Läs bibeltexten här"Efraim drev inte heller bort de kananeer som bodde i Gezer, utan kananeerna bodde kvar bland dem i Gezer." (Dom 1:29 FB)
Josua var nu död. I sitt sista tal till folket uppmanade han dem att välja vem de ville tjäna. Herren eller avgudarna bland folket i landet (Jos 24:15).
Israeliterna fortsatte nu sin erövring av det utlovade landet. Men de lät de besegrade folken bo kvar (vers 27-33). Detta ledde till en mångårig blandning av tillbedjan både till Herren och till avgudarna. Till slut ledde det fram till att israeliterna förlorade landet och blev bortförda i den babyloniska fångenskapen.
Så är det också i våra liv. Om vi kompromissar med synden och låter den finnas kvar i våra liv kommer den till slut att leda oss in i fångenskap och slaveri. Vi får aldrig kompromissa med synden, inte ens om vi kallar synden vid något annat namn. Synd är synd. Och om vi inte förgör synden i våra liv kommer den att förgöra oss.
- Mannakorn att tugga på under dagen:
Låt inte synden få fäste i ditt
liv!
_________________Innehåll:
- Vers 1-26
Israeliternas fortsatta erövringar.
- Vers 27-36
Folk som israeliterna inte fördrev
Kommentar:
En av svårigheterna vid erövringen var att varje stad var självständig med egen regering, armé och lag. Varje stad måste besegras för sig. Det fanns ingen kung som kunde kapitulera över ett större landområde.
Israeliterna började bli krigströtta och Josua fanns inte längre bland dem. Det ledde till att israeliterna kompromissade med Herrens befallning och lät många av kananeerna bo kvar i landet. Man kanske tänkte "det kan väl inte vara så farligt".
Det största hotet mot israeliterna var inte kananeernas militära styrka utan deras avgudadyrkan och omoral. 700 år tidigare hade Gud talat till Abraham och sagt att när det var dags att inta landet skulle folket i landet ha "fyllt sina synders mått" (1 Mos 15:16). Israeliterna skulle alltså utföra Guds straffdom över folket som bodde i löfteslandet. I vanliga fall är det onda vi ser inte något som kommer från Gud, men vid några tillfällen är det onda en straffdom sänd av Gud. Som till exempel Syndafloden på Noas tid och ödeläggelsen av Sodom och Gomorra. I tidens slut kommer också Guds straffdom drabba jorden genom Guds vredesskålar i Uppenbarelseboken kap.16.
Till eftertanke:
"Om vi kompromissar med synden och låter den finnas kvar i våra liv kommer den till slut att leda oss in i fångenskap och slaveri. Vi får aldrig kompromissa med synden, inte ens om vi kallar synden vid något annat namn. Synd är synd. Och om vi inte förgör synden i våra liv kommer den att förgöra oss".
- Hur ser det ut ibland Guds folk i Sverige idag?
- Hur ser det ut i mitt liv idag?
- På vilket sätt kan synd leda oss in fångenskap och slaveri?
- I vilka sammanhang säger vi "det kan väl inte vara så farligt" om saker som Gud kallar för synd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar