OLIKA PARTIER – 1 Kor 11

Bibelläsning: Första Korintierbrevet 11
Läs bibeltexten här 

"Först och främst hör jag att det förekommer stridigheter bland er, när ni möts i församlingen, och delvis tror jag att det är så. Partier måste finnas bland er, för att det skall visa sig vilka det är som håller provet." (1 Kor 11:18-19 FB)

Normalt ser vi nog på partibildningar inom församlingen som något negativt. Men här framhåller Paulus partier som något nödvändigt för att pröva vad som håller.

Det kanske är så att det är nödvändigt med avvikande tankar för att kunna ta in något nytt. Vi kan bli berikade av varandras olika syn. Om alla tänkte likadant blir det ingen växt.

Om vi i församlingen har både karismatiska och kontemplativa kristna, kanske den viktigaste frågan inte är vem som har rätt, utan vad vi kan lära av andra.

Vi kanske kan bli mer berikade av att försöka förstå hur andra tänker än att bara koncentrera oss på att vinna debatten.

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Hjälp mig att inte se på alla som tänker annorlunda som mina motståndare. Hjälp mig också att förstå var gränsen går för det som jag absolut inte bör acceptera.

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Långt eller kort hår, huvudbonad eller inte
Kapitlet inleds med rättningslinjer för kvinnors och mäns hårlängd och om att ha huvudbonad eller inte. Det talas också om vad kvinnan ska tänka på då hon ber eller profeterar, medan man i andra bibeltexter kan läsa att kvinna ska tiga i församlingen.
Varför ser vi på en del rättningslinjer i Bibeln som normerande för oss idag, medan vi inte alls försöker följa andra rättningslinjer? Varför ser vi på en del uppmaningar som kulturella företeelser som inte behöver åtlydas idag, medan vi ser på andra som viktiga att följa även i våra dagar?
Här följer ett utdrag ur en bok om att tolka Bibeln som jag har skrivit:

"Tolkningsprinciper – kulturellt

Bibelns budskap talar rakt in i många tidsåldrar och kulturer. Samma ord uppfattas ofta olika då det tas emot i olika kulturer. En del saker är allmängiltiga och en del saker är specifika för en speciell kultur. För att kunna avföra vad som är kulturellt färgat kan det vara bra att använda en del tolkningsprinciper eller tolkningsnycklar.

 

a) Skilja mellan principen och exemplet

I Rom 16:16 talas det om att hälsa varandra med en helig kyss.

Principen kan man tänka sig är att visa sin kärlek till varandra på ett synligt sätt. Exemplet på det var den heliga kyssen. I dag kan vi kanske uttrycka  den principen med andra exempel.

 

1 Kor 11 talar om kravet att kvinnan ska bära slöja

Här kan man kanske tänka sig att principen är att inte uppträda på ett sätt som tar bort uppmärksamheten från Gud då man samlas för att tillbe genom att bryta kulturella konventioner.

Motiveringen för att kvinnan ska bära slöja är :

-vad som passar sig v.13

-vad som är naturligt v.14

-den ordning eller bruk som förekommer i församlingen v.16

Vad som passar sig, vad som är naturligt, vad som är brukligt kan skilja sig från kultur till kultur, från församling till församling.

 

Om man i dag skulle lyda uppmaningen bokstavligt i en svensk frikyrkoförsamling skulle man förmodligen bryta starkt mot principen även om man följde exemplet.

 

Det fanns en tid då det väckte uppmärksamhet om en kvinnlig soldat i Frälsningsarmén uppträdde på plattformen utan bonnett på huvudet. En del mötesdeltagare skulle säkert störas i sin tillbedjan och bli irriterade på att soldaten inte följde det som var passande i församlingen.

 

 I dag skulle det väcka större uppmärksamhet om en kvinna uppträdde med bonnett. I stället för att vara koncentrerad på tillbedjan kanske någon funderar på vad hon vill säga med denna demonstration.

 

b) Entydigt eller flertydigt budskap

Man måste också skilja mellan det som NT bär fram ett entydigt vittnesbörd om och de ting som NT uttalar sig om på olika sätt.

 

Då Bibeln bär fram ett entydigt vittnesbörd i en viss fråga så finns det grund att tro att det budskapet är allmängiltigt för alla tider och kulturer.

 

Exempel på entydiga vittnesbörd

-kärleken till Gud och medmänniskor

-personlig etik

-fylleri, sex mm

 

Då Bibeln ger flertydiga vittnesbörd i en fråga finns det skäl att tro att anvisningen är situationsbestämd eller kulturellt betingad och inte allmängiltig för alla tider och kulturer.

 

Då det gäller kvinnans rätt att tala finns det olika vittnesbörd. Det finns exempel på tillfällen då kvinnan skall tiga och då kvinnan ska tala.

 

Exempel på då kvinnan uppmanas att tiga:

1 Kor 14:34 säger ”…skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna”. Motiveringen till varför kvinnan inte skall tala i församlingen är ”vad som passar sig” v.35. Som redan är påpekat kan det som är passande variera från kultur till kultur.

 

1 Tim 2:12 säger ”Att kvinnan själv undervisar tillåter jag henne inte”. I den nytestamentliga kulturen hade kvinnan en mycket underordnad ställning. Det kristna budskapet om att kvinnan i många avseende var jämlik med mannen var revolutionerande. Många bibeltolkare menar att kvinnornas unika ställning i den kristna församlingen gjorde att en del kvinnor missbrukade sin nyvunna frihet pratade sönder gudstjänsten.

 

Exempel på att kvinnan talar i församlingen

Apg 2:17-18; söner och döttrar skall profetera

Apg 18:26; Priscilla och Aquila undervisar om Guds väg

Apg 21:8-9; Filippos hade fyra döttrar som profeterade

1 Kor 11:5; kvinnan ber och profeterar i församlingen

Tit 2:3; de äldre kvinnorna ska vara lärare i goda seder"

(Citat från TOLKNINGSBOKEN sid 32-35. Du kan läsa mer om Tolkningsboken på www.rupeba.se under fliken "Affären")

Till eftertanke:
Håller du med om ovanstående sätt att avgöra vad som är kulturellt specifikt eller allmängiltigt? Har du själv andra kriterier för att avgöra vad vi ska följa och vad vi inte behöver följa?

Rätt nattvardsfirande

Det följande avsnittet i kapitlet har fått rubriken "Rätt nattvardsfirande" i Folkbibeln. Den form för måltid som beskrivs här ligger väldigt långt ifrån vad vi brukar benämna nattvard i våra dagar. En normal nattvard i Sverige idag är inte en måltid utan mer en högtidlig ceremoni där vi inte äter mat för att bli mätta, utan genomför en ceremoni för att minnas Jesu lidande och död.

I den beskrivning vi får i detta kapitel är nattvarden närmast att likna vid ett knytkalas där var och en tar med sig sitt bidrag till den gemensamma nattvarden. Det Paulus kritiserar här var att man var och en äter upp sin egen mat och dricker sin egen dryck, så att några blir mätta och andra går från måltiden hungriga.

Till eftertanke:
Hur kommer det sig att nattvarden har utvecklats från att ha varit en riktig måltid till att bli en symbolisk måltid? Borde varje måltid vi äter tillsammans i församlingen eller i familjen vara en "nattvard"?