BERG-OCH-DALBANE-KRISTENDOM - Dom 3

Bibelläsning: Domarboken 3
Läs bibeltexten här

"HERRENS Ande kom över honom, och han blev domare i Israel. När han drog ut i strid, gav HERREN Kusan-Risatajim, kungen i Aram, i hans hand så att han blev Kusan-Risatajim övermäktig. Sedan hade landet ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son."  (Dom 3:10-11 FB)

I detta kapitel ser vi det genomgående mönstret i hela Domarboken. Det går upp och ned hela tiden:
-Folket avfaller från Gud och blir ockuperat av främmande folk
-Gud sänder en domare som vänder folkets hjärta till Gud och som befriar folket
-En tid av ro så länge domaren lever
-Sedan avfaller folket från Gud igen och blir ockuperat fram till dess Herren sänder nästa domare för att befria folket och vända deras hjärtan till Gud.....

I detta kapitel möter vi domaren Otniel, och landet fick ro i fyrtio år (vers 11). Efter den följande avfallsperioden kommer domaren Ehud och folket fick ro i åttio år (vers 30).

Det finns kristna som lever på ungefär samma sätt. De blir lätt berörda av Gud och ger sitt liv till honom. Allteftersom tiden går blir det andra intressen som tar över och det kristna livet blir så gott som obefintligt. Därefter kommer en ny konferens som på nytt uppglöder den kristne och efter konferensen avtar glöden långsamt för att till slut slockna helt...

Det är inte så Gud vill ha det. Gud vill ha vårt trofasta hjärta som står fast både i väckelsetider och i perioder av torka.
"Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt."  (Jer 17:8)

 

- Mannakorn att tugga på under dagen:

Jag vill vara "ett träd planterat vid vatten"

__________________
Innehåll:
Herren lät några folk bo kvar bland israeliterna för att sätta dem på prov (vers 1).
Folket glömde Herren och vände sig till baalsgudarna och asheragudinnorna (vers 7).
Israeliterna ockuperas av andra folk (vers 8)
Folket ropar till Herren som sänder Otniel som befriar dem (vers 9)
Då Otneil dött gjorde folket åter det som var ont i Herrens ögon (vers 12).
Israeliterna blir ockuperade (vers 13).
Israeliterna ropar på Herren som sänder Ehud som befriar folket (vers 15)

Kommentar:
Efter att israeliterna hade bott i löfteslandet en tid blev det vanligt att de israeliska männen började intressera sig för kvinnorna hos de folk som bodde kvar i landet. De israeliska kvinnorna började på samma sätt intressera sig för de kananeiska männen. Det ledde vidare till att israeliterna började intressera sig för de avgudar som de andra folken tillbad i löfteslandet. Det ledde vidare till att de började tillämpa de omoraliska seder som fanns hos de besegrade folken.

Det hade aldrig varit israeliternas avsikt att avfalla från Gud. Men det ena ledde till det andra, och det andra till det tredje...

Det är på samma sätt med synden i våra dagar. Det börjar med en nästan oskyldig tanke. Efter hand börjar vi acceptera tanken och ger den näring, och när "begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den synd" (Jak 1:15).

Konsekvensen av folkets avfall från Gud var att ett främmande folk utanför Israel anföll Israel och gjorde dem till slavar i åtta år (vers 8).

Då ropade folket till Gud och han sände en frälsare Otniel som var son till Kalebs yngre bror. Otniel blev den förste domaren i Israel. Men Otniel kunde inte göra så mycket förrän Herrens Ande kom över honom. Otniel besegrade då i Guds kraft den främmande armén och landet fick ro i fyrtio år (vers 10-11).

Till eftertanke:
Det var genom den Helige Andes kraft som Otniel kunde leda israeliterna till seger. Det var på samma sätt med lärjungarna på pingstdagen. De hade misslyckats totalt att stå upp för Jesus. En av dem hade förrått Jesus. De hade alla övergivit Jesus då man kom för att gripa honom. Petrus hade tre gånger förnekat att han kände Jesus. Lärjungarna låste in sig i fruktan för folket. Men så kom den Helige Ande som Jesus hade lovat. De glömde bort att de var rädda, gick ut och förkunnade och tre tusen människor blev frälsta den dagen.
- Hur är det idag? Är vi beroende av den Helige Andes kraft eller försöker vi att göra så gott vi kan i vår egen kraft?

Jesu löfte gäller också idag då han säger att vi ska få kraft när den Helige Ande kommer över oss (Apg 1:8)