Det är längre till Mosjöen än det är till New York. I varje fall när det gäller tid och kostnader. Det tog oss elva timmar att ta oss från Västerås till Mosjöen, och till en betydligt högre kostnad. Resan innehöll två busstransporter, tre flygtransporter samt en biltransport.
Den sista flygturen var från Bodö till Mosjöen i ett propellerdrivet Wideröflyg. Vi har på tidigare resor tagit oss fram i Nordnorge med dessa Wideröflyg och de skickliga piloterna klarar de flesta väderlekssituationerna.
När vi höll på att gå ned för landning i Mosjöen drog piloten plötsligt upp farten för att lyfta igen. Väl uppe i luften talade piloten om att det hade kommit en kraftig snöby och att vi nu skulle försöka flyga in från en annan vinkel. Det har vi varit med om förut, men man har ju alltid ett begränsat antal försök att få ner planet. Man kan ju inte parkera i luften och vänta på en dag med bättre väder.
Nåväl, ner vi kom på ett bra sätt och vidare till vårt nattlogi i Mosjöen.
Orsaken till att vi befinner oss i Mosjöen är att vi predikar på en ekumenisk mötesserie. Det är sex lokala församlingar som tillsammans genomför denna mötesserie varje år. Det förekommer på många platser i Norge att man årligen har sådana "Fellesmøter".
Det är normalt att vi varje gång vi besöker möter gamla bekanta (tonvikt på bekanta mer än på gamla). På flygplatsen i Oslo, mellan flyg ett och flyg två, träffade vi en frälsningsofficer på väg från ett sammanträde på HK hem till Vestlandet. Vi fick en fin pratstund tillsammans om hur det har gått med flera av de unga officerarna som vi hade mycket att göra med under åren i Norge. Våra värdar i Mosjöen, Bodil och Helge, har vi träffat många gånger och haft möten på flera av de kårer där de varit stationerade. Tidigare elever från Jelöy Folkehögskola träffar vi på nästan alla platser vi kommer till. Så även i Mosjöen.
Det är alltid spännande att få vara med om en ekumenisk möteskampanj. Vi kommer till samlingarna med våra olika bakgrunder och kulturer. Den norska kyrkan kommer med sitt sätt att fira gudstjänst, pingstkyrkan med sitt, Frälsningsarmén med sitt, Normisjon med sitt, Bedehuset med sitt, Adventisterna med sitt, Missionskyrkan.
En sådan mötesserie börjar ofta med en form av spänning där vi alla kanske har behov att markera vår särart. Vi började med möte fredag kväll och sedan var det seminarier/bibelstudier på lördagen. På lördagskvällen var det gudstjänst igen. Pingstkyrkans stora lokal var välfylld. Då Rut predikat gav jag en kort inbjudan om det var någon som ville komma fram för förbön, komma med sin törst och längtan för att bli fylld av den Helige Andes kraft. Omedelbart uppstod en rörelse i lokalen. Från alla delar strömmade det fram människor fram för förbön. Först kom en präst från kyrkan tillsammans med någon från Bedehuset och snart var det alldeles fullt på den öppna platsen fram plattformen.
Och så sker undret. Det var det inte längre pingstvänner, frälsningssoldater, adventister, missionsförbundare, folk från Bedehuset eller representanter från något annat kyrkosamfund. Vi var ett i vår längtan att få uppleva mer av Gud. Vi var helt enkelt Guds församling i Mosjöen som stod tillsammans med vår längtan inför vår Far i himmelen. Och Gud svarade på våra böner och sände den utlovade helige Ande över sina älskade barn.
Nu är det söndag morgon och snart dags att gå på gudstjänst i Den norske kirken med barndop och allt som hör till. Ikväll har vi avslutningsmötet i Pingstkyrkan. Och hur den ekumeniska mötesserien slutade får jag kanske återkomma i min veckorevy nästa söndag.
Till dess ber jag att du ska få uppleva en välsignad vecka.
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar