– Vem är det som talar till mig? frågade jag. När vi skulle gå hem ville jag säga det till mamma och pappa, men tyckte det var löjligt, berättar Owe.
Efter skolan var Owe ute på sjön och fiskade några år, men var ständigt sjösjuk och tog istället jobb på ett lastfartyg. Det tog honom till Amerika som 15-åring....
...I början av 1960 var det en stor väckelse på Hönö och Owe gick med kompisarna på mötena.
– Vi gick dit för att kolla på tjejerna och se vad det var för något som hände. Det var den stora grejen.
Den 31 januari 1960 predikade George Davidson och Owe rökte fortfarande.
Owe satt på läktaren i Missionskyrkan och lyssnade på George.
– Han predikade rakt in i mitt liv och jag har aldrig varit så arg på en predikant. Men samtidigt var jag gripen.
– Jag hade sagt nej till Jesus så många gånger förut. När jag gick ut i vestibulen och tog min ytterrock hörde jag en röst inom mig som sa: "Owe, nu ska du lyssna till mig. Detta är ditt sista tillfälle, nu kallar jag dig för sista gången".
Det var samma röst som han hört som sexåring. Owe funderade på om livet var slut och om han skulle dö.
– Jag var bara 20 år och jag blev rädd. Är det så allvarligt?
Han hängde tillbaka ytterrocken och gick jag in i kyrkan igen...
Läs mer här: http://www.inblick.se/livsberattelser/2019/08/15/jag-var-som-en-suput-och-storrokare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar