Inför söndagen - Tema: ATT INTE DÖMA

FRÅN EVANGELIERNA
Joh 8:1-11

1 och Jesus gick ut till Oljeberget. 2 Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem. 3 Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig 4 och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?" 6 Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. 7 När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: "Den som är utan synd må kasta första stenen på henne." 8 Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. 9 När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. 10 Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" 11 Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!"

FRÅN GAMLA TESTAMENTET
Sak 7:8-10

8 Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: 9 Så säger Herren Sebaot: "Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet.
10 Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattigeoch tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan."

FRÅN BREVEN
Rom 14:11-14

11 Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. 12 Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.13 Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller. 14 Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent.

FRÅN PSALTAREN
Ps 62:2-9

2 Endast hos Gud

söker min själ sin ro,

från honom kommer min frälsning.

3 Endast han är min klippa

och min frälsning,

min borg, jag skall inte vackla.

4 Hur länge vill ni rasa

mot denne man,

tillsammans slå ner honom

som om han vore en lutande vägg,

en nerbruten mur?

5 De rådslår om att störta honom ner från hans höjd.

De älskar lögn,

med munnen välsignar de,

men i sitt innersta förbannar de. Sela.

6 Endast i Gud har du din ro,

min själ,

ty från honom kommer mitt hopp.

7 Endast han är min klippa

och min frälsning,

min borg, jag skall inte vackla.

8 Hos Gud är min frälsning

och min ära,

min starka klippa,

min tillflykt har jag i Gud.

9 Förtrösta alltid på honom, du folk,

utgjut era hjärtan för honom.

Gud är vår tillflykt. Sela.

(Bibeltexterna är hämtade från Folkbibeln 15)