Som tonåring tyckte Therese att kristna var osmarta och hade ologiska resonemang. Trots det följde hon med en klasskompis till en kristen konferens. Där fick hon uppleva Guds närvaro och omsorg. Ett halvår senare blev hon andedöpt. – Det förvandlade mig och var den bästa dagen i hela mitt liv, det största som någonsin har hänt mig. Det går inte att jämföra med någonting som jag varit med om varken före eller efteråt, berättar Therese för Inblick.
ANDEN I GLASET
I nian skulle tjejerna övernatta hos en i klassen, i samband med skolavslutningen. De ägnade kvällen åt "anden i glaset".
– Några av oss trodde det var påhitt, men en del trodde att anden svarade på riktigt. Noomi förstod att detta var en lek med andevärlden och ville inte vara med.
Snart märkte tjejerna att anden verkade svara på deras frågor. Atmosfären i rummet blev mer och mer otäck, minns Therese.
– Vi gjorde narr av anden och då skrev den ordet "dö" på spelplanen. Jag ropade nej, slog undan glaset och alla skrek av rädsla.
Tjejerna bestämde sig snabbt för att de måste be till Gud. I panik sprang de in till Noomi som lagt sig för att sova och ropade att hon måste be till Jesus tillsammans med dem.
– Noomi visste vad som hänt eftersom hon hade bett till Gud och sagt att "antingen ber jag att ingenting händer, eller ber jag att någonting händer och att de i så fall vänder sig till dig", berättar Therese.
De tog varandras händer och bad till Jesus. Rädslan och skräcken rann av. Tjejerna grät och började be för familjemedlemmar och vänner. Den natten tog en del av tjejerna emot Jesus, men inte Therese.
– Men jag förstod att det fanns en andlig verklighet, en ond och en god sida. Den onda sidan ville jag inte längre vara en del av. Korset som jag hade upp och nervänt kring min hals, vände jag nu åt rätt håll.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar