”Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk
på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr” (Upp
2:4-5)
De kristna i Efesos var berömda
för sin kärlek. När Paulus skriver till dem i Efesierbrevet, tackar han Gud för
dem. Han hade hört om deras tro och
deras kärlek. Tänk vilket drömläge, att som församling ha namn om sig att vara
kärleksfull. Alla borde ju vilja komma till en sådan församling och vara
med.
Ändå är det till församlingen i
Efesos som Uppenbarelsebokens skarpa reprimand riktar sig. Herren förebrår dem
för att de har övergett sin första kärlek. Vilken tragisk utveckling – från att
ha varit berömda för sin kärlek till att bli förebrådda för sin brist på
kärlek. Men bibelordet stannar inte vid reprimanden utan fortsätter med att
visa på botemedlet. Det finns en väg tillbaka!
I början av det kristna livet
lever man ofta som i ett rus av kärlek. Tänk på hur det var den gången då du
var fylld av kärlek. När vi medvetet tänker på något positivt, väcks längtan
efter att uppleva detta igen. Då blir det lätt att vända tillbaka till Gud och
göra kärlekens gärningar igen.
BÖN
Gud, du är kärlek.
Din kärlek kallar mig att leva nära dig och bli uppfylld av samma kärlek.
Förlåt mig att jag så
lätt överger den första kärleken. Tack för att det finns en väg tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar