Den senaste tiden har ett antal profetiska hälsningar förmedlats till Sverige och Sveriges kristenhet. Deras innehåll har varierat, men gemensamt för de flesta har varit en ton av allvar. De som framburit dem har också kallat sina åhörare till omvändelse, utifrån det specifika område som de tyckt sig ha fått Herrens uppenbarelse om.
Hur ska vi som Guds folk förhålla oss till detta? Om man läser kommentarerna på Facebook och på olika kristna bloggar är det tydligt att kristenheten på denna punkt är delad. Vissa skribenter avfärdar alla former av profetiska anspråk, ofta med hänvisning till dåliga erfarenheter eller till att ”nytestamentlig profetia aldrig kan handla om dom”. Andra köper automatiskt allt som sägs från talarstolen, så länge som det bekräftar vad de själva uppfattar som sant och riktigt. Däremellan finns en blandad skara skeptiker och sympatisörer; människor som inte låter sig inordnas i narrativet om ”allt eller inget”.
Så – går det att säga något mer generellt om saken? Låt mig göra ett försök att reda ut åtminstone några av begreppen!
För det första: Finns det profeter i dag? Ja, utan tvekan talar även Nya testamentet om det profetiska. Viktigt är dock att här göra en skillnad mellan den profetiska gåvan och den profetiska tjänsten. Profetisk gåva är ett utbrett fenomen i Kristi kropp, som normalt handlar om att förmedla hälsningar till Guds folk som bygger upp såväl den enskilde som församlingen (jfr 1 Kor 14:3). Profetisk tjänst, däremot, står för en mer djupgående kallelse, som förenklat kan beskrivas som att också med sitt liv förkroppsliga det framburna budskapet. Människor med en profetisk tjänst tenderar därmed att få förmedla budskap av ”större” eller mer övergripande karaktär än de som bara fungerar i den profetiska gåvan.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar