Tidig söndagsmorgon den 8 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet 

Ja utkikspunkten på livet är denna vecka från min position under parasollen. Det är sommar och semester. Den gångna veckan har vi kört bil genom Europa. Vi gjorde det ofta för länge sedan då pojkarna var små. Då körde vi till Bibione i Italien. Det är den närmaste Medelhavsrivieran från Sverige. 140 mil från Travemunde om jag inte minns fel.

Men på den tiden fanns det ingen luftkonditionering i bilarna och ett helt annat säkerhetstänk. De tre pojkarna kunde fritt rulla runt och leka i baksätet.

Men nu gjorde vi det igen. Utan pojkar i baksätet och med luftkonditionering. Pojkarna har nu blivit medelålders män med sina egna nya familjer.

Förra söndagen vaknade vi upp i Basel i Schweiz och vi ville gå på förmiddagsgudstjänsten på Frälsningsarmén på Basels första kår. Vi parkerade i närheten där vi trodde kåren skulle ligga och sökte oss framåt utan att vara helt säkra på vägen. Men så kom en man och en kvinna cyklande i full fart. Kvinnan hade en barnstol bak på cykeln, men istället för barn fanns det där ett althorn och då jag såg att frälsningsarméskölden fanns på deras mörkblå T-shirts förstod då jag att vi var på rätt väg.

Vi fick vara med om ett fantastiskt fint möte med temat "Förnyelse för Guds folk", med utgångspunkt i Hes 37 om de döda benen som får liv.

Basel väckte också en del minnen hos mig. Basel ligger vid den franska gränsen och på andra sidan gränsen ligger Mulhouse en stad där jag upplevde en del av min uppväxt. Ibland åkte vi till Basel för en söndagsutflykt.

Mina föräldrar öppnade på den tiden en ny institution för missbrukare och hemlösa i Mulhouse. Det var i Mulhouse jag skulle börja min skolgång. Jag tycket inte om att gå i skolan, så min föräldrar försökte göra livet lättare för mig genom att ge mig en seg godisbit i form av en båt. Varje dag då jag kom hem från skolan låg min godisbåt på samma ställe i lägenheten.

Detta fortgick en längre tid, men en dag då jag kom hem fanns ingen godisbåt på sin plats. Jag hade hela vägen från skolan sett framför mig hur gott det skulle bli att få min godisbåt. Då jag frågade mina föräldrar var godisbåten fanns fick jag det tunga beskedet att jag nu hade blivit så stor att jag inte längre behövde en godisbåt varje dag. Prövningar vi möta på...

På tal om godis kommer jag ihåg att jag trettio år senare var bibellärare på Frälsningsarmén folkhögkola i Norge. Mina elever hade kommit på min svaga punkt: Ahlgrens bilar. Det hände med jämna mellanrum att jag fick en sådan godispåse av någon elev i sina försök att förbättra sina betyg.

Frälsningsarmén Mulhouse

Tillbaka till Frankrike och Mulhouse. En dag kom jag hem från skolan och frågade min mamma ivrigt om jag var katolik eller protestant. Min mamma svarade att jag var protestant. Det resulterade i att jag dansade runt på golvet och jublande sjöng att jag var protestant. Tänk att jag var så teologiskt medveten redan på den tiden!! 

Men den riktiga orsaken till min glädje var att läraren på skolan berättat om onsdagarna. Man hade ingen religionsundervisning på schemat, utan den sköttes av prästerna på onsdagarna. De katolska barnen hade då en full skoldag med religionsundervisning varje onsdag, men protestanterna hade ingen sådan skola så jag fick ledigt varje onsdag. Därav min glädjedans över att vara protestant.

Efter mitt första skolår i Mulhouse fick jag mitt första betyg från "Ecole communale pour filles", "Mulhouse kommunala flickskola". På intyget fanns bara en enda handskriven mening "Pierre pouvrait etre plus sage". Lite osäker på den franska stavningen med det betyder "Peter skulle kunna vara lite flitigare".

Jag undrar vad som skulle stå på mitt intyg idag?

Ha en välsingad vecka
Peter Baronowsky