I artikeln handlar om Frälsningsarméns etablering i Sverige runt förra sekelskiftet. Här kommer några citat från artikeln:
Mest iögonenfallande var att kvinnor inom Frälsningsarméns ramar gavs lov att predika, något som inom de övriga kristna samfunden ansågs otänkbart. Predikande kvinnor hade visserligen funnits i Sverige förut, men dessa hade statskyrkan effektivt undertryckt med hjälp av hot och internering.
Likaledes ansågs det stötande och löjeväckande att kvinnor (och män ur arbetarklassen) bevärdigades militära titlar som löjtnant eller major, och att de spökade ut sig i pråliga uniformer.
Att mötas av våld och trakasserier var ingen ovanlighet för Frälsningsarméns radikala pionjärer.
I Delsbo blev frälsningssoldaterna (bokstavligen) stenade efter ett möte, 1891. ”Stenar haglade som kulor och skri och skrän voro förfärliga, vi stodo i mörkret och de slog så förskräckligt att vi till sist nästan ingenting hörde”, rapporterar en bedrövad frälsningssoldat som under tumultet retirerade in i möteslokalens förstuga.
I Malmö slets en kvinnlig frälsningskapten ner från podiet och blev under misshandel släpad över golvet, 1885. En kort tid därefter knivskars en frälsningssoldat i samma stad, och en man omkom under de efterföljande kravallerna.
Exemplen är många, och Lundins skildring ger läsaren det tvivelaktiga nöjet att konstatera att politiskt våld knappast är något nytt i Sverige.
Men framför allt bjuder boken på en oerhört rik safari genom årtiondena kring förra sekelskiftet, en tid då Frälsningsarmén (liksom Hjalmar Söderberg) kom att utgöra en vital del av den framväxande moderna stadskulturen."
För övrigt kan man läsa att att artikeln var den mest lästa den dagen.
Du kan läsa hela artikeln HÄR...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar