Kamrater och vänner!
Jag ville denna
förmiddag särskilt rikta några ord till närvarande fäder och mödrar samt till
dem, som fastän de icke hava egna barn, icke dess mindre hysa ett ömt och varmt
intresse för de ungas välfärd.
Mitt ämne kan
lämpligast inledas med vår käre Frälsares ord: "Låten barnen komma till
mig och förmenen dem icke; ty sådana hör Guds rike till". Nu framställes
ofta den frågan: "Vad skola vi göra med barnen? Där äro de runt omkring
oss, åt vilket håll vi än vända oss. De flesta av dem fulla av liv, energi och
kvickhet, fort intresserade eller roade och lätt påverkade, vare sig till gott
eller ont. Vad skola vi göra med dem?"
1. Välan, först skulle jag vilja säga: blicka in i barnens
framtid, till dess att du fattar och förstår, vilka möjligheter till lycka
eller elände, som ligga framför dem.
För att hjälpa dig
att kunna göra detta, betrakta för ett ögonblick männen och kvinnorna
runtomkring dig!
Se på dem i deras
nöjes- och förlustelsetillhåll, på krogarna och i spelhelvetena, i skammens
boningar och fängelsets celler, huru de skratta och dansa, släpa, dricka och
förbanna sig fram på sin väg till vänstra sidan om tronen och de eviga kvalens
helvete.
En gång voro dessa
män och kvinnor just sådana gossar och flickor, som dina nu äro. Alldeles lika
oskyldiga, tillgivna lovande och alldeles lika lätt påverkade till förmån för
ärlighet, sanning och godhet, Kristus och Gud, som de små glada varelser, vilka
leka ute på marken, eller roa sig vid dina fötter i denna stund.
Varför skulle icke
din Erik kunna bli en svindlare eller en bedragare, en drinkare eller
gudsförnekare, och varför skulle icke din Sigrid kunna bli förledd eller bli
delägare med något mänsklighetens avskum i det, som är dåligt, eller innevånare
i någon skammens håla?
Men låt oss antaga,
att du förkastar möjligheten av, att någon av dina anhöriga skulle råka i
slaveri under dessa uppenbara laster, eller bedriva några av dessa skamliga
synder, förefinnes det icke ändå en lika förskräcklig fara för att barnen skola
växa upp, i trots av det ljus de äga och det föredöme de erhålla, för att leva
ett liv av förakt för sin Skapare och hans lagar och då med hjärtan förhärdade
i själviskhet på en förtvivlans dödsbädd och sist sluta i helvetet?
Vad hindrar väl en
dylik framtid? Den kommer beständigt över andras barn, varför skulle den icke
också kunna bli dina barns öde? Det skall hjälpa dig att på ett allvarligt sätt
umgås med alla dem, som komma under ditt inflytande, om du fullt inser denna förfärliga
möjlighet.
2. Å andra sidan däremot, betrakta de skaror av modiga män
och kvinnor, vilka som barn icke hade några bättre tillfällen än du och din
omgivning, men som med Guds välsignelse och under människors beundran nu
bekämpa jordens och helvetets onda makter, Se på några, som vi känna, vilka
mildra de sorger, som trycka mäniskohjärtan, förlossa syndens offer och jaga
framåt mot sin Herres "väl gjort" och den härlighetens krona som icke
förvissnar.
Varför, o varför skulle inte dina barn höra till denna
gudainspirerande blodtvagna skara? Det var min högsta ärelystnad, när jag först
blickade in mina barns ansikten, att detta skulle bliva deras lott och del, Har
icke denna strävan intagit ditt hjärta?
3. För att uppmuntra dig att söka barnens frälsning önskar
jag, att du skall förstå följande:
a) Att Jesus Kristus är verkligt angelägen om deras
frälsning. Han säger i detta bibelställe: "Låt dem komma till mig, Jag är
deras vän, Jag vill bliva deras Frälsare".
b) Jag önskar, att du skulle förstå, att barnen äro hans
egendom, De tillhöra honom, Han har köpt dem med sitt dyra blod. Du har icke
fått dem till leksaker, icke heller för att nära din fåfänga eller öka din
inkomst eller för att de skola göra dig någon personlig tjänst utan hänsyn till
Guds rikes intressen. Dina barn äro Jesu Kristi egendom. De äro ämnade att
vandra i hans fotspår och bliva människors räddare.
c) Jag vill att du skall förstå, att Jesus Kristus verkligen
älskar dina barn. När han sade och ännu säger: "Låt dem komma till
mig", menade han dina barn. Han älskar dem. De voro inneslutna i det
förbarmande som förde honom till världen och upp på korsets trä.
d) Jag önskar, att du skulle förstå, att han har planlagt
ett lyckligt, heligt och nyttigt liv för dem och berett förutsättningar för dem
att leva detsamma.
e) Och jag vill, att du skall förstå, att det är på dina
skuldror, som han lagt förpliktelsen.att genomföra denna hans plan.
Han vill medla för
dem. Han skall nämna deras namn för sin Fader. Hans Ande skall verka på dem. Hans
försyn skall arbeta i harmoni med hans Ande.
Du måste verka i
förening med honom och med alla andra goda redskap att införa de kära barnen i
helighet och himmel. I trots av alla motståndskrafter.
Det kan så ske. Nu, I
fäder och mödrar, uppfyllen I er plikt gentemot edra barn? Om icke, vilken
bedrövlig räkenskapsdag skall det icke bliva! Och ni, salvationister, bära ni
väl på edra hjärtan de barn, som äro försummade av sina föräldrar, och av dem
eller andra ledas i fördärvet? O, rädda dem!
I ett minnesvärt
möte, som jag höll uti en av Japans större städer, kom en kvinna till
nådastolen. Hon fann förlåtelse och gav sig direkt från samtalsrummet tillbaka
till den plats där hon hade suttit under mötet, förde sina två barn fram till
botbänken och visade, knäböjande mitt emellan dem, deras unga förkrossade
hjärtan till Frälsaren.
Medan hon var
sysselsatt härmed, kom en salvationist, och i tanke att hon skulle vara bättre
i stånd att leda barnen in i Guds rike, erbjöd hon sitt bistånd; men kvinnan
sköt henne milt åt sidan, i det hon
sade: "Lämna dem åt mig: jag är deras moder".
Detta var mycket
riktigt och mycket vackert gjort. Att få barnen frälsta var moderns första
plikt. Dett är varje moders första
plikt, ja varje faders också.
Men när far och mor
försummat detta åliggande, måste det vara själavinnarens plikt att åtaga sig
detta heliga arbete, och det är ju ocka så, vad salvationisten ger sig ut för
att göra?
Broder, syster,
kamrat, vän, gör du din plikt för barnen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar