Tidig söndagsmorgon i Västerås den 6 januari

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och vi har redan kommit en bit in i det nya året.

Veckan började med nyårsafton. Mellansonens familj från Norge gjorde sig klara för avfärd. Yngste sonens familj från Stockholm hade också varit här på besök några dagar. Natten till nyårsafton har även yngste sonens äldsta dotter sovit över här.

I förbindelse med frukosten hade vi vår dagliga morgonbön. Under det gångna året läste vi varje morgon från UTMANINGEN, GT på två år, men under jul- och nyårshelgen tog vi fram Ruts andaktsbok, DAGBOKEN. Vid frukosten på nyårsafton bad en av nio-åringarna om inte hon kunde få läsa Dagens Andakt, och det fick hon.

Jag vet inte varför men efter morgonbönen blev båda nio-åringarna väldigt ivriga att få varsin DAGBOKEN. Rupebas boklager är normalt en favoritlekplats för de yngre barnbarnen då de ska leka bokhandel.

Vem kan säga nej till två nio-åringar som lägger huvudet på sned och ber "snälla" kan inte vi få varsin bok. Ja, Rut kunde i alla fall inte säga nej. Rut skrev en hälsning i de två böckerna och sedan åkte de iväg mot Stockholm. Men i minibussen hände det något ovanligt. I stället för att ta fram sin iPad och se på någon film, fick iPaden ligga på sätet och en påpasslig mor tog en blick på två nio-åringar i full koncentration läsandes DAGBOKEN. Bilden ser ut som en välregisserad annons för DAGBOKEN, med det är den inte. Den är bara en ögonblicksbild där två nio-åringar läser varsin pappersbok istället för något mer aktion-fyllt på iPaden. Undrens tid är inte förbi.

Nio-åringarna visste ju att boken var skriven av farmor Rut. Men även andra familjemedlemmar är inblandade: Bilden på framsidan är tagen av faster Johanna, på bilden ser vi kusin Samuel och kusin August, illustrationerna till varje månad har moster Anna gjort och design till omslaget har pappa/farbror Stefan gjort (Hoppas att jag inte glömt någon).

Men nu är det trettondagshelg och nu har vi fått besök av äldste sonens familj från Borås. Vilket privilegium att få träffa alla familjerna under jul- och nyårshelgen. På lördagen kom även äldsta sonens två söner till Västerås (de två som syns på framsidan av DAGBOKEN). Det äldsta barnbarnet studerar på högskolan i Eskilstuna och har inte så långt till Västerås.

Nu har det gått några år sedan omslagsbilden på DAGBOKEN togs. De två små pojkarna har blivit män. Den yngste har blivit 1,92 meter lång.

På lördagen kom även yngste sonen från Stockholm med sina två flickor hem till oss. Det är extra attraktivt att åka hela vägen till Västerås då man får träffa några av kusinerna, även om de inte är jämnåriga.

Vi passade också på att gå en promenad i Västerås med hela den besökande gruppen av familjen. Rut och jag guidade gruppen genom några av de sevärda platserna i vår nya hemstad. Här ser du hela gruppen ute på lördagspromenad.

Nu tycker du kanske att det blev lite väl mycket personligt i veckorevyn "Söndagsmorgon". Men det är ju trots allt en veckorevy "från min högst personliga utkikspunkt på livet."

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky