En polariserad kyrka

I Sveriges Radios söndagsintervju den 12 april intervjuades den förre ärkebiskopen K G Hammar. Jag har tidigare citerat några av K G Hammars uttalanden på denna sida. I en tidningsintervju för några år sedan sa Hammar ”Stora delar av Bibeln skulle för länge sedan ha kastats på historiens skräphög” och ”jag tror inte på en bok – jag tror på Jesus.”

Under söndagsintervjun nu i april fick K G Hammar frågan hur han ser på Bibeln, och Hammar svarade: ”Gud har inte sagt något. Inga texter har ramlat ned från himlen. Allting är författat av människor i en bestämd situation med de förutsättningar som fanns då.”

En sådan bibelsyn väcker en del frågor hos mig. Hur kan man tro på Jesus om man inte tror på Bibeln? Den information vi har om Jesus kommer huvudsakligen från Bibeln och om vi inte tror på Bibeln måste vår tro på Jesus bygga på hur människor i en bestämd situation uppfattade Jesus. Hur kan man tro på förlåtelsen och frälsningen om man inte är säker på att det är Gud som talar genom Bibeln. Hur kan vi tro på det eviga livet om det bara är människor i en bestämd situation som har uppfattat det så. Det skulle jag gärna vilja fråga K G Hammar om.

Min bibelsyn är den rakt motsatta. Den bygger på att hela Bibeln, både Gamla och Nya testamentet är inspirerat av Gud och att Bibeln är det enda gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv (från Frälsningsarméns första lärosats). Ingen kan bli frälsningssoldat som inte skriver under att man tror på detta.

Det är alltså ett stort avstånd mellan den bibelsyn som K G Hammar ger uttryck för och den som jag bygger mitt liv på. Däremellan finns det naturligtvis en mängd möjliga positioner som menar att vissa delar av Bibeln är inspirerade av Gud och andra inte. Men då uppstår frågan vem som ska avgöra vad som är gudomligt inspirerat och vad som inte är det och då kommer förmodligen var och en att ha sin egen personliga bibel som består av de bibelverser som just jag menar är gudomligt inspirerade.

Den bibelsyn som Hammar ger uttryck för är den liberalteologiska och den bibelsyn där jag hör hemma brukar kallas konservativ.

De flesta väckelserörelser i historien har uppstått för att den etablerade kyrkan blivit alltför liberal. Luther ansåg att kyrkan hade alltför många obibliska inslag och ett av reformationens slagord var ”Bibeln allena” (Sola-scriptura).

Sedan dess har olika väckelserörelser ”upptäckt” saker i Bibeln som tidigare varit negligerade och så har den ena efter den andra rörelsen uppstått: metodismen, baptismen och pingstväckelsen.

Jag tror att många av oss har placerat de kristna samfunden i Sverige någonstans på linjen mellan det liberalteologiska och det konservativa. Men idag tycker jag míg se en ökad polarisering inte bara mellan samfunden utan framför allt inom samfunden. 

I de mer liberalteologiska samfunden kan man finna många med extremt konservativ teologi, och det tror jag det har funnits länge. Men polariseringen inom de traditionellt konservativa samfunden är en nyare företeelse. Medlemmar i traditionellt konservativa kyrkor står idag upp för och torgför liberala åsikter som bara för några år sedan var helt otänkbara.

Frågan är vad polariseringen inom de kristna kyrkorna kommer att leda till. Kommer det att bli nya samfundsbildningar eller kommer vi att kunna verka tillsammans med så olika tro?

En del kyrkosamfund har valt att dela sig i två olika kyrkosamfund. I världens största Metodistsamfund, United Methodist Church, har över hundra församlingar slutit sig samman i en ny konservativ rörelse då de menar att USA:s metodistsamfund blivit för liberalt. Där är det frågan om samkönade äktenskap och synen på hbtq-frågor som var orsaken till splittringen. (Jag har tidigare skrivit om detta här: http://rupeba.blogspot.com/2020/03/vart-ar-vi-pa-vag-en-splittrad-kyrka.html). Det är naturligtvis tragiskt att det som en gång var United Methodist Church inte längre är ”United”.

För de samfund som väljer att inte dela sig utan att fortsätta att verka tillsammans är frågan: Hur mycket invärtes splittring tål en kyrka? Var går smärtgränsen för olika åsikter inom kyrkan? 

Kan man tänka sig att de olika teologiska ståndpunkterna kan mötas i en kompromiss? Jag kan tänka mig att det är en möjlig väg för de mer liberalt troende, eftersom man inte ser på Bibeln som ”Guds Ord”. Men för de konservativt troende tror jag att det är en omöjlig väg eftersom man tror att det är Gud som talar i Bibeln. Man kan ju inte kompromissa på det Gud säger.

Framtiden får utvisa vilka val kyrkosamfunden gör….

/PB