”Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus
till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem” (Ef 2:10)
I vers 6
sitter vi tillsammans med Jesus och i vers 10 går vi in i de gärningar som han
har förberett för oss. Detta kan illustrera de två olika positioner som är
nödvändiga för ett kristenliv i balans.
Sitta är en vilande ställning. Det är då vi i stillhet och vila är
tillsammans med honom i bön och tillbedjan.
Vandra är en aktiv ställning. Det är vår tjänst för Gud, då vi går
ut i dagens olika uppgifter.
I det gamla
förbundet, på tabernaklets tid, hade prästerna två olika riktningar i sin
tjänst.
En tjänst var
riktad utåt, mot folket, på
förgården. Där hjälpte man folket med deras religiösa aktiviteter vid
offeraltaret.
En tjänst var
riktad inåt, mot Gud, i det heliga.
Där utförde prästerna en tjänst som bara var för Gud. Där tände de rökelse
framför Guds ansikte varje morgon och kväll.
I Hesekiel 44
hade prästerna försummat tjänsten inför Gud (vers 8), och blivit helt upptagna
av tjänsten för människor. Straffet blev att de inte längre fick träda fram för
Gud (vers 13). De fick fortsätta att göra tjänst för människorna (vers 11),
medan andra blev satta att göra tjänsten inför Gud (vers 15, 16).
När vi kommer
i obalans i vårt kristna liv och blir så upptagna av den yttre verksamheten att
vi försummar tjänsten inför Gud (bön och tillbedjan), är straffet att Gud inte
stoppar oss. Han låter oss bara fortsätta tills vi en dag upptäcker att vi inte
längre lever. Vi upptäcker då att vi
bara upprätthåller en form av verksamhet som en gång utfördes i liv, men som nu bara har blivit form.
Det gamla
templet existerar inte längre. Gud bor inte längre där. Han har flyttat in i
det nya templet. Templet som består av kött och blod.
”Vet ni inte att ni är Guds tempel och att
Guds Ande bor i er?” (1 Kor 3:16)
När vi blir
födda på nytt och tar emot Jesus, så flyttar han med sin Ande, den Helige Ande,
in i vår kropp.
Det gamla
templet hade tre avdelningar. Det har också det nya templet (1 Tess 5:23). En
yttre, synlig del, kroppen
(förgården). Genom den har vi kontakt med andra människor och världen omkring
oss. Det ger oss omvärldsmedvetande.
Vi har också
två inre rum. Själen (det heliga) som
är platsen för vårt jag: vilja, förstånd och känsloliv. Den ger oss
självmedvetande.
Vår ande (det allra heligaste) är platsen
där Gud bor. Den ger Gudsmedvetande.
Det gamla
templet hade två olika riktningar i sin tjänst. Utåt mot folket och inåt mot
Gud.
Det har också
det nya templet: Inåt: ”…gå in i din
kammare…” (Matt 6:6). Detta talar om vår tjänst för Gud (bön, tillbedjan,
bibelläsning). Utåt: ”Gå ut i hela
världen…” (Mark 16:15). Detta talar om vår tjänst för andra människor.
Hela idén,
hela poängen , med templet var att det som hände där hade förbindelse med Gud.
Om inte templet hade haft någon förbindelse med Gud var det helt meningslöst
att komma dit med sina offerdjur. Om tjänsten inför Gud försummades kunde det
kanske för de flesta se ut som om allt fungerade perfekt. Människor kom med
sina offerdjur och utförde sina religiösa aktiviteter. Men hela grunden för
templet, gudsnärvaron, hade då totalt fallit ihop.
Nu är det vi
som är kallade att vara ett tempel för den Helige Ande. När vi blir så upptagna
av den yttre verksamheten och försummar tjänsten inför Gud, kan det kanske se
ut som om det fungerade för en stund. Vi blir då ett tempel till utseendet men
inte till funktionen. Även om vi för en tid lyckas se ut som ett fungerande
tempel, så har hela idén med att vara ett tempel (att leva i gemenskap med Gud)
fallit ihop.
Läs:
Efesierbrevet 2:10-10
Hesekiel 44:6-16
Efesierbrevet 2:10-10
Hesekiel 44:6-16
- Samtala om likheter mellan det gamla tabernaklet och det nya templet (du och jag) där Gud bor idag
- I vilken del blir tjänsten för Gud utförd? (då och nu)
- I vilken del blir tjänsten för människor utförd? (då och nu)
- Vilka saker i kristenlivet tycker hör hemma under begreppet ”vila”?
- Vilka saker hör hemma under begreppet ”vandra”?
- Vad blir resultatet om det blir för mycket ”vila”?
- Vad blir resultatet om det blir för mycket ”vandra”?
- Vilken av de två tycker du det är lättast att försumma? (Jämför Jesu balans mellan tjänst för människor och tjänst för Gud i Matt 14:21-23)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar