Vilken Gud tror du på? Till stor del tror jag att denna fråga kan besvaras genom hur vi ser på våra liv som kristna. I arbetet med min bok Korsvägen och uppståndelselivet (Livets Ords Förlag 2019) har jag särskilt gått och stavat på två för mig själv väldigt rannsakande frågor. Nämligen: Tror jag på en Gud som är värd att dö för? Och: Tror jag på en Gud som kan uppväcka döda?
Det som fascinerar mig med dessa båda frågor – som ju representerar två helt olika sidor av det kristna budskapet – är att de å ena sidan kan låta extrema, men att de å andra sidan står i centrum av det kristenliv som träder fram i Nya testamentet. Visserligen är det sant att vare sig martyriet eller uppväckandet av döda hör till vardagen i det kristna livet. Men min övertygelse är ändå att vi behöver se på dessa erfarenheter som två konkreta riktmärken för våra liv, om vi inte ska hamna på glid i vårt personliga lärjungaskap. Ytterligheterna är helt enkelt nödvändiga för att Gud inte ska bli för tam och neutral för oss.
En betydande del av den svenska kristenhetens kris tror jag handlar om att Gud har blivit alltför hanterbar. Det är som att en osynlig hand hela tiden driver oss mot en förståelse av Gud som förutsägbar och harmlös. Som snäll och trevlig snarare än utmanande och helig. Och resultatet av detta blir ett ofta väldigt blodfattigt budskap. En Gud som inte är värd att dö för kan ju knappast vara värd vårt allt – vår fullständiga tillbedjan och lydnad. En Gud som inte kan uppväcka döda, kan knappast ha förmågan att förflytta berg vare sig i våra egna eller någon annans liv.
Läs mer här: http://www.hemmetsvan.se/nyhetstexter.jsp?oid=8140&coid=4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar