Hon satt och tuggade
tuggummi medan hon lyssnade till Bibelundervisningen. Fötterna hade hon
placerat högt på ryggstödet framför. Ungdomskonferensen hade hållit på några
dagar och nu undervisade jag om hur man blir frälst. Jag talade om de två
villkor som står i Rom 10:9 för att man ska kunna bli frälst. Man måste tro att
Jesus lever och så måste man vara villig att bekänna honom som Herre i sitt
liv, det vill säga att låta honom bestämma över mig. Plötsligt höjde hon rösten
och sa: ”Jamen så lätt är det ju inte”. Jag kontrade med att. ”Jo så lätt är
det”. Hon såg tvivlande på mig och jag avslutade undervisningen. I konferensens
avslutningsgudstjänst, någon dag senare, hade vi en ínbjudan för dem som ville
komma fram och bli frälsta. Min glädje var stor när jag såg henne bana sig väg
fram mellan alla ungdomar för att få uppleva undret i sitt eget liv. Där och då fick hon uppleva frälsningen.
BÖN
Herre, du vill ha gemenskap
med varenda människa. Ingen är oviktig för dig. Du dog för att alla människor ska kunna bli frälsta om
de bara vill. Hjälp mig att idag leva så att någon enda människa får lust att
lära känna dig. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar