Så har det blivit söndag igen och vi har kommit en bit in i september. Förra söndagen vaknade vi klockan fyra för att påbörja den omständliga resan tillbaka till Sverige. Vi hade läst på nätet att flygtåget till Gatwicks flygplats skulle gå från stationen Elephant and Castle tidigt på söndagsmorgon, så vi tog en taxi till stationen Elephant & Castle. Där fanns en tunnelbanestation som var stängd och ingen tågstation kunde vi se. Den fjärde personen vi frågade visste att det fanns en tågstationen i andra änden av Elephant och Castle. Där skulle man gå in i köpcentret och inne i köpcentret skulle man hitta ingången till tågstationen.
Vi tackade och sprang iväg med två barnbarn och alla väskor. Vi förstod att vi hade bråttom. Flyget på Gatwick skulle inte vänta på oss.
Väl framme vid köpcentret såg vi att det fanns skyltar till järnvägsstationen vid köpcentrets ingång. Men köpcentret var stängt! Vi frågade ett par män som såg ut att stå och vänta på bussen. De talade om att det fanns en annan ingång till tågstationen om man gick runt hela kvarteret. Då de förstod att vi var lite osäkra på vägen dit sa de "Vi följer med".
Så gick vi den långa vägen runt hela kvarteret med två barnbarn, alla väskor och två män som hade stått och väntat på bussen.
Då vi kom runt till andra sidan av kvarteret fanns det verkligen en dörr in till tågstationen. Men det fanns inga tåg som förväntades komma eller lämna stationen så tidigt på söndagsmorgonen. Men vi måste ju komma till Gatwick flygplats i tid. Jag stannade en taxi och frågade hur mycket det skulle kosta att åka med honom till Gatwick och det skulle kosta en mindre förmögenhet.
Under tiden hade de två männen, eller om de var förklädda änglar, gått in i en port där det fanns en skylt om Mini-cabs (Mini-taxi). Männen (=änglarna) hade ordnat en bil som skulle ta oss till Gatwick till halva priset. Vi baxade in allt vårt bagage, barnbarnen och farföräldrarna, i den lilla bilen. Det sista vi såg då vi åkte iväg var att änglarna var försvunna.
Vi kom fram till Gatwick, avgångshallen var full av människor som stod och tittade upp på den stora informationsskylten där det stod vilken gate de olika flygen skull avgå ifrån. På vårt flyg stod det som enda information "Please wait".
Nästa gång vi tittade upp på skylten stod det plötsligt "Gate is closing". Vi sprang med barnbarn och väskor i full fart den långa vägen till vår gate. är hade man just bordat färdigt, men det flyget gick till någon plats i Asien. Vi hittade någon flygplatsanställd som talade om att vårt flyg hade bytt gate och skull avgå från Gate 12. Vi skyndade oss dit och fann att det flyget som utannonserades på Gate 12 skulle till Dubai. Efter en stund talade de om i högtalarna att de hade problem med skyltarna den morgonen. Som om vi inte visste det...
Vi kom med flyget och Norge-barnbarnet och Stockholms-barnbarnet kom till slut fram till sina respektive hemadresser.
Det fanns en film då jag var ung som hette "Änglar finns dom?", och jag tror att de finns. Ibland kan de till och med se ut som två luggslitna män som står och väntar på en buss. Eller var det oss de väntade på?
Nu är vi hemma och har vi kommit igång att jobba igen med att vara coacher/mentorer för ett antal frälsningsofficerare i Sverige och Lettland. Vi har i det jobbet redan hunnit med en del bilresor både söderut och norrut i Sverige.
På bloggen och på Facebook avslutar vi under den kommande veckan bibelstudieserien från Efesierbrevet i 11 avsnitt. Du kan läsa de tidigare avsnitten här: http://rupeba.blogspot.com/2019/08/bibelskolan-efesierbrevet.html.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar