Detta är det tionde avsnittet i bibelstudieserien från Efesierbrevet. De tidigare avsnittet kan du läsa här: https://rupeba.blogspot.com/2019/08/bibelskolan-efesierbrevet.html
____________________
____________________
Innan vi går
vidare kommer här några sammanfattande kommentarer då det gäller tjänstegåvorna
(Lektion 8 och 9).
- När vi blir födda på nytt, blir vi inte bara kristna som enskilda individer. Vi blir också insatta i ett större sammanhang, i församlingen som är Kristi kropp.
- I församlingen finns många olika uppgifter och funktioner. De fem tjänstegåvorna i Ef. 4 är mycket viktiga, men det finns många fler, till exempel tjänsten att hjälpa och tjänsten at styra (1 Kor 12:28).
- Alla kristna är kallade att gå in i olika uppgifter och tjänster.
- Många, kanske till och med de allra flesta, har en kombination av flera tjänster. Paulus var till exempel profet och lärare i Antiokia (Apg 13:1).
- Våra tjänsteuppgifter kan förändras över tid. I Apg 13 var Paulus profet och lärare i församlingen. Från och med vers 4 förändras hans tjänst till att bli apostel (Apg 14:4).
”Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den
gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till
ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet
med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.” (Ef 4:22-24)
I vår
utveckling som kristna finns det ständigt något vi måste lägga av oss och något
vi ska ikläda oss, något att lämna och något att få. Redan vid de första stegen
när vi blir födda på nytt finns detta med. Att det gamla och ta emot det nya .
Jesus säger i sitt samtal med Nikodemus: ”Den
som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike” (Joh
3:5).
Vatten använder vi för att bli rena. Det
talar om vår rening från synden: ”… för
att helga den (församlingen) , sedan
han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet.” (Ef 5:26). Det talar
om det vi måste lämna för att bli födda på nytt. Vi måste vara villiga att göra
oss av med synden.
Anden är det nya vi tar emot när vi blir
födda på nytt. Guds Ande kommer in i oss och vi blir ett tempel för den Helige
Ande.
Det är på
samma sätt i fortsättningen av det nya livet, i helgelseprocessen. Att helga
har redan i Gamla Testamentet två betydelser (2 Krön 29:5 + 15-18):
- Helga ifrån. Rena från orenhet. Ta bort allt som inte skulle vara där.
- Helga till. Överge sig, inviga sig till Gud. Komma in i ett nytt förhållande till Gud.
Det är
viktigt att vi upplever båda dessa sidor då vi vandrar med Jesus:
- Det vi inte ska göra, det vi ska lämna och
- Det vi ska göra, det nya vi ska komma in i
Israels barn
blev kallade ut från fångenskapen i Egypten och kallade in i det förlovade
landet.
De lämnade
det gamla. De övergav fångenskapen. Men den första generationen gick inte in i
det nya, där Gud hade lovat ett rikt land, ett land med överflöd. De blev
stående mitt emellan det Gud kallade dem från och det Gud kallade dem till.
Tragedin var
ett faktum. De missade den glädje de hade i Egypten (många gånger längtade de
tillbaka till det gamla livet) och de missade också den glädje som Gud hade
förberett för dem i det förlovade landet. De stannade mitt emellan. Resultatet
blev ett torrt ökenliv.
I
Efesierbrevet 4:22-24 läser vi om att lägga av och att klä på. När vi blir
kristna lägger vi av många saker och vanor (vers 22). Dessvärre stannar det där
för många människor istället för att komma in i förnyelsen (vers 23) och klä på
sig den nya människan (vers 24). Kristenlivet blir då bara ett negativt ”låt bli att göra” i stället för att
fortsätta in i det positiva ”gör detta
istället”.
Romarbrevet
12:1 talar om att vi ska ge oss helt över till Gud. I vers två ser vi de båda
sidorna i denna process. Den negativa sidan: ”anpassa er inte efter denna världen”, och den positiva ”låt er förvandlas”.
Om vi bara
lever i den negativa sidan och inte går in i den positiva sidan som talar om
förnyelse, då blir vårt kristenliv som en torr ökenvandring. Vi missar både den
glädje som världen ger och den glädje som finns i Guds rike.
Efesierbrevet
5:18 visar oss också dessa två sidor. Den negativa ”Berusa er inte med vin”, och den positiva ”låt er i stället uppfyllas av Anden”.
Den första
delen, den negativa att inte dricka sig full av vin, har kristenheten i stort
sett klarat bra. Det finns naturligtvis undantag, men som helhet har vi nog
klarat det bra. Om vi låter det andra ske, det positiva, att bli uppfyllda av
anden kommer det säkert att väcka en törst hos många som ser det. En törst
efter något som är bättre än vin. Då kommer många säkert att förstå att
kristenlivet inte bara är att låta bli att göra vissa saker, men framför allt
att bli fylld av något som är värt att satsa sitt liv på.
- Samtala om de sammanfattande kommentarerna om tjänstegåvorna.
- Ge exempel på andra viktiga uppgifter i Kristi kropp
- Samtala om kombinationen av tjänstegåvor (De flesta människor kan säkert fungera mer eller mindre bra i flera olika tjänstegåvor)
- Samtala om hur tjänster kan förändras över tid (Behovet kan göra att jag måste fungera i en tjänst som kanske inte passar bäst för mig)
- Samtala om de två betydelserna av att helga. Helga från något och helga till något. Hur kan vi praktiskt uppleva dessa två sidor?
- Vad blir resultatet om vi bara upplever den första negativa betydelsen av ordet? Är det vanligt?
- Vad sker om vi bara upplever den andra positiva sidan av helgelsen?
- Vad kan vi göra för att bättre lyda uppmaningen ”Låt er uppfyllas av Anden”?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar