Det finns ett kapitel i Bibeln som brukar kallas ”kärlekens Höga visa” – 1 Korinthierbrevet 13. Det är den mest uttömmande sammanfattningen av vad kärlek är i biblisk mening. Den inledande delen av kapitlet räknar upp några beteenden som verkar vara religiöst betydelsefulla, men som är fullständigt tomma på innehåll, efter Guds sätt att värdera – om de nämligen saknar kärlek. ”Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek vore jag endast en ljudande malm och en klingande cymbal. (---) Om jag hade tro så att jag kunde förflytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.”
Det måste ha varit ett hårt tal för församlingen i Korint som ändå levde ett starkt karismatiskt liv. Paulus ville visa att det som sker genom den helige Andes kraft kan ingen människa berömma sig av eller sätta upp på sin meritlista. Gud ser till motivet för vår verksamhet och då är det bara kärleken som räknas – kärleken till Gud och kärleken till varandra.
Den kristna församlingen har en speciell kallelse att representera Guds kärlek i världen. Det börjar med att vi själva uppskattar storheten i att vi får vara Guds barn – och visar vår glädje över detta. Som Guds barn lever vi också med Guds kärlek utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande. Därför förväntar sig Jesus att hans lärjungar alltid älskar varandra.
Läs mer här: http://www.hemmetsvan.se/nyhetstexter.jsp?oid=8206&coid=4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar