Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Så var det söndag igen. Vi fick se blodmånen i veckan och vi njuter fortfarande av ledighet och tid för avkoppling och reflektion.
Vi har nu snart varit pensionärer i fem år och börjar bli erfarna pensionärer. Hur blev livet som pensionär?
Hur ska det bli nu, var en fråga vi inte riktigt fick tid att fundera över. Den första tiden gick åt till att flytta tillbaka till Sverige. Alla våra möbler och andra tillhörigheter hade varit magasinerade i ett förråd på Shurgard under åren vi bodde i Lettland.
Vi var inte heller bekymrade över hur vi skulle använda vår tid som pensionärer. Vi skriver dagligen nya inlägg på www.rupeba.se och vi har fortfarande flera böcker oskrivna. Dessutom hade vi, då vi sent omsider blev frälsningsofficerare, lovat att "älska och tjäna Gud så länge vi lever". Och vi levde ju fortfarande.
Ett par månader efter vår flytt till Sverige, då vi precis hade packat upp det mesta av våra ägodelar fick vi ett telefonsamtal från Frälsningsarméns ledning i Norge som frågade om vi kunde komma till Norge och arbeta där under en tvåårsperiod.
Vi frågade varandra och Gud och visst kunde vi det. Vi började packa våra saker igen, denna gång skulle vi ta med våra möbler och allt.
Eftersom vi skulle arbeta direkt under ledningen tänkte jag att vi skulle bo någonstans i Oslo. Men så blev det inte. Vi fick hyra ett parhus på Jelöy, åtta mil söder om Oslo. Ett likadant hus som vi bodde i då vi var lärare på Jelöy Folkhögskola under åttiotalet. Dessutom fick vi vår mellanson med familj som grannar. Vilken oväntad bonus!
De två åren som vi hade lovat utökades till att bli fyra år. Vår uppgift var att vara mentorer/coacher för de nya löjtnanterna som sändes ut efter officersskolan. Det visade sig vara bra att vi bodde på Jelöy. Där kunde vi lära känna de blivande löjtnanterna under deras tid på officersskolan. Förutom mentorskapet för de unga officerarna reste vi runt i landet och hade mötesserier och bibelhelger. Vi var större delen av tiden på resande fot. Norge är stort. Vi var många gånger uppe i nordostligaste Norge, med Murmansk i Ryssland som närmaste större stad. I det norska FA-territoriet ingår även Island och Färöarna och många gånger fick vi anledning att resa också dit.
Förutom vår tjänst i Norge/Island/Färöarna fick vi under de fyra åren privilegiet att undervisa på officerssamlingar i Danmark, Tyskland, Moldavien och Sverige.
Då vår tid i Norge började närma sig sitt slut sa jag flera gånger till Rut att jag trodde att vi skulle få ytterligare tio år i aktiv tjänst för Herren. Jag sa det halvvägs på skämt, men också halvvägs på allvar. Jag påstår inte att det är profetiskt, men man vet ju aldrig...
Nu har det första av de tio åren gått och jag kommer att berätta mer om det nästa söndag. Ni har väl annat att göra på en söndag än att läsa "Tidig söndagsmorgon", och dessutom är det snart dags att åka på gudstjänst.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar