Vid Akademiska sjukhuset i Uppsala räddas ungefär hälften av de barn som föds redan i vecka 22 och det händer att man räddar barn födda i vecka 21, vilket Världen idag rapporterat om (5/11). Detta sätter svensk abortlagstiftning, som tillåter abort fram till vecka 22, i ett problematiskt ljus.
I en sjukhussal används de medicinska resurserna för att rädda en liten människas liv, medan i rummet bredvid används samma resurser för att, medvetet och planerat, utsläcka livet på en liten människa. Båda är människor som har kommit till precis samma punkt av det mänskliga livets utveckling, men de bemöts på helt olika sätt. På samma sjukhus odlas både en livets kultur och en dödens kultur. Det är en skriande orättfärdighet.
Grundproblemet i svensk abortlagstiftning är att vi under ett stort antal veckor helt fråntar människan hennes rätt till liv. När 21 veckor och 6 dagar har passerat får barnet plötsligt rättskydd och får inte aborteras. Motiveringen är att barnet nu kan överleva. Det är denna gräns som inte längre är relevant. I dag kan vi rädda barn före vecka 22, samtidigt som lagen ger oss rätt att döda dem. Det är orimligt.
Ett första steg måste vara en revidering av nuvarande abortlag, med en sänkning av abortgränsen från vecka 22 till vecka 18. Det håller inte att ropa om att aborträtten är hotad. Nej, det är små människors liv som är hotade. Och det är sjukvårdens integritet som är hotad.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar