Medan vi sitter på Riga flygplats och väntar på flygplanen som inte verkar komma, tänkte jag i alla fall försöka säga något uppmuntrande till Rut. Jag sa: "Vi slipper i alla fall höra trumpetsignalen". Rut log och förstod att det i alla fall fanns något positivt i förseningen. Det är nämligen så att Ryanair alltid spelar en trumpetsignal varje gång de har landat inom fastställd tid på en flygplats. Och sedan kommer en hurtfrisk röst som säger på engelska med stark irländsk accent: "Ännu en gång har ett Ryanair-plan landat i tid". Jag tror att Ryanair avsiktligt beräknar sina flygtider mycket längre än alla andra flygbolag, bara för att få spela upp bandet med den hemska trumpetsignalen och den gälla rösten. Jag behöver inte säga mer om det, jag tror att ni förstår att vi är litet trötta på att höra den signalen.
Jag hade rätt den här gången. Vi slapp signalen.
Efterhand som vi satt och väntade blev jag sugen på godis. Jag gick bort till till Narvesen (=Pressbyrån på svenska) för att köpa något sött. Jag hittade en påse som hette "Angry Birds" (=Arga Fåglar på svenska). Den såg bra ut så den köpte jag. Jag var på mitt skämtsamma humör den dagen så jag försökte skämta med den unge mannen som skulle ta betalt för mina "Arga fåglar". (Mitt skämtsamma humör är normalläge för mig).
Då jag kom tillbaka till Rut berättade jag om mitt något misslyckade försök att vara rolig. Jag sa till Rut: "Jag gick fram till mannen på Narvesen med min påse med Arga Fåglar och frågade hur arga de var". Jag sa det på engelska eftersom den unge mannen var lett (=talade lettiska) och förmodligen kunde några ord engelska. Han tittade på mig och jag anade en febril tankeverksamhet och letande efter engelska glosor som kunde hjälpa honom att förstå vad det var jag sa. Det gick inte så bra för honom så det svar han presterade på frågan "Hur arga är fåglarna" blev det svaret som normalt passade de flesta som tilltalade honom då han satt i Narvesens kassa: "En-och-nittinio".
Då jag kommit så långt i min berättelse till Rut, frågade hon mig: "Vad sa du då?" Jag svarade "OK", och betalade honom en-och-nittinio Lat. Jag vet när man ska ge upp och inte försöka inveckla sig i förklaringar i en kassakö på Narvesen.
Nåväl hela den här serien ifrån djurriket har lett fram till någon form av reklam för vårt stora projekt 2014, UTMANINGEN. Nu kanske någon undrar hur jag i all världen ska kunna komma över från de arga fåglarna till reklamen om UTMANINGEN. För att vara riktigt ärlig undrar jag det själv. Men jag vet när det är dags att ge upp, så jag försöker inte ens hitta någon naturlig övergång.
Gå med du också i UTMANINGEN. Läs mer HÄR.
De tidigare inläggen i Miniserien finner du här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar