, synd, den dubbla utgången och Jesu återkomst.
Den andra sidan förkunnar en terapeutisk kristendom med mål att få människor att må bra och känna sig inkluderade.

Den ena sidan tror att Jesus är den enda vägen till Fadern.
Den andra sidan tror att Jesus är den bästa vägen till Fadern, men vill inte utesluta att det även kan finnas andra vägar.

Den ena sidan bygger på en levande, dynamisk relation till Jesus och ingenting annat.
Den andra sidan litar på strukturer, traditioner, sakrament, riter och yttre former.

Den ena sidan kommer stundtals att vara en liten kämpande minoritet utan stort inflytande.
Den andra sidan kommer att ha makt, resurser, positioner, inflytande och den kommer att ringakta den kämpande minoriteten.

Jag ser framför mig en ökad polarisering inom kristenheten i västvärlden.
Jag önskar att jag ser fel, men jag är rädd att jag ser rätt."

Till eftertanke:
Hur bedömer du dessa tankar? Stämmer det med din bild av verkligheten? Vilka delar är du enig/oenig i?