Men jag är inte den enda som ser att vi många gånger lever i en sekulariserad kyrka, och med kyrka menar jag inte Svenska Kyrkan, utan alla vi som tillhör en kristen gemenskap i Sverige idag.
Nu senast läste jag en artikel av Olof Edsinger som ser tillbaka på den kyrka där hans farmor växte upp och den kyrka som Olof Edsinger själv växte upp i.
Då Edsinger läser minnet från sin farmors konfirmation skriver han: "Det är knappast bara jag som studsar till när jag i konfirmationsminnet från 1935 läser ord som dessa: ”Minns att du är kallad till att vara en god Jesu Kristi stridsman! Vilken ära! Men också vilket allvar! Bevara då ditt hjärta såsom en helgedom för Guds Ande och allt gott och skönt och kyskt i livet! Strid mot alla inre och yttre synder, dina skötesynder framför allt! Hör vad Guds ord säger just till din ålder: I ären starka och Guds ord förbliver i eder och i haven övervunnit den onde (1 Joh. 2:14).” Det är inte många präster i dagens Svenska kyrka som skulle uttrycka sig på detta sätt."
I konfirmationsminnet kan man också läsa: "Tänk därpå, att kroppen är bestämd att vara ett Guds tempel, som ingen ostraffat skadar eller befläckar!” Eller: ”Träd aldrig in på sådana ställen, där du vet, att du icke kan bjuda Jesus med dig såsom din ledsagare och beskyddare!”
Slutligen fick konfirmanderna med sig en handfast vägledning gällande de ”fyra b:na”: (1) ”Bruka din bibel varje dag uti stilla stunder! Och tänk, när du öppnar din bibel och vill läsa: nu talar Gud själv till mig – så skall du läsa med helig glädje och till välsignelse.” (2) ”Glöm icke bönen! … Bed varje morgon och afton med stilla eftertanke …” (3) ”Var rädd om dina söndagar! De utgöra tillsammans den sjundedel av ditt liv, som mest bestämmer hurudan din evighet skall bliva. Var flitigt med i församlingens gudstjänster och deltag av hjärtat uti allt och (4) kom på nytt till Herrens bord, den heligaste och saligaste plats, som finnes för dig på jorden.”
Edsinger konstaterar den stora skillnaden mellan farmors uppväxtmiljö och hans egen.
Hur är det i den kyrka du lever? Blir vi präglade av de viktigaste frågorna:
- Vad ska vi göra för att fler människor ska bli frälsta?
- Hur ska vi kunna stimulera varandra att växa i vårt lärjungaskap?
- Vad ska vi göra för att hjälpa människor som lider?
Eller har vi slutat att ställa de viktigaste frågorna och hemfallit åt att ha det så trevligt som möjligt i vår lilla grupp?
/PB
Du kan läsa Olof Edsingers artikel här: http://olofedsinger.se/talande-kontrast-mellan-vackelsetid-och-sekularisering/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar