Psaltaren 119 är inte bara Bibelns längsta kapitel. Det är också en på många sätt utmanande text om Guds lag, torah. ”Jag har min glädje i dina bud, som jag älskar”, skriver psalmisten (v 47). Och: ”alla dina bud är sanning” (v 86).Tycker du att det är jobbigt med Bibelns tal om domen? Uppenbarelsebokens kristna längtarefter domens dag: ”Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?” (6:10)...
...Tycker du att det är jobbigt med Nya testamentets undervisning om den dubbla utgången? Paulus kan förvisso gråta över sina landsmän, som genom sin förnekelse har dömt sig till en evig åtskillnad från sin Skapare. Men fördenskull ser han inga skäl att ifrågasätta rimligheten i vad som väntar: ”Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss” (2 Thess 1:6–7).
Än en gång: Det är fullt naturligt att vi som kristna har favoritverser i Bibeln – och det är rimligt att exemplen ovan inte ingår i dessa. (De är inte heller mina favoritverser.) Men vi bör ändå vara på vår vakt, så att vi inte hamnar i ett läge där vi på sin höjd kan tänkas ”tolerera” Guds bud – när vi med psalmistens ord är kallade att älska dem.
För att kunna göra detta behöver vi förstås först ha fått en möjlighet att lära känna honom som är budens källa – nämligen Herren själv. Just detta är och förblir därför lösningen när vi ryggar tillbaka inför Bibelns mer svårsmälta delar. Den Gud som har skapat och frälst oss är värd både vår kärlek och vår lydnad!
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar